Jag väntade innan idag på att vi skulle åka till sta'n innan flygfältet för att jag skulle handla lite papper i en pysselaffär. Men maken tog hur lång tid som helst på sig och när vi väl kunde åka var det försent. Vi skulle inte hinna dig för att handla utan att stressa livet ur mig. Så vi fick hoppa det och åkte direkt till flygfältet istället.

Jag var måttligt arg på maken för att han gjort så. Det kändes som att det end a som betyder något nu är hans helikopter. Jag var ledsen, men lyckades med att inte gråta. Och saken var den att jag aldrig följt med om vi inte skulle in till sta'n. Men nu fick jag vänligt följa med ändå.

Det var småkallt där och jag frös. Det kan ha lite med att göra att jag fortfarande är förkyld. Jag satte mig direkt på en av bänkarna och löste sudoku. Jag ville inte prata med maken.

En av gubbarna höll på att grilla lite korv och frågade om vi andra ville ha. Maken ville inte och jag vågade inte säga ja tack. Så jag satt där hungrig. Efter en stund tog jag upp de vaniljrån jag tagit med dit. 

Det kändes inte alls kul att vara där och jag ville bara hem.

Efter ett tag satte sig två män hos mig och vi började prata om allt möjligt och hade riktigt trevligt, medan maken fått problem med motorn. Tills slut stod vi alla och kollade. Det är en hel del saker som behöver bytas ut.

Och eftersom helikoptern gick sönder blev vi kvar där ett bra tag längre än tänkt. Jag var väl inte mycket gladare när vi åkte hem.

Nu ikväll åt vi tacos, rester från igår.

Grannkatterna fick tonfisk och torrfoder. Det är ju lördag. 

Makens arb.kamrat som lånade XBoxen innan i veckan kom förbi och lämnade det här igen. Så vi har spelat lite.

Jag känner mig fortfarande lite nedstämd. Hormoner kan vara med lite på ett hörn. Men kul känns det inte. Jag har sagt till maken att det känns lite som om allt handlar om helikoptern nu och det känns inte kul alls. Sen får vi ju se vad som händer, OM något händer.

Nu börjar gräshopporna och vårtbitarna bli så pass stora att katterna tycker det är roligt att jaga dem. Men inte nog med att försöka fånga dem. Man måste ta in dem, jama sitt speciella jägarjamande och stolt visa INNE i huset vad man fångat genom att släppa det på golvet.

Det är precis vad hankatten gjorde för en stund sen. Maken var på nedervåningen så han tog han dom det. Först fick katten beröm för att han fångat ett djur.

Sen kom flugsmällan fam. Gräshoppan var oskadd, så den fick sitta på en flugsmälla för att sedan kastas mot vår tujahäck. Så den fick överleva.

Är det jag som får ta hand om dem, dör de m h a flugsmällan. Snabbt går det också. Det har ju hänt ett  antal gånger att de tagit djuret igen och sprungit ännu längre in i huset och under eller bakom någon möbel. Och det var ingen hit kan jag tala om. Så allt sådant som kommer in i vårt hus dör!

Tyvärr var detta långt ifrån den sista vi lär få in denna sommaren. 

Idag när jag vaknade hade jag en formidabel huvudvärk.

Efter att ha tagit en Ibumetin är det fortfarande inte bra. Har i stort sett lika ont. :(

Vaknade dessutom inatt av att jag fick kramp i vänster ben. Inte i vaden utan på sidan. Försökte massera bort det, men det var inte lätt. Jag känner idag att jag är lite öm i benet.

Frukost har ätitis och katterna är ute i solskenet.

Jag är trött och vill bara sova. Vill pyssla men kan inte komma till ro med vad. *suckar*

Jag ska iallafall leta upp en eller några böcker om scrapbooking till en arb.kamrat Hon ska få låna dem på måndag.

Jag hoppas huvudvärken går över snart så jag kan få njuta av denna fina lördag.