Maken har åkt till jobbet precis och katterna är utsläppta för att de höll på att driva varandra till vansinne. Själv sitter jag här med ångest över att det ska hända kattera och maken något hemskt. Det är jättejobbigt! Helst hade jag inte släppt ut katterna alls just nu, men det går ju inte heller.

Maken lovade att han ska höra av sig när han är framme. He´d better! Jag har vanliga telefonen och mobiltelefonen vid mig samt ska sitta här vid datorn så att han kan kontakta mig. Ja, det är egentligen jättefånigt, men just nu mår jag allt annat än bra tyvärr. Psykiskt.

Jag hoppas det känns bättre och bättre för varje dag den här veckan. 

 

Grodis

2 juli 2007 09:15

Men älskade vän. Så här kan du inte ha det. Du måste söka hjälp. Gå och prata med en kurator, bums! Finns det ingen kurator kopplad till ferten..? Det är INTE ett dugg konstigt att du reagerar som du gör, inte nu när ni förlorat ert lilla Mirakel. Du är rädd att du kommer förlora allt och alla som betyder något för dig, en helt naturlig reaktion efter det sorgliga såklart. MEN..! Det får inte göra dig handlingsförlamad, panikslagen, gråtfärdig osv. Då har det gått lite för långt.
Så snälla, för din egen skull... ring! OK..?

Stor, stor, stor kram!!

http://grodis.bloggagratis.se

 

FF

2 juli 2007 09:38

Kuratorn som vi var hos på RMC sa att det bara är något jag måste ta mig igenom och att det kommer att bli bättre med tiden. Så henne är de t inte lönt att ringa till. Då måste jag hitta någon helt annan, och det är nog inte så lätt nu när det är sommar och semestertider.

Jag har ju varit med om detta tidigare och jag vet att det blir lite bättre, men helt bra blir det aldrig. Även innan senaste op hade jag vissa dagar då jag fick för mig att det skulle hända katterna något om jag släppte ut dem så att de fick inte komma ut förrän maken var hemma. Så bra vet jag att det inte blir samtidigt.

Stora kramar tillbaka!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Här hittar ni mig. Trodde jag skulle kunna sluta skriva om barnlöshet. Så naiv jag var då. Vardagen skriver jag också om....

Nu har jag startat en ny blogg. Även maken är ditlagd så vi kommer båda två att skriva i den.     Då våra namn står där kommer vi att lösenordsskydda vissa inlägg (iallafall jag), så vill du ha tillgång till lösenord får du lämna en kommentar till d...

I söndags fick några av våra kompisar en liten bebis. Dessutom en flicka. När jag fick reda på detta i måndags morse genom att sätta på mobilen och läsa sms fick jga reda på det och det blev för mycket. Ångesten kom som på beställning. Jag var ledsen...

Jag vet inte hur jag vill ha det med mitt bloggande. Denna blogg har känts som min ventil för barnlöshet.  Men jag har så mycket mer att erbjuda.     Så just nu skriver jag och lägger in bilder på min pysselblogg istället. Dels för att den känns posi...

Ikväll var Mysan ute på långtur. Hon var verkligen ute i flera timmar, trots att det var väldigt blött ute och hon egentligen inte tycker om sådant väder.     Jag och K har nog varit ute i totalt 1½ timme och letat och kallat på henne. Till sist vid ...