Nu har jag läst igenom de bloggar jag brukar läsa.

Vissa gjorde mig glada. Andra gjorde mig ledsen.

Jag är ledsen för de som inte lyckats med sin senaste IVF.

Jag är ledsen för att det är orättvist att de som gjort IVF samtidigt som vi fortfarande är gravida och jag inte är det.

Vet fortfarande inte hur jag ska göra med de bloggar jag följer där de är gravida nu. Jag vet inte om jag orkar läsa dem mer. Det gör lite för ont.

Vi får se.

Sen finns det andra bloggar som jag inte kommer att sluta läsa förrän de slutar skriva.

Nu blir det sängen iallafall.

Natti på er. 

Herregud vad jag blir trött i huvudet och händerna fort.

Det var kul att spela, men jag märkte att jag blev tröttare och tröttare ganska fort, vilket var mindre kul. Samt att gonen hade svårt att fokusera på andra saker när man stirrar på tv'n. Men kul var det.

Dock regerar maken. En eloge till dig bajbi. 

Du är grym! 

I lördags berättade maken att jag skulle få en present till, men den hade inte kommit. Tråkig som jag är, enlig honom, gissade jag rätt vad det var. Det gjorde inte mig något eftersom jag hemskt gärna ville ha den.

Den kom idag på posten. Michael Bublé's senaste skiva "Call me irresponsible". Jag har inte hunnit/orkat lyssna så mycket, men ska göra det imorgon har jag tänkt. Ser fram emot det. Ska lägga in den på iPoden också tillsammans med Imogen Heap (hoppas hon stavar det så). 

Trots att maken kom hem känner jag att jag inte mår bra psykiskt. Har lite småångest fortfarande. Det är som om det inte vill släppa helt.

När han kom hem åt vi snabbt lite mackor. Sen packade vi bilen med helikopter och begav oss till flygfältet. Maken fick lära sig hur han ska starta helikoptern och flög t o m lite (läs lyfte snabbt och lågt). 

Det var trevligt att vara där och prata lite med de andra. Men det var kallt och jag frös. Ska ha betydligt mer på mig nästa gång.

På väg hem köpte vi fil. Nu försöker jag ladda ner filmen jag tog när maken lyfte. Fick av någon anledning installera programet igen. Tur att jag hittade skivan.

Samtidigt installerar maken Xboxen vi lånat av makens jobb. Jag ska äntligen få spela Guitar Hero igen. :) När jag är klar ska vi äta lite toast. Sen blir det nog att spela lite hoppas jag.

Jag hoppas morgondagen blir bättre. Då kommer en kompis/f.d arb.kamrat (TP-lagkamraten) hit så då är jag förhoppningsvis lite distraherad. Det ska bli kul att få hit henne. 

Jag fick den svåraste ångestattacken någonsin idag. En sådan vill jag aldrig ha igen!

Som jag skrev imorse var katterna ute eftersom de ville det.  Samtliga hade varit upp hos mig i pysselrummet och tittat till mig på förmiddagen. Men sen slutade de dyka upp. 

Pluttan hittade jag under köksbordet när jag kom ner. Hon låg där och vilade. Hankatten hittade jag på altanen på en av stolarna, så honom plockade jag in. Men minstingen hittade jag inte och kom inte när jag kallade. Kände ett sting av oro.

Jag stängde dörren och gick upp till pysselrummet i förhoppningen att hon skulle komma snart eftersom hon kommer med jämna mellanrum för att äta.

Ca 1- 1½ timme senare hade hon fortfarande inte kommit. Jag kallade men ingen minsting. Jag började få panik och den kom galopperande. Jag ringde maken och började stortjuta. Ångesten kom och lade sig som ett tungt täcke över mig och jag fick svårare och svårare att andas. Det gjorde ont i bröstkorgen och jag gick ut igen för att försöka kalla på henne medan maken försökte lugna mig i telefonen. Jag var otröstlig. Jag kallade, men ingen minsting. Ångesten bara steg hela tiden och det kändes riktigt otäckt till sist.

Efter en stund kom vi fram till att jag skulle ut och leta igen och ringa honom efter en stund. Så ut igen och försöka kalla på henne med en röst som inte bar och knappt ben heller. Ingen minsting. Hämtade posten när jag letade och försökte att kolla längs grusvägen. Maken tyckte jag skulle titta där om jag var orolig, men bara tanken på att jag skulle kunna hitta henne där förvärrade ångesten så jag klarade det inte.

När jag gått en runda och letat och kallat, visslat och pipit på henne gick jag in för att lämna posten i hallen. När jag kom ut igen och gick runt hörnet satt hon vid växterna vid grovköksingången, alldeles yrvaken och gosig. Jag gick bort och tog upp henne i famnen och pussade på henne hela tiden medan vi gick in. Sen började jag tjuta rejält igen och hade svårt att sluta. Lyckades ringa maken och fortsatte tjuta en bra stund. Vi kom snabbt fram till att jag nog behövde vila en stund. 

Egentligen hade jag behövt äta, men jag orkade inte fixa mat, utan det blev sängen direkt. Jag somnade ganska snabbt och sov sen några timmar.

Just nu klev maken in genom dörren. NU mår jag bättre. 

Vi har haft en underbar helg! Förutom vädret. Det kunde varit mycket bättre. Men det har inte stoppat oss helt. Bara från att spela riddarspel och krocket i trädgården.

På väg till Stockholm stannade vi i stan samt i Södertälje för att hämta lite saker.  Jag var förvånad att vi hittade rätt til båda ställena samtidigt eftersom vi inte besökt dessa personer innan. :)

Trött som jag var somnade jag en stund i bilen upp. Det behövdes, men var kanske inte så konstigt med tanke på allt jag gjort innan. 

Vid 19-tiden var vi framme hos kompisarna (som vi också hittade direkt till). Middag avnjöts och vi pratade massor. Det var så härligt att se dem igen. Sist var 16/6-06. Vi fick husesyn vilket alltid är kul. Det härligaste var att deras katter var så sociala och de har aldrig sett ut att må så bra som nu, vilket gladde oss. De kom och kelade med oss och ville var nära även mig och maken ganska mycket.

Luftmadrasser (Restform) pumpades upp inför natten och dörrar stängdes till vardagsrummet där vi skulle sova  vid kl 01. Det gick hyfsat smidigt att somna. Men kl 04 vaknade jag av att det kändes hårt mot ända och rygg. Höga väggar hade jag om mig på varje sida och det kändes lite otäckt. Men snabbt upptäckte jag att det var luftmadrassen som havererat. Jag lyckades rulla mig ur madrassen, väckte maken som fick pumpa upp den (med elektrisk pump) medan jag gick på toa på övervåningen. När jag kom tillbaka var den hög och fin igen. Maken erbjöd sig att byta madrass, men det tyckte jag var onödigt.

Dock höll inte luften lika länge utan vaknade igen 06.30 av att det var lika hårt igen. Hade nu hyfsat ont i ryggen.  Lyckades rulla mig ur den och bäddade i soffan som stod där. Den var ganska hård, men jag lyckades slumra till då och då.

Vaknade lite innan 9 av skrammel i köket som låg på andra sidan väggen. Maken vaknade till och försökte ta sig ur sin madrass så tyst som möjligt. Han tittade på mobilen och fick väldigt bråttom att trycka av larmet på den som var satt till prick nio. När han sedan tittade upp såg han att jag inte låg i min madrass utan i soffan och dessutom var vaken. Dumma födelsedagsbarn! :)

Jag fick vackert vara kvar i soffan och han tog på sig och gick iväg. Jag var ganska kissnödig, men fick inte lämna rummet. Istället tog jag fram Sudoku och började lösa ett pussel.

Så småningom kom de tre in och sjöng för mig. Jag fick te och macka på soffan. Tog en tugga och en slurk. Sen gick de ut i köket och jag på toa (äntligen).

När jag kom tillbaka till köket satt en jättesöt tygkatt på min plats i köket. Vännen hade sytt den. Den är från boken Tildas hus. Jag ska fotografera den sen och lägga upp. :) Jag fick även ett jättefint kort som hon gjort. Hon är ju minst lika pysslig som jag, om inte än mer. :)

Efter frukosten gjorde jag och vännen oss beredda att åka till sta'n. Vi tog bilen till tunnelbanan och åkte sen in. Jag mådde sådär och blev lätt varm och lätt kall. Inte lätt att klä sig då.

Vi promenerade ganska mycket och gick och tittade i affärer samt gick in i två pysselbutiker, bl a Panduro, som hade rea. Jag hittade en hel del och var ganska nöjd. :) Regnet öste ner över oss. Men mitt bästa köp den dagen var en glob med lite glitter i. I den fanns en jättesöt helikopter med  möss i. Den var så bedårande i skyltfönstret att vi var tvungna att gå in i den minimala affären för att fråga om priset samt om det var en skakglob eller en speldosa. Affärsinnehavararen tog fram den och började skruva upp den, och när den började spela (ett känt stycke som jag inte vet vad det heter) började propellerna snurra och glittret att åka runt i långsam takt. Båda smälte och den köptes. :) Maken blev jätteglad för den sen.

I sta'n passade vi även på att äta lunch lite snabbt samt handla födelsedagspresent till maken från vännerna. Det blev två olika sorters hela kaffebönor från NK. Det ska bli spännande att smaka på dem sen.

Under turen i stan ringde både mina föräldrar samt svärföräldrarna och gratulerade. Det var trevligt. 

Under tiden vi var och shoppade var maken och andra vännen iväg för att köpa helikopter till maken. Den köptes och maken var såååååå lycklig när han kom hem, vilket jag förstår. Äntligen en rejäl ( kring 1 meter lång) helikopter som han kan flyga med, tillsammans med de andra pojkarna på flygfältet.

När vi kom hem gick vi upp i deras arb.rum och vännen visade mig lite tekniker som embossing och lite mer om craft robon så att jag kan komma igång lite mer här hemma nu. Jag gjorde ett litet kort till maken eftersom ett sådant inte hunnits/orkats med innan. Jag blev ganska nöjd förutom en stämpel, men det hade med dynan att göra. Den smetade ut motivet. Men men. När vi satt där ringde svågern med fru och gratulerade. Fick även ett SMS från en kompis.

På kvällen gjorde vi sushi eftersom jag önskat det. Det var ganska gott. Efter det spelade vi Ricochet Robot några gånger. De hade inte spelat det sen de var hos oss förra året, trots att de hade haft det sen i augusti. Ingen hade velat spela det med dem. Så nu gjorde vi det. Det var jättetrevligt, men jag kände att jag lätt blev stressad av det, vilket inte var så trevligt eller skönt.

Igår tog vi det lugnt. Vi spelade mer Ricochet Robot och killarna skruvade på datorer. En tårta gjordes till mig och den smaskade vi glatt på. Anledningen till att vi åt den igår var att vi inte orkade den i lördags. :)

Vi stannade till kl 18 och åt middag där innan vi åkte. En stund innan vi skulle åka sprack molnen upp och det började bli fint väder. Men eftersom gräset var så högt som det var kunde vi ändå inte spela krocket eller Riddarspelet. Så det blev bara en liten rundtur i trädgården.

Innan vi skiljdes åt kom vi överens om att försöka träffas lite oftare. Nu har detta varit extremfall eftersom det både hänt oss och dem stora, tråkiga saker. Men nu ska vi verkligen försöka träffas lite oftare. Bl a en gång till i sommar. Det tar ju bara lite mer än 2 timmar att  åka och det var lätt att hitta till dem. Så det ska vi försöka ändra på.

Lika skönt som det var att komma bort var det att komma hem. Katterna var jätteglada att se oss och vi dem. Grannarna kom över och berättade hur det hade gått med katterna och vi berättade lite om vår helg.

Vi packade upp, åt lite och bäddade om. Torkade upp kissfläckar som Pluttan åstadkommit. *suckar*

Jag var jättetrött, men hade jättesvårt att  somna inatt igen. Jag var smått desperat till sist. Somnade vid 01.40 tror jag. Var uppe vid 5-tiden på toa samt torkade upp en ny kissfläck från Pluttan. Somnade efter en stund. Sen ringde klockan kl 7 men ingen av oss kom upp. Och nu är vi här.

Jag är jätteglad att vi kom iväg i helgen. Jag behövde det och även maken. Helgen har funkat som en morot för mig efter operationen. Jag skulle se till att må så pass bra att vi kunde åka dit! Och jag orkade gå i sta'n och i ganska bra tempo också. Men visst var jag trött sen och det känner jag även idag att det tagit på krafterna. Men det var värt det! :)

Jag hoppas vi kan träffas snart igen.

Förresten har det konstiga onda i armen gått över, vilket känns jättebra och lugnande.

Nu ska jag se om jag kan pyssla ihop något. :) Är jättesugen. 

Maken har åkt till jobbet precis och katterna är utsläppta för att de höll på att driva varandra till vansinne. Själv sitter jag här med ångest över att det ska hända kattera och maken något hemskt. Det är jättejobbigt! Helst hade jag inte släppt ut katterna alls just nu, men det går ju inte heller.

Maken lovade att han ska höra av sig när han är framme. He´d better! Jag har vanliga telefonen och mobiltelefonen vid mig samt ska sitta här vid datorn så att han kan kontakta mig. Ja, det är egentligen jättefånigt, men just nu mår jag allt annat än bra tyvärr. Psykiskt.

Jag hoppas det känns bättre och bättre för varje dag den här veckan.