Pratade med mamma härom kvällen.

Hon berättade att en av mina kusiner, som jag inte haft kontakt med på många år, gifte sig i somras och nu väntar de barn. Bara det gjorde ont och kändes väldigt orättvist. Men fine. Livet har ju bestämt sig för att vara orättvist mot oss.

Men det som jag inte alls tyckte om att höra var att han vill byta efternamn till det vi heter. Hans mamma är min faster och när hon gifte sig blev det så att hon tog sin mans efternamn. Farmor gifte om sig så de enda som har kvar efternamnet är pappa, mamma, jag, maken (tog mitt) samt några få till som vi inte har kontakt med.

Men nu vill min kusin av någon anledning byta och personligen känns det inte ok. Det känns fel. Och det blir ju inte bättre av att de då ska ha barn. Då är det de som bär vidare på familjenamnet. Vårt familjenamn. Pappas, mammas och mitt (och makens nu). Inte jag och maken.

Det låter säkert jätteabsurt och knäppt, men jag tycker det är skitjobbigt. Men han har ju rätt att ta det eftersom hans mamma (min faster) hette det som ogift. Utan att fråga någon om det är ok. Men det känns så fel. Han har aldrig hetat det. Varför ska han göra det nu plötsligt?

Jag tycker dock att han faktiskt borde ta och fråga oss om det är ok. Men det är ju inte ok för mig. Det känns fel. Det är som om vi tillhörde samma familj. Men det gör vi inte. Inte i mina ögon. Vi tillhör samma släkt, men har olika efternamn.

Det känns som om jag blir bestulen. Både på efternamnet men även på "rätten" att föra vårt namn vidare.

Men som vanligt är det ju bara att gilla läget och acceptera skiten. Jag kan inte göra något åt det och skit samma vad vi andra tycker. Det är tydligen inte viktigt.

P.s  De verkar redan ha tagit efternamnet tydligen. Iallafall enl den ingifta tjejen. Blev ju inte mindre sur nu. :(

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Här hittar ni mig. Trodde jag skulle kunna sluta skriva om barnlöshet. Så naiv jag var då. Vardagen skriver jag också om....

Nu har jag startat en ny blogg. Även maken är ditlagd så vi kommer båda två att skriva i den.     Då våra namn står där kommer vi att lösenordsskydda vissa inlägg (iallafall jag), så vill du ha tillgång till lösenord får du lämna en kommentar till d...

I söndags fick några av våra kompisar en liten bebis. Dessutom en flicka. När jag fick reda på detta i måndags morse genom att sätta på mobilen och läsa sms fick jga reda på det och det blev för mycket. Ångesten kom som på beställning. Jag var ledsen...

Jag vet inte hur jag vill ha det med mitt bloggande. Denna blogg har känts som min ventil för barnlöshet.  Men jag har så mycket mer att erbjuda.     Så just nu skriver jag och lägger in bilder på min pysselblogg istället. Dels för att den känns posi...

Ikväll var Mysan ute på långtur. Hon var verkligen ute i flera timmar, trots att det var väldigt blött ute och hon egentligen inte tycker om sådant väder.     Jag och K har nog varit ute i totalt 1½ timme och letat och kallat på henne. Till sist vid ...