Jag kunde inte låta bli att ringa bilfirman för att höra om bilen. Jag har ju möte till strax innan de stänger i eftermiddag och imorgon vill vi jobba halvdag och har ingen lust att åka tillbaka för att hämta bilen.

Jag upplevde lite att han tyckte att jag tjatade, men det får han tycka.

Den blir förhoppningsvis klar i eftermiddag definitivt till imorgon lunch. Så har vi tur kan vi åka och hämta den efter mitt samtal. Annars blir det imorgon när vi slutat på jobben. Så skönt det ska bli med halvdag. Trist att man får betalt för precis de timmarna, men men. Ledighet är mycket värt just nu.

Jag har ett problem. Jo, jag vet, jag har många problem. Men här är ett av dem som blir större och större.

Jag har i en veckas tid försökt ta telefonen och ringa en person och jag har försökt skriva ett mail. Ett helt vanligt samtal och/eller mail där jag undrar hur mottagaren har det, vad de hittar på, hur de mår, osv. Men jag lyckas inte. Det är som om det fanns en osynlig vägg framför telefonen och jag lyckas inte skriva det där mailet. Jag vet inte varför det är så, men det är så. Det går bara inte. Och för varje dag och vecka som går känns pressen större att göra detta vilket gör att det går ännu mindre.

Det känns som att vi sakta men säkert håller på att glida ifrån varandra, och det vill jag inte. Men jag vet inte hur jag vill ha det. Det känns jättehemskt för att jag känner att jag just nu inte orkar jobba med den biten, fastän den är väldigt viktig. Just nu försöker jag intala mig att jag måste fokusera på mig, på att få vardagen att flyta så smidigt som möjligt, att ta en dag i taget och må bra med mig själv. Och detta är inte den lilla uppgiften. Men samtidigt som jag vet att den relation jag beskriver ovan inte är bra klarar jag inte av att fokusera på den just nu heller. Det känns som att jag sviker personerna där. Men hur ska jag kunna ha relationer till andra om jag själv inte mår bra?

Men inte ens detta klarar jag av att förmedla till personerna. Det går inte. Jag hittar inte orden. Är rädd för att såra, att det missförstås, att det blir fel.

Så vad göra?

Jag vet ju att jag och den andra parten behöver jobba på vår relation för att den ska bli bra igen, men hur vi ska göra detta vet jag inte. Och det känns så taskigt för jag har inte energin för det heller just nu. Jag har inte energi för att jobba på någon relation mer än den till maken och den är tack o lov bra. Och om igen känner jag att jag sviker folk genom att tänka så här. Jag är så trött på att svika andra. Det kanske är så att jag inte sviker andra, men jag upplever det så och det är en jobbig känsla.

Det är tur att det är samtalsdags i eftermiddag.

Nu ska jag ringa och höra lite om vår bil - när den blir klar. Jag vill ju veta om vi kan jobba halvdag imorgon eller inte.