Efter att ha stressat i duschen kom vi iväg och var i tid på sjukhuset. Syster solsken (läs surkart) satt i receptionen. Vi fick vänta lite idag, men å andra sidan fick vi ett leende av henne när vi var klara. Det har nog hänt en gång tidigare (vi har säkert blivit hjälpta av henne ca 8 ggr).

Vi fick vänta en liten stund i väntrummet. En trevlig sköterska kom och tog papperna jag fått i receptionen. Efter ytterligare en stund fick vi komma in i ett provtagningsrum. Ett stick i fingret var vad som behövdes. Jag hade räknat med blodprov i armen. Urinprov ville hon också ha, vilket hon även fick.

Efter det bar det in till en läkare. Idag fick jag en manlig läkare. Det kändes väl inte för roligt. Men men.

Han frågade vad som gjort att jag ringt och hur jag mådde. Efter att ha pratat en stund så fick jag upp i gynstolen. Det var instrument och fingrar och det klämdes på magen och gjordes ett ultraljud. Till sist kollade han såret.

Allt såg jättebra ut vilket kändes jätteskönt.

Blodvärdet var dock lite lågt. Det låg på 100, vilket inte är jättelågt, men det kan förklara att jag är så trött. Så han skrev ut järntabletter som jag ska ta i en månad. En om dagen. Jag hoppas verkligen att det hjälper.

Precis innan vi skulle gå frågade jag om två saker som stod i utskrivningspapperna att jag inte fick göra på 4 veckor (t o m söndag denna veckan alltså). Det var cykling och sex. Och läkaren sa att om jag tog det lugnt så skulle det inte vara någon fara. Så nu kan jag äntligen leva normalt igen, fast jag ska fortfarande vara försiktig med lyft. Varför utmana ödet? 

Och även om det faktiskt (jag brukar inte känna så) kändes lite pinsamt att fråga om sex, kändes det bra att få klartecken att få "köra". Frågar man inte får man inget veta. :) 

Och eftersom jag hade lågt blodvärde ville han att sköterskan skulle ta ett prov i armen så de kan jämföra det sen när jag lämnar blodprov på vårdcentralen om en månad. Så ett stick i armen blev det ändå. Men det gick verkligen bra. Visst tyckte jag att det var lite obehagligt, men det gick över förväntan. Jag var superstolt över mig själv efteråt.

När vi var klara hos sköterskan gick vi till apoteket. Det var ju lika bra att ta ut järntabletterna med en gång. Jag var lite orolig att det skulle vara mycket folk, men vi fick komma fram med en gång. :)

Så imorgon bitti börjar jag med dem. Jag hoppas så att de hjälper. Att få känna sig pigg underlättar ju också processen att må bättre. 

När jag skulle väcka maken började jag verkligen känna av tröttheten. Han tyckte att jag skulle lägga mig brevid honom och kramas lite. Dum som jag var lade jag mig ner och blev ännu tröttare. Så trött att när han steg upp stannade jag kvar i sängen.

Han fick gå över och ge grannkatterna mat samt göra frukost medan jag slumrade i sängen.

Nu är jag helt slut och dagen har inte börjat än. Läkarbesök och sen iväg till kompisar. Jag fattar inte hur jag ska orka. Jag tror inte vi blir hos kompisarna så länge idag.

Nu ska jag se om jag kan hitta något att ha på mig samt gå och duscha. Det är bra om man är fin och fräsch när man ska bli undersökt. 

Gick och postade brevet till F-kassan för 20 minuter sen. De tömmer vår postlåda redan kl 10, så det var lika bra att få det gjort.

Det var jätteskönt ute och solen sen på blå himmel. När jag skulle gå förbi sista huset innan lådan tog dock det lugna slut. Deras två taxar började skälla på mig och på varandra som besatta. Knäppa hundar (och knäppa ägare som inte uppfostrat dem bättre).

Och som om de glömt att jag gått där precis höll de på likadant när jag gick tillbaka.

Väl inne igen tog jag hand om tvätten som fanns på torkställningarna. Maken ska ju dammsuga idag på förmiddagen, så det underlättar en hel del för honom om de är ur vägen. 

Disken får han dock ta. Jag vågar inte äventyra att böja mig OCH lyfta saker.

Strax ska jag gå ner och börja med frukosten. Maken sover fortfarande. Men idag ska han upp kl 9 och inte 9.30, 10 eller 10.30 (eller något däremellan). Nej, nu gäller det att ta tillvara på dagarna som vi har ihop. :)

Det är helt otroligt så många fonter det finns!

Jag älskar fonter och använder dem gärna både i mail och till kort eller andra texter. Man kan t ex skriva ut fina recept med en snygg font.

I vilket fall som helst så började jag med att leta Quick Kutz-fonter som jag ska försöka använda till Craft Robon. Det finns många snygga fonter där. Sen rullade det bara på med nya sidor och fonter. 

Så nu ligger det ganska många i en mapp och väntar på att få läggas in i den "riktiga" fontmappen. Jag vill ju hitta någon snygg font att ha på kortet jag gjorde.

Om jag skulle vilja skulle jag nog kunna ägna månader åt att leta fonter. Men sååååå många vill jag inte ha.

Vågar nog inte kolla hur många fonter jag har heller redan. Det är en hel del iallafall. :) Och det är jättekul att ha dem och använda dem också. :) 

Efter att ha sovit ganska bra några nätter trodde jag att jag var inne på en ny bana och att min tur vänt. Men ack så fel jag hade.

Jag var övertygad om att allt jobb igår i trädgården skulle underlätta så att jag sov djupt och gott. Men nääääääää.

Somnade i hyfsad tid tyckte jag nog att jag gjorde. Mellan 00 och 00.30 somnade jag nog. Men har sen haft många konstiga drömmar, bl a en där jag fick kramp i höger skinka. Det gjorde vansinnigt ont och vaknade av att jag grät lite (grät i drömmen av att det gjorde så ont).

Den ena dumma drömmen har avlösts av en annan dum och jag har inte sovit bra alls.

04.40 vaknade jag av att jag behövde gå på toa.

När jag kom ut upptäckte jag att Pluttan gjort en fil pöl under dörren till toaletten (den står alltid öppen eftersom det finns en kattlåda därinne).

Så det var bara att torka upp och spraya med Felliway. Gick runt på de berömda platserna och sprayade där med.

Sen fick jag gå på toa. Nös ett antal gånger. Misstänker att det fortfarande är en hel del gräspollen och jag var ute hela dagen. Ögonen kliar en del också. Jag borde ta ögondroppar.

Väl tillbaka i sängen försökte jag somna om, men började drömma jobbiga drömmar. Så det var bara att stiga upp. *suckar*

Och här sitter jag nu. Det är verkligen inte vad jag behöver nu eftersom vi ska på läkarbesök idag och sen efter det ska vi iväg till kompisar som har två små barn. Jag vill ju gärna vara hyfsat pigg och glad. Och just nu är det nog lätt att gissa att jag inte är något av det.

Men det blir väl att bara bita ihop och hoppas att det kan bli en bra dag ändå. 

Igår kväll när vi hade lagt oss låg vi och tittade på tv.

I pausen skulle maken skoja till det lite och lekte lite med kaninen han köpte i London till skrutt. Lekte i form av att röra på den som om den levde - små söta rörelser.

Genast kom jag att tänka på att det är just en sådan sak jag vill se honom göra om han blir pappa. Och direkt brast det och jag började gråta. Kommer han någonsin att få bli pappa? Det kändes så hemskt, för jag vet att han skulle bli en fantastisk pappa. Och jag vill ju så gärna se honom få göra så och se vårt barn reagera på vad han gör. Få se kärleken mellan dem. Detta speciella band.

Kommer jag någonsin att få uppleva detta?

Det vet jag inte.