Eftersom maken skulle till en kompis idag och jag kände att jag inte fixade att åka dit med honom (ångest, ledsen, trött) åkte jag hem istället.

Först skulle jag ta tåg. Jag kom på tåget bra och hittade tågvärden. En otrevlig tjej satt där med en attityd som var sanslös. Otrevlig, tyckte att jag var jobbig som skulle betala med kort och idiotförklarade mig säkert när jag frågade om jag kunde betala bussresan hos henne också.

Efter mycket suck och stön från hennes sida fick jag betalt med kortet.

Väl på min avgångsstation begav jag mig till busshållplatsen. Där stod min buss och väntade och jag steg på. Busschauffören var jättetrevlig. 17 min stod vi och väntade tills bussen skulle avgå 16.40 Egentligen hade det varit mycket smidigare om bussen kunnat gå 5 min senare för att man då kunde åka från stan med 16.30-tåget istället. Men nej, det verkar inte trafikbolaget tycka.

Nåja. Bussen körde iväg på avsatt tid och det gick så fint, tills  vi kommit en bra bit. Då ringde trafikledningen till chauffören och snäste åt honom att han skulle vända och köra tillbaka till tågstationen för att hämta upp en kund. Chauffören förklarade att han väntat tills 16.40, men de tvingade honom att vänta.

Väl tillbaka steg en snorunge upp på ca 15 år. Han hade tagit 16.30-tåget från sta'n. Detta betyder att det var hans fel, att vi fick vända tillbaka, eftersom tåget inte skulle vara inne förrän 16.43 Nu hade tydligen det tåget dessutom varit försenat så han hade kommit ytterligare lite senare. Hur vore det om den förbannade snorungen lärde sig klockan? Jag hade lätt kunnat strypa honom när han förklarade detta.

Och som om detta inte var nog var bussen tvungen att köra totalt en mil omväg för att den SEN, när skolan börjar, hämta upp gymnasieungdomar som ska till tåget på eftermiddagarna. Så istället för att åka upp på "vår" väg, körde vi förbi för att åka en omväg där det ändå inte stod någon. Det står tydligen aldrig någon där nu på sommaren.

Så, 8 km tog 30 minuter idag. Totalt tog mig resan från sta'n och hem 1 timme och 5 minuter.

Nu när jag kom hem ringde jag trafikupplysningen, krävde att han antecknade mina klagomål samt mitt namn och nummer. Jag krävde även att någon där ska ringa upp mig när de läst mina klagomål. Det är f-an inte klokt. Hur vill de att man ska åka kollektivtrafik när de lägger rutterna och tiderna så? De har ingen rätt att klaga på att det är så få resenärer. Det är ju deras eget fel. Iallafall i det här fallet.

Jag kommer INTE att åka kollektivtrafik på väldigt länge. När (läs: OM) de kontaktar mig ska jag kräva ersättning eller tillgodo. Det här accepterar jag inte.

Hellre åker jag med och mår dåligt dit maken ska och gråter och har ångest, eller jobbar över alla de timmarna det handlar om. Men jag tänker inte åka kollektivt här igen.

Och jag säger bara - stackars busschaufförer!

Jag lider med er. 

Hade jättesvårt att komma upp i morse. Tung och hängig i huvudet (antagligen förkylningen).

Jag kom till sist upp 06.30 Eftersom vi var en halvtimme senare upp än vanligt blev det en snabbfrukost utan fil och yoghurt.

I bilen på väg till jobbet började jag plötsligt må illa och kände mig svimfärdig. Det var riktigt obehagligt och jag fick lite panik. Det tog mig flera minuter innan jag ens kunde prata igen och be maken slå på fläkten i bilen samt sänka temperaturen.

Så småningom började jag må lite bättre, men då kom tårarna. Tankarna vandrade tillbaka till natten den 17/6 när vi åkte in till akuten. Tårarna rann längs kinderna och ångesten kom som på beställning. Det enda jag ville var att åka hem. Men det gick ju inte. Dels behöver jag jobba och dels var vi på motorvägen och det gick inte att komma av den förrän vi var i sta'n. Så det var bara att bita ihop.

Och det bästa (läs: sämsta) är att maken ska efter jobbet åka till en kompis för att spela in musik och jag måste ta mig hem själv på något sätt och vara hemma själv ikväll. :(

Men det kunde varit värre.