Tiden närmar sig till dess att min anställning tar slut där jag är nu.

Om lite drygt en vecka ska jag ha ett samtal med uthyrningsfirman jag jobbar för nu. Då ska det diskuteras eventuell fast anställning. Dock är det fortfarande timanställning som gäller även då, om jag förstått det rätt. Jag ska ta ställning om jag vill jobba ambulerande på kontor eller hur jag vill ha det. Och de ska fundera på om de vill ha mig.

Det jag vill ha är ett liknande jobb som det jag har nu, fast med fast anställning och en fast månadslön. Som det är nu har jag en garantilön och prestationslön utöver ett visst antal timmar. Jag vill gärna veta vad jag ha i månaden samt var jag är nästa vecka.

Även om jag är social och har lätt att komma in i gemenskap och i arb.uppgifter vill jag inte hålla på att hoppa fram och tillbaka mellan olika ställen. En vecka här och två veckor där för att sen vara kanske 1 vecka på ett tredje ställe, osv. Jag vill mycket hellre ha något längre, som det jag har nu. Det har varit på 7 månader. Det passar mig mycket bättre, iallafall som det känns just nu.

Jag borde väl söka en massa jobb nu, men jag tycker inte jag hittar särskilt många. Och jobbet jag sökte förra veckan har jag inte hört ett ljud om. Kvinnan där, samma som jag hade kontakt med i vintras, sa att de har ALLA som de haft på intervju i åtanke när det sen kommer nya jobb. Det tror jag inte ett dyft på. Det innebär att sen i februari/mars skulle det inte kommit ett enda jobb som passade in på mig? Skulle inte tro det. Så henne litar jag inte det minsta på. Jag kanske var för besvärlig när jag var där. Jag vet inte. Men uppenbarligen är jag inte "lämplig" för de tjänster som jag sökt nu.

Så det blir att uppdatera CV och personligt brev ikväll och börja söka jobb med ljus och lykta. För tillbaka till mitt lärarjobb vill jag verkligen inte! Men kommer inget annat och jag inte får fast anställning på uthyrningsföretaget har jag inget val. Men då gäller det verkligen att jag hittar något nytt jobb illa kvickt!

För mitt eget bästa hade det varit så skönt att veta hur jobbsituationen ser ut iallafall ett år framöver. Men det är för mycket att begära just nu.

Var jättetrött imorse. Ville inte gå upp. Snoozade hur länge som helst.

Kom iallafall upp till sist med en pipande och krävande minsting som ville gosa och som snabbt tog plats i min varma säng.

Ganska snart imorse började oro och lite ångest bosätta sig i mig. Vem skulle köra till jobbet? Om jag skulle göra det, skulle jag klara av att parkera med nya bilen då? Jag som tyckte det var tillräckligt jobbigt och ångestladdat med gamla bilen. Försökte hålla mig sysselsatt genom att göra frukost till mig och maken.

Naturligtvis gick det bra att både köra och parkera, men nervös var jag när jag skulle backa in i p-rutan i garaget. Flera gånger imorse funderade jag på att ta den lätta vägen och låta maken köra och parkera i det andra p-huset. Men jag är rädd att ju länge tid jag väntar med sådana saker, desto svårare får jag att göra och överkomma mina rädslor. Därför tyckte jag det var lika bra att göra det idag. Och det gick ju. :)