Efter att ha stressat i duschen kom vi iväg och var i tid på sjukhuset. Syster solsken (läs surkart) satt i receptionen. Vi fick vänta lite idag, men å andra sidan fick vi ett leende av henne när vi var klara. Det har nog hänt en gång tidigare (vi har säkert blivit hjälpta av henne ca 8 ggr).

Vi fick vänta en liten stund i väntrummet. En trevlig sköterska kom och tog papperna jag fått i receptionen. Efter ytterligare en stund fick vi komma in i ett provtagningsrum. Ett stick i fingret var vad som behövdes. Jag hade räknat med blodprov i armen. Urinprov ville hon också ha, vilket hon även fick.

Efter det bar det in till en läkare. Idag fick jag en manlig läkare. Det kändes väl inte för roligt. Men men.

Han frågade vad som gjort att jag ringt och hur jag mådde. Efter att ha pratat en stund så fick jag upp i gynstolen. Det var instrument och fingrar och det klämdes på magen och gjordes ett ultraljud. Till sist kollade han såret.

Allt såg jättebra ut vilket kändes jätteskönt.

Blodvärdet var dock lite lågt. Det låg på 100, vilket inte är jättelågt, men det kan förklara att jag är så trött. Så han skrev ut järntabletter som jag ska ta i en månad. En om dagen. Jag hoppas verkligen att det hjälper.

Precis innan vi skulle gå frågade jag om två saker som stod i utskrivningspapperna att jag inte fick göra på 4 veckor (t o m söndag denna veckan alltså). Det var cykling och sex. Och läkaren sa att om jag tog det lugnt så skulle det inte vara någon fara. Så nu kan jag äntligen leva normalt igen, fast jag ska fortfarande vara försiktig med lyft. Varför utmana ödet? 

Och även om det faktiskt (jag brukar inte känna så) kändes lite pinsamt att fråga om sex, kändes det bra att få klartecken att få "köra". Frågar man inte får man inget veta. :) 

Och eftersom jag hade lågt blodvärde ville han att sköterskan skulle ta ett prov i armen så de kan jämföra det sen när jag lämnar blodprov på vårdcentralen om en månad. Så ett stick i armen blev det ändå. Men det gick verkligen bra. Visst tyckte jag att det var lite obehagligt, men det gick över förväntan. Jag var superstolt över mig själv efteråt.

När vi var klara hos sköterskan gick vi till apoteket. Det var ju lika bra att ta ut järntabletterna med en gång. Jag var lite orolig att det skulle vara mycket folk, men vi fick komma fram med en gång. :)

Så imorgon bitti börjar jag med dem. Jag hoppas så att de hjälper. Att få känna sig pigg underlättar ju också processen att må bättre. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Här hittar ni mig. Trodde jag skulle kunna sluta skriva om barnlöshet. Så naiv jag var då. Vardagen skriver jag också om....

Nu har jag startat en ny blogg. Även maken är ditlagd så vi kommer båda två att skriva i den.     Då våra namn står där kommer vi att lösenordsskydda vissa inlägg (iallafall jag), så vill du ha tillgång till lösenord får du lämna en kommentar till d...

I söndags fick några av våra kompisar en liten bebis. Dessutom en flicka. När jag fick reda på detta i måndags morse genom att sätta på mobilen och läsa sms fick jga reda på det och det blev för mycket. Ångesten kom som på beställning. Jag var ledsen...

Jag vet inte hur jag vill ha det med mitt bloggande. Denna blogg har känts som min ventil för barnlöshet.  Men jag har så mycket mer att erbjuda.     Så just nu skriver jag och lägger in bilder på min pysselblogg istället. Dels för att den känns posi...

Ikväll var Mysan ute på långtur. Hon var verkligen ute i flera timmar, trots att det var väldigt blött ute och hon egentligen inte tycker om sådant väder.     Jag och K har nog varit ute i totalt 1½ timme och letat och kallat på henne. Till sist vid ...