Idag när jag skulle duscha beslöt jag mig för att titta på mitt stora sår på magen. Såret i naveln (det fjärde totalt) har jag kunnat se hela tiden och det är bara 2-3 cm, så det är jag "van" vid. Men mitt stora sår har jag inte vågat titta på än. Kalla mig feg eller något, men med tanke på vad jag tycker om mig mage och kropp redan, skulle min syn på det inte bli bättre om jag tittat tidigare.

Nåja. Väl naken i badrummet tog jag fram en spegel. Såret sitter så pass långt ner och jag har ju lite mage. Dessutom vågar jag inte dra i magen för att kolla, så en spegel var lättast att kolla med.  Behöver jag tala om att jag var jättenervös när jag stod där med spegeln i handen?

Jag tittade, och det såg ganska fint ut. Det sitter lite sårskorpor kvar fortfarande. Jag hoppas de trillar av snart. Är svullen på vissa ställen kring såret. Vet inte varför det är så. Maken påpekade också detta sen när han kom hem och tittade på såret. Märkligt, men säkert inget att oroa sig över.

Det kändes faktiskt bättre efteråt när jag tittat på såret. Jag kände mig jättestolt att jag vågat titta. När jag duschade var jag naturligtvis tvungen att tvätta mig vid såret. Det känns fortfarande konstigt att beröra huden precis ovanför och en bit upp, men det går bättre och bättre. Jag får inte ilningar eller krypningar i kroppen längre, men skönt är det inte heller. Jag undrar hur lång tid det tar innan det är helt läkt och det känns normalt igen.

Kom på när jag stod i duschen att en duschpall borde vi ha där inne. Jag har fortfarande lite svårt att tvätta benen och nå ner till fötterna p g a såret. Så jag får väl ta och leta efter den eftersom vi iallafall haft en sådan innan. Jag undrar var den är nu. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Här hittar ni mig. Trodde jag skulle kunna sluta skriva om barnlöshet. Så naiv jag var då. Vardagen skriver jag också om....

Nu har jag startat en ny blogg. Även maken är ditlagd så vi kommer båda två att skriva i den.     Då våra namn står där kommer vi att lösenordsskydda vissa inlägg (iallafall jag), så vill du ha tillgång till lösenord får du lämna en kommentar till d...

I söndags fick några av våra kompisar en liten bebis. Dessutom en flicka. När jag fick reda på detta i måndags morse genom att sätta på mobilen och läsa sms fick jga reda på det och det blev för mycket. Ångesten kom som på beställning. Jag var ledsen...

Jag vet inte hur jag vill ha det med mitt bloggande. Denna blogg har känts som min ventil för barnlöshet.  Men jag har så mycket mer att erbjuda.     Så just nu skriver jag och lägger in bilder på min pysselblogg istället. Dels för att den känns posi...

Ikväll var Mysan ute på långtur. Hon var verkligen ute i flera timmar, trots att det var väldigt blött ute och hon egentligen inte tycker om sådant väder.     Jag och K har nog varit ute i totalt 1½ timme och letat och kallat på henne. Till sist vid ...