Igår eftermiddag fick jag tag på min snart f.d chef.

Jag berättade att jag säger upp mig.

"åh vad glad jag blir.... lite för lång tystnad.....för DIN skull!"

Jag vet ju hur jag tolkade det där. Jag VET att de är jätteglad att slippa mig. Lika glada som jag är att slippa dem. Så jag blev inte förvånad. Hon försökte sitt bästa att vara artig, men jag tyckte inte att hon lyckades särskilt bra. Hon är övertygad om att jag inte ska jobba som lärare för det är inte min grej. Och jag kan inte hålla med om det, för jag är en bra lärare. Men, som jag sa till henne, så är det så att jag kanske återgår till att vara lärare om några år. Grejen är den att jag inte vill tillbaka DIT till dem! Men som innan svarade hon då att det beror på den långa resvägen. Jamen fortsätt att blunda då för hur sjukt det är på den skolan. Att folk inte mår bra. Att bara för att man inte dedikerar hela sitt liv till den infekterade arb.platsen så är man en dålig lärare. *suckar*

Hon försökte övertyga mig om att hon gjort sitt yttersta och varit en så bra chef som det bara gick. Jag satt tyst. Vad skulle jag säga?

Hon tyckte vi skulle fortsätta att hålla kontakten för hon tyckte att vi gått igenom så mycket tillsammans så hon vill veta hur det går med framtida IVF och barn överhuvudtaget. Jag svarade att hon alltid kunde fråga den enda lärare där som jag fortfarande har kontakt med och som jag umgås med om hon ville veta något.

Dessutom bad jag om ett rekommendationsbrev eller iallafall ett brev där det står när jag jobbat där ohc vad jag gjort. Hon lät främmande för detta, så jag ska ta och skriva ner vad jag gjort under mina år där så får hon skriva på det istället. Hon har verkligen noll koll på vad jag gjort där, så det är bättre att jag skriver vad jag vill ha fram istället inför framtida anställningsintervjuer.

Det slutade med att hon sa att hon ska skicka hem uppsägningspapper.

Det känns skönt.

Jag vill bli fri från den skiten.

Men jag saknar barnen.

 

Eva

30 november 2007 18:07

Grattis till nytt fast jobb!
Visst är det skönt när man kommer bort från ett ställe där man bara mår dåligt.
Har haft något liknande erfarenhet med dålig chef och några otrevliga arbetskamrater.
Men man saknar barnen.
Kram Eva

 

FF

30 november 2007 21:43

Tack Eva!

Ja det är verkligen jätteskönt!
Ja, man saknar dem. Men så blir det. Man kan inte jobba så när det inte är bra.
kram

 

Mia

1 december 2007 00:55

Good for you!
Måste vara underbart att ha möjlighet att säga upp dig från någonstans du inte trivs! Tror inte alls att du inte funkar som lärare, det handlar så mycket om var man jobbar någonstans och med vem! Lycka till!!

http://winyan.bloggagratis.se

 

FF

1 december 2007 08:34

Tack Mia.
Ja det var det verkligen.
Och tack för att du tror att jag funkar som lärare. Precis så känner jag med. Arb.platsen, arb.kamraterna och arb.klimatet är väldigt viktigt och funkar inte de bitarna, hur ska jag då kunna funka bra?

 

En Mölnbobos Liv

1 december 2007 11:22

Grattis till nya jobbet och vad skönt att slippa den där skolan.

http://massablaj.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Här hittar ni mig. Trodde jag skulle kunna sluta skriva om barnlöshet. Så naiv jag var då. Vardagen skriver jag också om....

Nu har jag startat en ny blogg. Även maken är ditlagd så vi kommer båda två att skriva i den.     Då våra namn står där kommer vi att lösenordsskydda vissa inlägg (iallafall jag), så vill du ha tillgång till lösenord får du lämna en kommentar till d...

I söndags fick några av våra kompisar en liten bebis. Dessutom en flicka. När jag fick reda på detta i måndags morse genom att sätta på mobilen och läsa sms fick jga reda på det och det blev för mycket. Ångesten kom som på beställning. Jag var ledsen...

Jag vet inte hur jag vill ha det med mitt bloggande. Denna blogg har känts som min ventil för barnlöshet.  Men jag har så mycket mer att erbjuda.     Så just nu skriver jag och lägger in bilder på min pysselblogg istället. Dels för att den känns posi...

Ikväll var Mysan ute på långtur. Hon var verkligen ute i flera timmar, trots att det var väldigt blött ute och hon egentligen inte tycker om sådant väder.     Jag och K har nog varit ute i totalt 1½ timme och letat och kallat på henne. Till sist vid ...