Ikväll har vi varit hos grannarna och spelat spel. Maken hade ställt larmet på mobilen så att den pep strax innan 20 då jag skulle ta sprutan. Jag sa att jag snart skulle vara tillbaka. Det var dock inte å lätt att ta den idag och jag blödde lite så de tog lite längre tid.

De andra undrade naturligtvis varför jag behövde gå och maken lyckades svamla till lite men vi misstänker att de anade att vi håller på och försöker igen. För sen pep min mobil kl 22 då jag skulle spraya. Hade sprayen i jackfickan ute i deras hall.

Det var iallafall inget vi pratade om när jag var i rummet. Jag hoppas det inte är något som sprider sig bara. Vi vill ju inte att alla ska veta det denna gången. Det är så mycket förväntningar som bara blir större när fler vet om det, känns det som. Nåja, det blir nog bra.

Maten är handlad, bastun är rensad på saker som ska sopsorteras. Sen hade vi inte mer ork. Vi gick och lade oss. Jag började läsa på en bok jag lånat av min frisör, men slumrade snart till. Maken somnade på stört.

En timme senare satte makens klockradio igång och då var jag klarvaken igen, trots att jag var trött. Så det var bara att börja läsa igen. Plötsligt knackade det på ytterdörren. Det var grannarna som undrade om vi ville komma och äta smörgåstårta sen ikväll. Hon fyllde 30 i torsdags och de hade haft lite släkt på kalas idag. Det blev lite över så vi ska dit sen och spela lite spel och äta lite. Mums. :)

Det var skönt att faktiskt gå och lägga sig för att man kände för det mitt på dagen. Jag blev dock inte piggare av det tyvärr. Men men. :)

Kommer inte ihåg om jag skrivit det tidigare, men gör det nu iallafall.

Jag mår bra. Jag mår bra psykiskt och fysiskt tycker jag.  Jag har gjort mitt bästa på jobbet och kan inte göra mer. Det känns bra. IVF-behandlingen går över förväntan. Förra gången mådde jag dåligt ganska tidigt vilket jag inte gör nu. Jag tror att skillnaden är att jag inte tagit endometriossprutor innan behandlingen. Förra gången påtalade jag för läkaren att jag inte hade någon sexlust alls utan bara tyckte att allt var äckligt. Hon blev förvånad över att jag mådde så. Denna gång är det tvärtom, vilket faktiskt är en lättnad.

Armband mot illamående har maken köpt till mig, som jag hoppas ska hjälpa sen om jag börjar må illa. De har ju hjälpt vid mina operationer, så jag hoppas verkligen att det ska funka.

Även om sprayen stört min sömn, tycker jag ändå att det går bättre denna gång. 

Magen har börjat svullna så smått nu. jag undrar hur många äggblåsor det blir denna gång. Förra gången blev det 17. Jag hoppas att det sen blir något embryo som kan frysas in. Det hade varit jättebra.

Jag är inte alls lika lynnig och har inte de humörsvängningar som i höstas. jag kan parera dem mycket bättre och tycker att jag kan ta itu med dem på ett helt annat sätt än då, vilket känns jättebra. Sen att det går så fantastiskt bra med sprutorna gör ju allt mycket lättare också. Jag bara hoppas att jag fixar blodprovet bättre på måndag när vi ska till sjukhuset igen.

Jag känner mig sötare och försöker att vara nöjd med min kropp, även om den naturligtvis behöver vara lite lättare och mindre. Att få jobba och få komplimanger där har hjälpt lite och även få komplimanger allmänt. Jag tränar på att vara nöjd med hur jag ser ut.

I eftermiddag ska jag försöka ta mig ut på en promenad hade jag tänkt. Det skulle vara skönt. Men nu ska det handlas mat och utväxlas bok. :) 

Vaknade 05.59 imorse. Sprayade. Försökte somna om. Svårt. Väldigt svårt. Hjärnan på högvarv. Kom på att två av våra grannar fyllt år i veckan. Kom på att jag glömt min vattenflaska på skrivbordet på jobbet. Vi måste åka och lämna bok till frissan, som jag dessutom ska låna en bok av innan lunch idag. M m. Det tog ett väldigt bra tag innan jag lyckades somna om igen.

Klockan 9 vaknade jag igen och kunde inte somna om. Halv 10 vaknade äntligen maken. Minstingen låg i min säng och pep och blev klappad av mig. :)

Nu har vi ätit frukost och lyssnar på melodikrysset utan att lösa det. Jag skrämmer maken genom att kunna infot samgt sjunga Belgiens bidrag Sandra Kim's vinnarlåt i melodifestivalen 1986. :) 

solen skiner och det blåser lite men det är inte så varmt tyvärr. Men trots detta har bikinitoppen åkt på och jag är färgglatt klädd. Det här ska bli en härlig lördag. :) 

Igår var min sista arbetsdag. Det kändes bara mer och mer vemodigt.

Jag gav korten jag hade gjort till arb.kamraterna De blev jätteglada och blev rörda och ville absolut inte att jag skulle sluta. Det värmde.

Dagen var stressig och rörig för de flesta på jobbet. Det var mycket samtal, många kunder, många leveranser, mycket som var slut som inte hann komma in i butiken, nycklar som inte hittades, och folk som var småsjuka som ändå jobbade. Men vi hann få undan det vi skulle, jag och K, vilket kändes jättebra. Hade killen jobbat där igår hade de inte hunnit. Det är jag övertygad om.

Jag kunde inte låta bli att önska några arbetskamrater att de skulle ha det så bra igår och berätta att det var min sista dag. De såg väldigt förvånade ut och  jag berättade att det stod mellan mig och killen. Då tittade de på mig och undrade om jag menade allvar (märk att detta inte var två olika tillfällen på dagen). De kunde inte förstå varför jag inte bara fått jobbet.

Flickorna på ekonomin bjöd mig på lunch. Vi åkte iväg, vilket var väldigt skönt när det var så rörigt på jobbet. När vi satt och åt fick jag en liten blomma av dem. Den är jättebedårande och jag har lovat att den ska stå på skrivbordet om jag får jobbet. När vi ätit köpte vi med oss kokosbollar till eftermiddagskaffet till alla. De var uppskattade.

Väl kl 18 kändes det verkligen skit. Jag vill verkligen inte sluta där. Arb.kamraten K såg så vemodig ut och tyckte inte alls att det kändes bra. Hon vill inte komma till jobbet på onsdag utan mig. Då ska killen fortsätta testjobba. Han jobbade förresten igår. Det var meningen att han skulle vara ledig, men fick jobba på lagret istället. Så jag slapp inte honom och hans sliskiga blick. Men han var ju längre bort iallafall.

Ca tio minuter innan jag slutade kom VD'n in på jobbet. Han skulle ju vara på semester. Ingen av de tre cheferna sa något till mig på hela dagen om hur de tyckte det gått, tackat mig eller något. Ingenting! Tur att de arb.kamrater som visste att jag skulle sluta önskade mig lycka till och hoppades att jag får det. Det sa alla! 

Så nu är det bara att vänta och hoppas på det bästa. 

Idag är min sista arbetsdag.  Det känns konstigt. Igår kväll gjorde jag några kort till de arb.kamrater som verkligen hjälpt mig att komma in i gemenskapen samt lärt mig saker. Jag hoppas de blir glada.

Solen skiner och jag är sommarklädd. :)

Det är ca 16 grader utomhus just nu, 22.39 på kvällen.

Helt sanslöst. :)

Idag kom jag med idén och maken förverkligade den.

Det blev kokt kycklingkorv, kokt potatis, gräddsås och grönsallad med tomat och gurka. Det var jättegott. :)