Är jag den enda som är innerligt trött på lastbilar?De kör som de vill, skitar ner något otroligt i naturen, är verkligen bara ivägen på motorvägen och livsfarliga.Värst är de när de är på motorvägen och jag (eller den som kör) själv ska upp på motorvägen på en påfart. De släpper aldrig på gasen, eller går ut i omkörningsfilen om det är ledigt i den. Nej, de ligger kvar och puttrar.Idag när jag skulle hem var det fullt med lastbilar i den högra filen på motorvägen. Jag ska försöka ta mig ut, men det är verkligen inte lätt. En liten, och då menar jag verkligen liten, lucka mellan två lastbilar hittade jag. Den lastbil jag hamnade precis framför vägrade att släppa på gasen. Har inte lastbilar samma skyldigheter som personbilar - att lämna företräde till de som ska på motorvägen? Eller har den regeln helt avskaffats?Och man har ju inte den minsta lilla chans mot dem heller eftersom de är så stora.Nej, bort med alla förbannade lastbilar och utöka tågtrafiken istället. Det hade gynnat både miljö och människoliv.

Det finns många konstiga filmer, men den här kommer nog att ta priset i knäpphet. Det ska göras en film om Milli Vanilli, gruppen som hade några hits 1990, men det var inte killarna som man såg som sjöng.Kommer den filmen att ha någon publik alls? Jag skulle inte få för mig att betala ett öre för att se den. Jag vet inte ens om jag vill ödsla min tid på den.

Intervjun gick bra idag tycker jag.Först när jag kom dit blev jag invisad i ett litet rum/bås. Efter en stund kom kvinnan tillbaka med en bunt papper jag skulle fylla i. Det tog sin lilla tid och jag fick skrivkramp. När jag var klar lämnade jag häftet till henne och jag satt och väntade ytterligare en liten stund innan hon kom in i det lilla rummet igen.Hon berättade lite om bemanningsföretaget och jag ställde mina frågor. Hon bad mig berätta lite om mig själv och dylikt. Till sist berättade hon om den tjänst jag sökt och den lät inte alls svår för mig att klara av.Om jag är intressant får jag åka till den tilltänkta arbetsplatsen där de då ska välja mellan två stycken. Det hela ska vara avgjort någon gång nästa vecka. Så fortsätt håll tummarna ni som gjort det hittills.Efter intervjun gick jag bort till maken och vi lunchade. Det var mysigt. En av cheferna stannade till och frågade hur det går. Dessutom tipsade han om ett jobb han sett i tidningen. Ska kolla upp det sen.När vi ätit åkte jag hem och nu är jag här.Innan jag gick in på intervjun ringde jag RMC igen för att få en ny telefontid. Tre gånger fick jag ändra mitt telefonnummer så att det blev rätt. Nu när jag kom hem hade de ringt tre gånger och bad mig ringa upp igen. 14.15 är min nästa telefontid. Den ska jag inte missa.

Naglarna är fina (än så länge), jag är sminkad och håret är borstat. Jag har bytt överdel tre gånger men tror att jag är nöjd nu.Jag har gått från tunika till tröja till topp och kavaj. Jag känner mig nöjd med valet. Nu beger jag mig.Håll alla tummar som finns. P.s upptäckte små skavanker på naglarna. Får se till att inte visa dem för mycket.

Innan har jag tyckt att det varit så synd att jag inte kunnat spara elektroniska vykort som jag fått. Nu har inte detta hänt så ofta, men när det gjort det har det ändå varit synd. När det gäller att inte kunnat betyder det att jag inte vetat vad jag skulle göra för att kunna spara det.Men idag fick lilla jag en snilleblixt, som säkert alla andra redan tänkt på och använt sig av jättelänge. Jag öppnade länken till vykortet, gjorde en skärmdump, öppnade det i lämpligt fotoprogram, klistrade in, beskar (beskärde) bilde och sparade den.Nu har jag vykortet sparat för alltid, eller tills datorn går sönder.Appropå det kopierade jag bilder och annat till vår server fall i fall det skulle hända denna datorn något. Ska dock ändå spara bilderna på en cd. Det är lika bra att göra det då och då. En cd-skiva kostar ju inte en förmögenhet.

Ringde RMC för att prata med dem om att vi måste skjuta upp IVF'en på obestämd tid, prata om hur lång tid vi har på oss innan vi måste börja om helt från början. Jag har nämligen läst att man på vissa ställen har ett år från remissdatum eller liknande. Och jag har ingen aning om vad de räknar som första datum för oss. Sen ville jag prata med dem om att ev gå och prata med en kurator där. När jag erbjöds det en väldigt kort tid efter op hade jag inget behov. Däremot finns behovet nu.Nåja, ringde och fick telefontid kl 10.15 Då är jag inte hemma. Hann inte trycka på att ändra info heller, så de lär ringa och jag lär inte vara hemma.Ska ringa dit strax innan jag åker för att få en senare telefontid och ska då välja mobilnumret istället.Typiskt, som Nasse skulle sagt.

Idag ringde klockan tidigt, närmare bestämt kl 6. Det var inte kul alls. Jag snoozade till 6.15 och steg sen upp. Minstingen var lika glad som vanligt att jag steg upp och höll mig sällskap på toaletten. Lilla morgonkelgrisen. :)På med morgonrock och duntofflor.Ner i köket, tända och sätta på radion.Ut i badrummet för att sätta på kranen till hankatten.Ut i köket igen och göra kaffe.Fram med pålägg, brickor, glas, juice, bröd och smörknivar.Hälla upp kaffe.Sätta allt på köksbordet.Sätta mig ner.Maken kommer precis lagom.Jag vet att han inte gör detta medvetet, att komma ner precis lagom när allt är framplockat, men det stör mig emellanåt - som idag. Jag är också jättetrött på mornarna och skulle också vilja ta det lugnare, men det går inte utan jag får anstränga mig och se till att få upp farten för att hinna i tid. Så mer samarbete på morgonen vore så trevligt.Vi pratade lite om det nu vid frukosten och jag känner mig som världens gnällkärring, men vill samtidigt inte gå och hålla det inom mig och sen explodera för en annan anledning. Så vi får väl se hur det går med det.Maken åkte med grannarna idag eftersom jag måste ha bilen.Själv har jag satt igång diskmaskinen, målat naglarna och ska snart upp och leta fram kläder till intervjun. Sen blir det lite sminkning efter det. Det gäller ju att ge ett bra första intryck.Jag hoppas det här blir en bra dag. Jag ska göra mitt bästa för att det ska bli det iallafall.

Maken har lyckats flytta sig lite i soffan för att inte tappa känseln totalt. Pluttan SKA ligga i knät och anpassar sig.Kommer hon någonsin att lämna makens knä? :)