Mitt tålamod har blivit klart kortare!

Förut har jag ofta gett efter när folk tjatat (utom när det gällt eleverna). Kan du inte? Snälla? Och så ger jag med mig, fastän jag inte vill. Har satt andra före mig själv.

Men det är slut på det nu.

Jag säger ifrån tydligt nej. Men folk är vana vid att jag ger mig eller provar att tjata.

Men igår blev jag arg. Jag sa att det inte var ok för att jag kände att jag inte blev lyssnad på och att ett nej är ett nej. (OBS! det var inte maken jag hade denna diskussion med). Personen i fråga bad om förlåtelse, men efter 1 minut var det igång igen.

Varför är folk så dåliga på att acceptera ett nej?

Varför är de så egocentriska att de inte kan se, lyssna och läsa av andra att det faktiskt inte är ok när personen säger ifrån?

Eller varför folk är så dominanta så att det enda som gäller är att få sin vilja igenom och struntar i vad andra vill? Kör sitt race för det är det enda viktiga.

Jag är så trött på sådana människor!

Jag känner mig inte värd något när jag blir behandlad så. Och det är inte sådana människor jag behöver i mitt liv.

Överreagerar jag eller?

 

Myrmamman

20 november 2007 08:44

Enligt min mening så överreagerar du inte alls. Jag förstår ditt resonemang fullt ut då jag är/har varit i samma sits. Alltid den som ställer upp, alltid den som vill/ska vara snäll.

Då andra personer är vana vid det så blir det lite av en chock då man plötsligt sätter stopp, och de vet inte hur de ska göra, sen börjar tjatandet, men snälla,kan du inte.., vad har hänt med dig? Du brukar ju aldrig.., åhh, nu blir det jobbigt, tror du att du kan.. osv.

Nä, P du är värd bättre än så, och "ruttna grenar" vill man inte ha i sitt träd, så var inte rädd för att ta fram sågen.

http://mammamyra.bloggagratis.se

 

FF

20 november 2007 09:55

Tack Myrmamman.

Sågen har redan kommit fram och så mycket friskare, lättare och mer befriad jag kände mig efteråt. :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Här hittar ni mig. Trodde jag skulle kunna sluta skriva om barnlöshet. Så naiv jag var då. Vardagen skriver jag också om....

Nu har jag startat en ny blogg. Även maken är ditlagd så vi kommer båda två att skriva i den.     Då våra namn står där kommer vi att lösenordsskydda vissa inlägg (iallafall jag), så vill du ha tillgång till lösenord får du lämna en kommentar till d...

I söndags fick några av våra kompisar en liten bebis. Dessutom en flicka. När jag fick reda på detta i måndags morse genom att sätta på mobilen och läsa sms fick jga reda på det och det blev för mycket. Ångesten kom som på beställning. Jag var ledsen...

Jag vet inte hur jag vill ha det med mitt bloggande. Denna blogg har känts som min ventil för barnlöshet.  Men jag har så mycket mer att erbjuda.     Så just nu skriver jag och lägger in bilder på min pysselblogg istället. Dels för att den känns posi...

Ikväll var Mysan ute på långtur. Hon var verkligen ute i flera timmar, trots att det var väldigt blött ute och hon egentligen inte tycker om sådant väder.     Jag och K har nog varit ute i totalt 1½ timme och letat och kallat på henne. Till sist vid ...