Efter det att vi ätit kom maken på att vi skulle kontakta försäkringsbolaget där vi har villaförsäkringen idag. Dessutom skulle vi kontakta Anticimex för att höra om de har avtal med det andra f-bolaget vi funderar att flytta villaförsäkringen till.

Jag höll nog på att prata med dem i totalt en timme. Och ändå fick jag inte svar på alla mina frågor. En kille skulle ringa tillbaka, men gjorde inte det. Så imorgon bitti får jag väl ge mig på det igen. Bökigt värre att kolla vilket av dem som är bäst för oss. Samtalen gjorde mig fullkomligt slut i huvudet, vilket inte alls var kul. :(

Men efter två timmar kom vi ut i förrådet igen. En del fick vi rensat, sparat och slängt. Lite foton blev det på leksaker jag sparat. Och herregud vad jag sparat. Det är inte klokt!

Naturligtvis fastnade jag när jag hittade mina gamla dagböcker. När jag läste i en av dem var det som om jag sögs tillbaka i tiden. Jag kom verkligen ihåg hur det var då och hur jag och en kille strulade innan vi blev tillsammans.

Men det som var mest skrämmande var att jag så uttalat hade skrivit om min dåliga självkänsla. Jag blev ledsen när jag läste det. Dock inte så att jag grät, men det gjorde så ont att läsa det.

Så här hade jag skrivit:

"Jag är dum, tjock och ful. Och eftersom alla säger det måste det vara sant".

Jag var 16 när jag skrev det. Inte konstigt att jag haft dålig självkänsla i så många år.

Dock håller jag med om Grodis inlägg idag där hon skrev att hon inte höll med om att man inte kan älska andra förrän man älskar sig själv. Det är klart att man kan. Jag älskar min make mer än något annat på hela jorden. Han är mitt allt. Och ändå tycker jag inte så värst bra om mig själv. Jag tycker mer om mig nu. Förr hatade jag mig själv bokstavligt talat. Idag är det bättre. Men jag får varje dag jobba aktivt med att tycka om mig själv mer. Jag kan inte förstå varför det finns någon som tycker om mig, än mindre älska mig så mycket som maken gör. Men jag är otroligt glad över att han gör det och andra tycker om mig.

Eftersom jag fastnade vid mina dagböcker och maken samtidigt fastnade vid några gamla sångtexter, hann vi inte färdigt. Det hade vi nog inte gjort ändå. Men vi är väl iallafall halvvägs.

Imorgon kl 9.30 kommer grannen med släpet. Vi ska se till att verkligen fylla det och det lär inte vara några problem. Sen bär det av till återvinningsstationen och sen till systembolaget. Grannen ville handla vin till imorgon kväll. Så det blir nog jättebra.

Jag hoppas bara att jag kan sova gott inatt och att min förkylning lugnar sig. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Här hittar ni mig. Trodde jag skulle kunna sluta skriva om barnlöshet. Så naiv jag var då. Vardagen skriver jag också om....

Nu har jag startat en ny blogg. Även maken är ditlagd så vi kommer båda två att skriva i den.     Då våra namn står där kommer vi att lösenordsskydda vissa inlägg (iallafall jag), så vill du ha tillgång till lösenord får du lämna en kommentar till d...

I söndags fick några av våra kompisar en liten bebis. Dessutom en flicka. När jag fick reda på detta i måndags morse genom att sätta på mobilen och läsa sms fick jga reda på det och det blev för mycket. Ångesten kom som på beställning. Jag var ledsen...

Jag vet inte hur jag vill ha det med mitt bloggande. Denna blogg har känts som min ventil för barnlöshet.  Men jag har så mycket mer att erbjuda.     Så just nu skriver jag och lägger in bilder på min pysselblogg istället. Dels för att den känns posi...

Ikväll var Mysan ute på långtur. Hon var verkligen ute i flera timmar, trots att det var väldigt blött ute och hon egentligen inte tycker om sådant väder.     Jag och K har nog varit ute i totalt 1½ timme och letat och kallat på henne. Till sist vid ...