Jag väntade innan idag på att vi skulle åka till sta'n innan flygfältet för att jag skulle handla lite papper i en pysselaffär. Men maken tog hur lång tid som helst på sig och när vi väl kunde åka var det försent. Vi skulle inte hinna dig för att handla utan att stressa livet ur mig. Så vi fick hoppa det och åkte direkt till flygfältet istället.

Jag var måttligt arg på maken för att han gjort så. Det kändes som att det end a som betyder något nu är hans helikopter. Jag var ledsen, men lyckades med att inte gråta. Och saken var den att jag aldrig följt med om vi inte skulle in till sta'n. Men nu fick jag vänligt följa med ändå.

Det var småkallt där och jag frös. Det kan ha lite med att göra att jag fortfarande är förkyld. Jag satte mig direkt på en av bänkarna och löste sudoku. Jag ville inte prata med maken.

En av gubbarna höll på att grilla lite korv och frågade om vi andra ville ha. Maken ville inte och jag vågade inte säga ja tack. Så jag satt där hungrig. Efter en stund tog jag upp de vaniljrån jag tagit med dit. 

Det kändes inte alls kul att vara där och jag ville bara hem.

Efter ett tag satte sig två män hos mig och vi började prata om allt möjligt och hade riktigt trevligt, medan maken fått problem med motorn. Tills slut stod vi alla och kollade. Det är en hel del saker som behöver bytas ut.

Och eftersom helikoptern gick sönder blev vi kvar där ett bra tag längre än tänkt. Jag var väl inte mycket gladare när vi åkte hem.

Nu ikväll åt vi tacos, rester från igår.

Grannkatterna fick tonfisk och torrfoder. Det är ju lördag. 

Makens arb.kamrat som lånade XBoxen innan i veckan kom förbi och lämnade det här igen. Så vi har spelat lite.

Jag känner mig fortfarande lite nedstämd. Hormoner kan vara med lite på ett hörn. Men kul känns det inte. Jag har sagt till maken att det känns lite som om allt handlar om helikoptern nu och det känns inte kul alls. Sen får vi ju se vad som händer, OM något händer.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Här hittar ni mig. Trodde jag skulle kunna sluta skriva om barnlöshet. Så naiv jag var då. Vardagen skriver jag också om....

Nu har jag startat en ny blogg. Även maken är ditlagd så vi kommer båda två att skriva i den.     Då våra namn står där kommer vi att lösenordsskydda vissa inlägg (iallafall jag), så vill du ha tillgång till lösenord får du lämna en kommentar till d...

I söndags fick några av våra kompisar en liten bebis. Dessutom en flicka. När jag fick reda på detta i måndags morse genom att sätta på mobilen och läsa sms fick jga reda på det och det blev för mycket. Ångesten kom som på beställning. Jag var ledsen...

Jag vet inte hur jag vill ha det med mitt bloggande. Denna blogg har känts som min ventil för barnlöshet.  Men jag har så mycket mer att erbjuda.     Så just nu skriver jag och lägger in bilder på min pysselblogg istället. Dels för att den känns posi...

Ikväll var Mysan ute på långtur. Hon var verkligen ute i flera timmar, trots att det var väldigt blött ute och hon egentligen inte tycker om sådant väder.     Jag och K har nog varit ute i totalt 1½ timme och letat och kallat på henne. Till sist vid ...