Imorse kom jag på att jag skulle få en ny telefontid till RMC. Så det fixade jag. Problemet var bara att tiden var 07.35, när vi åker till jobbet. Och eftersom maken inte gillar att använda sitt handsfree, fick han heller inte köra. Så det fick jag göra som hade skitont i magen.

Så med väskorna i bilen och vetekudde i knät körde vi iväg. Mitt på motorvägen ringde mobilen och han berättade sitt ärende för en annan sköterska än "nurse hell" som jag nu hädanefter kallar hon från igår. Allt verkade gå fint ända tills han sa mitt namn. Då verkade nurse Hell höra detta och började blanda sig i samtalet och sköterskan i telefon började säga samma sak till maken som Hell gjorde till mig igår. Maken blev lite irriterad och förklarade att vi inte behövde terapeuttiden om vi inte fick träffa läkaren. Och så höll de på några minuter fram och tillbaka. Dessutom bröts samtalet två eller tre gånger (fortfarande på E4:an ganska nära sta'n).

Maken fick verkligen poängtera att det var för att veta var vi stod - om vi överhuvudtaget har en chans eller så för att kunna gå vidare.

Han var jätteduktig. 

Det slutade med att sköterskan skulle prata med läkaren och återkomma till maken.

När jag skulle äta lunch ringde min mobil. Det var maken som berättade att vi fått en tid den 21/8 på förmiddagen. Det är så skönt att vi fått en tid. Att förhoppningsvis få svar så att vi vet var vi står i det hela. Så nu längtar jag till den dagen.