Igår kväll när vi hade lagt oss låg vi och tittade på tv.

I pausen skulle maken skoja till det lite och lekte lite med kaninen han köpte i London till skrutt. Lekte i form av att röra på den som om den levde - små söta rörelser.

Genast kom jag att tänka på att det är just en sådan sak jag vill se honom göra om han blir pappa. Och direkt brast det och jag började gråta. Kommer han någonsin att få bli pappa? Det kändes så hemskt, för jag vet att han skulle bli en fantastisk pappa. Och jag vill ju så gärna se honom få göra så och se vårt barn reagera på vad han gör. Få se kärleken mellan dem. Detta speciella band.

Kommer jag någonsin att få uppleva detta?

Det vet jag inte. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Här hittar ni mig. Trodde jag skulle kunna sluta skriva om barnlöshet. Så naiv jag var då. Vardagen skriver jag också om....

Nu har jag startat en ny blogg. Även maken är ditlagd så vi kommer båda två att skriva i den.     Då våra namn står där kommer vi att lösenordsskydda vissa inlägg (iallafall jag), så vill du ha tillgång till lösenord får du lämna en kommentar till d...

I söndags fick några av våra kompisar en liten bebis. Dessutom en flicka. När jag fick reda på detta i måndags morse genom att sätta på mobilen och läsa sms fick jga reda på det och det blev för mycket. Ångesten kom som på beställning. Jag var ledsen...

Jag vet inte hur jag vill ha det med mitt bloggande. Denna blogg har känts som min ventil för barnlöshet.  Men jag har så mycket mer att erbjuda.     Så just nu skriver jag och lägger in bilder på min pysselblogg istället. Dels för att den känns posi...

Ikväll var Mysan ute på långtur. Hon var verkligen ute i flera timmar, trots att det var väldigt blött ute och hon egentligen inte tycker om sådant väder.     Jag och K har nog varit ute i totalt 1½ timme och letat och kallat på henne. Till sist vid ...