Arb.kamraten M tvingade mig att skriva till maken att han skulle komma bort till mitt arbete och köra mig till samtalet. Jag orkade inte ta mig dit själv. Så slut var jag.

Och som den riddare maken är, kom han (om än sent), körde mig, väntade på mig i "väntrummet" och körde oss sen hem.

Det var jobbigt men ändå skönt att få prata ut. Jag ska inte tränga undan min sorg. Jag kände mig speciell som var den som kunde och som på något sätt skulle föra vårt familjenamn vidare. Nu har det tagits ifrån mig och den roll jag kände att jag hade i släkten är borta. Och jag har rätt att vara ledsen och sörja. Och jag ska träna på att lägga det bakom mig.

Samtalet kändes bra. Vi pratade om vilka saker vi ska fokusera på:

* höja min egen status

* våga lita på andra

* kontrollera/få bukt på mitt kontrollbehov

* hantera ångestanfallen då jag blir handllingsförlamad

Jag fick läxa också till nästa vecka.

Jag ska skriva ner alla situatiner där jag känner att jag har ett kontrollbehov. Jag ska även anteckna om jag kan släppa på det eller om jag över huvudtaget inte klarar av att släppa det i den situationen och vad jag gör OM jag kan släppa lite på det. Det ska bli intressant att se vad jag kan hitta.

När vi kom hem lagade maken mat. Pyttipanna blev det. Gott. Det var längesen. Jag dukade och tog fram tillbehör.

Efter maten lade jag mig ner i soffan. Hankatten kom upp och lade sig brevid mig (jag låg på sidan). Där somnade vi och var tydligen jättesöta (berättade maken när jag väl vaknade igen).

När jag vaknade gjorde maken te och kaffe och vi åt lite choklad som jag köpt till honom som en liten belöning för att han gjort klart ett jobb och varit så duktig.

Nu har jag sen en stund suttit i pysselrummet och gjort klart en framsida till julkort nr 2 av 13. Men jag har blivit ganska mycket avbruten. Först kom pluttan och gnällde och vankade av och an och för att inte riskera att hon kissade någonstans fick jag ha konstant koll på henne. Hon ville inte lämna rummet så till sist fick jag tillkalla maken. Då gick hon ner och ligger nu i köket (av egen fri vilja).

En stund senare kom minstingen upp och började köra sitt uppmärksamhets"jamande" som låter som en krokodilunge. Och inte heller hon gav sig utan skulle ha mycket uppmärksamhet. Jag började känna desperation, så det blev att ta upp henne i famnen, gå ner med henne, kela och pussa på henne tills hon var nöjd för att sen kunna gå upp och sätta sig i lugn och ro.

Och nu har jag fått pyssla klart.

Men jag kan inte scanna in kortet idag. Glittret jag lagt på måste torka. Så det går inte att visa förrän imorgon. Men fint blev det. För att göra det lite roligare för mig har jag kommit fram till att jag ska göra samtliga framsidor först och sen göra baksidorna.

God natt och sov gott. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Här hittar ni mig. Trodde jag skulle kunna sluta skriva om barnlöshet. Så naiv jag var då. Vardagen skriver jag också om....

Nu har jag startat en ny blogg. Även maken är ditlagd så vi kommer båda två att skriva i den.     Då våra namn står där kommer vi att lösenordsskydda vissa inlägg (iallafall jag), så vill du ha tillgång till lösenord får du lämna en kommentar till d...

I söndags fick några av våra kompisar en liten bebis. Dessutom en flicka. När jag fick reda på detta i måndags morse genom att sätta på mobilen och läsa sms fick jga reda på det och det blev för mycket. Ångesten kom som på beställning. Jag var ledsen...

Jag vet inte hur jag vill ha det med mitt bloggande. Denna blogg har känts som min ventil för barnlöshet.  Men jag har så mycket mer att erbjuda.     Så just nu skriver jag och lägger in bilder på min pysselblogg istället. Dels för att den känns posi...

Ikväll var Mysan ute på långtur. Hon var verkligen ute i flera timmar, trots att det var väldigt blött ute och hon egentligen inte tycker om sådant väder.     Jag och K har nog varit ute i totalt 1½ timme och letat och kallat på henne. Till sist vid ...