Var jättetrött imorse. Ville inte gå upp. Snoozade hur länge som helst.

Kom iallafall upp till sist med en pipande och krävande minsting som ville gosa och som snabbt tog plats i min varma säng.

Ganska snart imorse började oro och lite ångest bosätta sig i mig. Vem skulle köra till jobbet? Om jag skulle göra det, skulle jag klara av att parkera med nya bilen då? Jag som tyckte det var tillräckligt jobbigt och ångestladdat med gamla bilen. Försökte hålla mig sysselsatt genom att göra frukost till mig och maken.

Naturligtvis gick det bra att både köra och parkera, men nervös var jag när jag skulle backa in i p-rutan i garaget. Flera gånger imorse funderade jag på att ta den lätta vägen och låta maken köra och parkera i det andra p-huset. Men jag är rädd att ju länge tid jag väntar med sådana saker, desto svårare får jag att göra och överkomma mina rädslor. Därför tyckte jag det var lika bra att göra det idag. Och det gick ju. :)

 

Maken

5 november 2007 11:15

Det var mycket duktigt gjort, älskling! :)

 

FF

5 november 2007 12:41

Tack älskling. :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Här hittar ni mig. Trodde jag skulle kunna sluta skriva om barnlöshet. Så naiv jag var då. Vardagen skriver jag också om....

Nu har jag startat en ny blogg. Även maken är ditlagd så vi kommer båda två att skriva i den.     Då våra namn står där kommer vi att lösenordsskydda vissa inlägg (iallafall jag), så vill du ha tillgång till lösenord får du lämna en kommentar till d...

I söndags fick några av våra kompisar en liten bebis. Dessutom en flicka. När jag fick reda på detta i måndags morse genom att sätta på mobilen och läsa sms fick jga reda på det och det blev för mycket. Ångesten kom som på beställning. Jag var ledsen...

Jag vet inte hur jag vill ha det med mitt bloggande. Denna blogg har känts som min ventil för barnlöshet.  Men jag har så mycket mer att erbjuda.     Så just nu skriver jag och lägger in bilder på min pysselblogg istället. Dels för att den känns posi...

Ikväll var Mysan ute på långtur. Hon var verkligen ute i flera timmar, trots att det var väldigt blött ute och hon egentligen inte tycker om sådant väder.     Jag och K har nog varit ute i totalt 1½ timme och letat och kallat på henne. Till sist vid ...