Det är inte kul att vakna på morgonen och ha ångest direkt. Det har inte hänt förr så. Tårarna rann så sakteliga direkt när jag öppnade ögonen och jag har ingen aning om varför.  Det var bara så tungt och jobbigt. Maken steg upp och klädde på sig och var på väg ner när jag fick kalla tillbaka honom. Han lade sig hos mig och höll om mig och tröstade mig. Men istället för att må bättre blev det värre. Tanken att vi inte brukar lägga oss så och kramas på morgonen gjorde det så speciellt idag och jag fick den här övertygade känslan om att bara för att vi låg så skulle något jättehemskt hända honom idag.

Förnuftet säger ju att risken för att det skulle hända någon olycka dag inte är större än annars. Men ångesten känns ibland som ens andra jag och som viskar ondskefullt att något kommer att hända idag så ta vara på den lilla kramstunden ni har nu. Det är den du kommer att minnas sen.

Inte så konstigt kanske att det kändes ännu värre sen och jag tjöt och tjöt. Att släppa iväg honom till jobbet kändes omöjligt. Själv kände jag att jag inte orkade vara duktig idag. Jag försökte visualisera hur jag tog mig till jobbet och satt på jobbet, men jag såg bara hur dåligt det gick och visste då att jag skulle bli en belastning på jobbet idag. Dessutom behöver maken jobba så det var dumt att ev få panik på jobbet och vilja hem när han inte kan. Jag måste inse fakta att jag har sådana här dagar och att jag inte ska känna skuld eller dåligt samvete över detta. Men jag ska inte sticka under stolen med att jag är orolig över att ingen kommer att vilja ha mig som arbetstagare när man är borta någon dag här, någon dag där.

Usch. Livet är inte lätt. Men jag försöker så gott jag kan. Och just nu känner jag att jag gör så gott jag kan. Och mer kan jag inte göra. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Här hittar ni mig. Trodde jag skulle kunna sluta skriva om barnlöshet. Så naiv jag var då. Vardagen skriver jag också om....

Nu har jag startat en ny blogg. Även maken är ditlagd så vi kommer båda två att skriva i den.     Då våra namn står där kommer vi att lösenordsskydda vissa inlägg (iallafall jag), så vill du ha tillgång till lösenord får du lämna en kommentar till d...

I söndags fick några av våra kompisar en liten bebis. Dessutom en flicka. När jag fick reda på detta i måndags morse genom att sätta på mobilen och läsa sms fick jga reda på det och det blev för mycket. Ångesten kom som på beställning. Jag var ledsen...

Jag vet inte hur jag vill ha det med mitt bloggande. Denna blogg har känts som min ventil för barnlöshet.  Men jag har så mycket mer att erbjuda.     Så just nu skriver jag och lägger in bilder på min pysselblogg istället. Dels för att den känns posi...

Ikväll var Mysan ute på långtur. Hon var verkligen ute i flera timmar, trots att det var väldigt blött ute och hon egentligen inte tycker om sådant väder.     Jag och K har nog varit ute i totalt 1½ timme och letat och kallat på henne. Till sist vid ...