Datorer ska bara funka! De ska inte krångla, inte gå sönder, bara funka! Göra som jag vill! Jag blir så trött. Det tar evinnerlig tid emellanåt när en sak borde gå snabbt. Jag tycker jag är ganska kunnig och har normalt sett tålamod, men inte med datorer när de börjar krångla för mycket. Då blir det maken som får försöka fixa istället.Så ja. Nu känns det lite bättre.

Då var man hemma. Ingen solning blev det. Det var låst och mörkt. :( Jag får ringa dit imorgon och kolla med dem.Maken har ställt sig i köket för att laga mat medan det är tänkt att jag ska jobba lite. Jag känner verkligen inte för det, men det behövs. *suckar* Jag får väl se hur mycket och länge jag orkar.Men innan jag kan börja arbeta får det nog bli en liten brasa i kakelugnen. Åh nej. Ingen ved och det regnar ute. :(

Usch vilket väder det varit idag. Nu är det tack o lov lite bättre, men usch. Spöregn och blåst. Eleverna har inte velat vara ute idag och jag förstår dem. Jag är evigt tacksam över att jag inte hade rastvakt samt att vi beslöt att inte vara utomhus när det var praktisk matte. :)Jag känner att jag behöver lite ljus och värme, så jag funderar på att åka inom solariet på vägen hem. Det dröjer ändå ett tag innan maken kommer hem efter sitt arbete. Det hade varit skönt. Dessutom hade man kanske sluppit se ut som ett mumintroll - tjock och blek. Det ska jag nog göra.Nu ska jag gå och ta ett glas vatten och äta min banan och klementin. Nyttigt mellanmål. :) Jag ska vara duktig och gå ner i vikt!

Nu har jag fått gjort lite:* mössan är sydd och jag har tovat mina två första tovningar* försökt ta bilder på mina pyssel (gick inte så bra med den skitkamera vi har idag, men bättre än inget)

Då har vi räknat, förpackat och fryst in kanelbullarna, alla utom tre som vi ska äta idag. 83 eller 85 stycken blev det på en dubbel sats. Och större än förra gången blev de. :)Dessutom har vi hunnit äta lite minestronesoppa. Det blev tyvärr lite för mycket buljong i förhållande till vatten som vi kokade till soppan, men det var ändå väldigt gott. Jag har nog blivit beroende av soppa. Det känns nyttigt, man blir behagligt mätt, det värmer upp kroppen och det är fantastiskt gott. Mycket soppa blir det i höst. Det är snart dags att göra en ny omgång soppa. Jag ska prova lite nya saker till nästa laddning.Just nu ligger jag i soffan och vilar lite. Snart blir det lite pyssel. Vädret skiftar verkligen idag. Först ösregn. Sen blev himlen vackert blå och solen sken. Plötsligt blev det väldigt mörkt igen med nytt ösregn och nu är det sol och blå himmel igen. Man vet ju inte om man vågar gå ut på promenad eller inte.

Då var det redan söndag. Usch vill inte jobba imorgon. Det är jättemysko väder ute. Det är mörkt på ca 85% av himlen, det regnar och samtidigt skiner solen.Sov lika länge idag som igår, dock inte lika skönt. Hade konstiga drömmar nu på morgonen, vilket inte är så trevligt. Det tog ett bra tag innan maken vaknade så under tiden låg jag och tittade på tv i sängen medan jag kelade med två av mina små hårbollar.Nu har vi ätit frukost och jag har en dubbeldeg kanelbullar som jäser den första omgången. Idag ska jag bara göra pyssliga saker! Det har jag bestämt. Inget tråkigt ska jag göra. Det ska bli intressant och se om jag verkligen kan följa detta också. :)Mmmmmmm...en brasa i kakelugnen nu hade inte varit fel.

Det är jobbigt att må som jag gör nu. Ena stunden känner jag mig stark, pigg och ok. Nästa stund gråter jag, all kraft och energi jag hade försvinner för att efter det bli arg på mig själv för tankar jag haft nyss eller för att det känns som om jag inte mår bättre.Igår på föreläsningen var det en lärare som hade med sig sin son. Han kan max ha varit några veckor gammal. Jättesöt och snäll var han. Men usch vad jobbigt det kändes att se honom. Jag satt så pass där att jag kunde se dem hela tiden. :( Emellanåt blev jag lite deppig och tårarna samlades i ögonen men jag lyckades från att de svämmade över.Innan idag pratade maken med sina föräldrar. De berättade att makens bror och hans fru varit på ultraljud i veckan och det såg inte för hoppfullt ut. Läkarna hade mest kunnat se en gulkropp men inget foster. Så de ska på nytt ultraljud nästa vecka.Mina tankar blir då att jag tycker jättesynd om dem, eftersom att de betalat ca 30 000:- för denna behandling. De fick, precis som vi, inga embryon att frysa ner. De kommer inte att adoptera. Å andra sidan har de en jättehärlig pojke på fyra år. Dessutom om det nu inte är något foster behöver hon inte genomgå en operation. Naturligtvis förstår jag att de kommer att sörja och det ska de göra.Jag erkänner att jag får enormt dåligt samvete för mina tankar när jag faktiskt tycker lite mer synd om oss än om dem. :( Jag blir arg på mig själv, men samtidigt är det verkligen så jag känner och jag kan inte hjälpa det.Ikväll läste jag i en blogg att hon är gravid. Jag är jätteglad för hennes skull, verkligen! Men samtidigt är jag så avundsjuk att det knappt går att beskriva.Jag läste även i en annan blogg att en annan som kämpat, som vi, nu börjat ruva igen. Jag hoppas verkligen att de lyckas. Det är de väl värda. Samtidigt känner jag avundsjuka även där och längtar till januari när jag själv ska börja min behandling igen. Det känns så knäpp att längta efter en behandling som gör att man mår skit. Vallningar, sover dåligt, uppsvälld och ont i äggstockarna. Ta en massa blodprov och plocka ut ägg. Men jag vill verkligen ha ett biologiskt barn!Jag är trött på att känna avundsjuka, känna panik och ångest. Jag kämpar så gott jag kan och känner väl ändå att jag mår bra längre och längre stunder.Jag hoppas innerligt att jag inte uppfattas som en hemsk person som nu har dessa tankar. Jag menar inget illa med dem och jag försöker jobba på att bli en bättre människa.

Ikväll har maken och jag haft ett samtal om vår livsstil. Vi är båda överviktiga och behöver bli av med ganska många kilo. Maken var ganska deppig och uppgiven och sa att han bara ville gå ner i vikt men orkar inte göra något åt det. Vi (eller jag) kom med lite förslag som vi ska försöka följa:* försöka ha så fasta mattider som möjligt* se till att äta betydligt mer grönsaker* lägga upp grönsaker först och rätten sen* äta lugnt! (maken kastar i sig maten)* inte ta en andra portion* lägga upp maten i köket istället för att ha grytorna på bordet* äta mer frukt, gärna flera gånger om dagen* sluta dricka läsk* äta godis väldigt väldigt sällan och köpa väldigt lite* dricka mer vatten och inte så mycket kaffe* laga nyttig mat och massor åt gången* frysa in portioner så maken har till lunch och att vi slipper laga mat när vi kommer hem varje dag/kväll* komma igång och träna på gymmet samt motionera oftare* peppa och stötta varandra och inte ge upp så lätt* gå och lägga oss betydligt tidigare eftersom sömn är mycket viktigtJag tror verkligen att vi kan fixa det här. Det är ungefär så jag försöker leva på de flesta punkterna redan nu. Men min farhåga är att maken inte orkar och att jag måste peppa och kämpa för oss båda. Det vet jag att jag inte kommer orka. Jag måste samtidigt fokusera på att ladda batterierna och få mig att må bra både psykiskt och fysiskt och då orkar jag inte dra hela hans lass också. Han måste kämpa själv också och jag kommer att finnas där för honom. Vi gör ju det här tillsammans.Det bästa är att jag vet att vi kan fixa detta. :) Så bye bye till de sista 15 kilona. *vinkar farväl*