Vi hittade en restaurang att äta på. När vi kom in träffade vi på vår sångpedagog som vi sjöng hos i några år för några år sen. Det var ett trevligt återseende.  :)

När vi satt och titade igenom menyn kände jag mig först gråtfärdig. Antingen var det saker jag absolut inte var sugen på eller så innehöll det saker som jag inte får äta.

Till slut blev det pasta med svampfyllning, ricottasås, riven parmesanost och en skiva torkad skinka. Var osäker på skinkan, men det var ju bara en och hon sa att det är många gravida som köper pizzan de har med bara sådan skinka. Jag ska inte äta sådan skinka igen iallafall. Vill absolut inte utmana ödet.

Min mat var jättegod, men plötsligt blev jag tvärmätt och mådde illa. Inte alls kul. Nu börjar jag mer känna igen hur det var med mat i förra graviditeten.  Jag mådde illa när vi gick ut från restaurangen. Vi promenerade bort långsamt till parkeringshuset. Maken fick köra hem till sin chef.

Väl där gick vi husesyn. Vi har aldrig varit hemma hos den chefen. Sommarfesten är alltid hemma hos den andra chefen. :)

Alla tre hamnade snart i gillestugan där vi fick se och höra ett litet smakprov på Moulin Rouge. Det var både bra bild och ljud. Projektor och helt svartklätt tyg för att få riktigt mörkt. Det var häftigt.

Sen fick vi prova på ett spel på xboxen (tror jag det var). Guitarhero2. Skitroligt, men jättesvårt. Jag blev lätt stressad. Och maken regerade verkligen! Men han spelar ju gitarr. ;) Jag var superimponerad.

Plötsligt var klockan över åtta, och jag var tvungen att åka hem för att se Grey's anatomy. Dessutom behöver killarna gå och lägga sig eftersom de åker hemifrån kl 04 imorgon. Maken har lovat att ringa när han går och lägger sig. 

Farvälet blev kort. Jag visste att jag skulle börja tjuta igen om vi stod och kramades och pussades för länge. Hade jättedåligt samvete när jag åkte hem sen. Men ringde honom för att förklara mig och han tyckte inte att jag betedde mig konstigt. Så det var ju bra det. 

Bajbi. Om du kommer åt en dator - Jag älskar dig fantastiskt mycket och saknar dig redan. Jag är inte hel utan dig.

Vi fick vänta i 55 min idag på sjukhuset. Jag grät en hel del i ren nervositet, vilket var jättejobbigt.

Väl inne hos läkaren fick vi träffa en jättetrevlig och ordentlig läkare. Dessutom var hon söt tyckte maken. :)

Hon kunde inte förstå hur maken blivit behandlad igår och att han bara fått antibiotika.

Jag blev ordentligt undersökt och nya prover togs. Dock gjorde hon inget ultraljud, men det är ju säkert för tidigt för det.

Livmodern kändes bra.

Inga konstiga flytningar.

Testet i mikroskopet såg jättebra ut.

Så jag fick ingen antibiotika då hon var rädd att det skulle ställa till med större besvär med svampinfektion än nu.

Hon hade dessutom refererat med överläkaren på KK som tyckte hon gjort helt rätt, vilket också lugnade oss. OM testerna visar något hör läkaren av sig. Annars är det lugnt.

Så gissa om jag kände mig lättad när jag gick därifrån. Men samtidigt jättetrött. Så mycket spänningar som släppte. Jag har ju inbillat mig allt möjligt hemskt fram till undersökningen. Så nu känns det lite bättre inför måndagens UL. Lite besviken var jag dock att de inte gjorde något grav.test idag på min urin som jag lämnade. Går ju fortfarande och är osäker, fastän brösten ömmar och blir större på ett helt annat sätt än de tidigare två gångerna. Maken är övertygad på att det är ett sätt att visa att skrutt*n satt sig rätt och att mina hormonnivåer fungerar som de ska (eftersom de inte gjort det tidigare p g a utomkvedes).

Strax slutar jag. Jag och maken ska ut och äta innan jag ska köra hem honom till chefen där han ska sova inatt. Kommer att sakna honom tokmycket och vet att jag kommer att tjuta för det idag också. Det blir så tomt och jag känner mig bara halv. Men jag ska göra mitt bästa.

Ha en trevlig onsdagskväll allihop, och tack Alma & Grodis för ert stöd.

 Kram!

Nu är det 1 timme tills vi ska vara på sjukhuset.

Tanken var att jag skulle jobba lite innan jag åkte till sjukhuset, men imorse var både jag och maken jättetrötta. Så det blir jobb efter sjukhuset istället.

Jag hoppas så att det är ok och är det inte det så bara något litet som antibiotika kan fixa.

Nu regnar det igen. Hoppas inte det är ett tecken. 

Försöker få klart födelsedagskortet till svågern. Och idag erbjöd jag mig att göra ett kort till arb.kamraten C som slutar på torsdag.

De kan nog bli fina när de är klara. 

Under tiden försöker maken göra pyttipanna genom att kokat potatis själv och nu steker korv och kött. Men potatisen ser mer mos ut än tärningar. Men det blir säkert gott ändå.

I mars var både jag och maken och testade oss mot könssjukdomar. Vi ville verkligen vara på den säkra sidan inför IVF'en.

Båda fick negativa svar, men båda hade någon liten infektion. Båda fick antibiotika och vi glömde sen bort att kolla upp det igen.

Idag var maken där igen och ett litet spår av infektion hittades igen. Han fick antibiotika, men läkaren där sa att hon inte vågade undersöka mig eftersom jag är gravid.

Nu är jag smått nojjig och orolig eftersom att jag vet att en infektion kan göra så att risken för missfall och utomkvedes ökar då. Så halva förmiddagen satt jag i samtal med sjukhuset.

Imorgon kl 9.30 ska jag till KK för undersökning. Ev får jag någon form av antibiotika. RMC ville dessutom flytta bak min UL-tid med tanke på mina utomkvedes så vi ska dit redan på måndag. De hoppas kunna se om skrutt*n ligger på rätt ställe i livmodern redan då.

Så jag kan tala om att jag är ganska nervös nu. Maken har försökt lugna mig att det säkert inte är något, men jag tycker inte det är så konstigt att jag blir nervös och ledsen när man ser tillbaka på vad som hänt tidigare. :(

Trots att jag är ledsen, är jag ändå väldigt tacksam över att jag fått två så tidiga tider så att jag kanske kan få pusta ut och ta det lugnt efter måndag.

Men tänk om:

* jag har en infektion som kan ställa till det?

* skrutt*n inte hittas på UL

* sitter fel igen

* hormonvärdena inte höjs tillräckligt om de skulle ta blodprov

Usch. Just nu är det allt annat än roligt att vara jag.

Har varit nära att börja gråta flera gånger idag. Har haft jättesvårt att koncentrera mig.

Kan det inte bara vara måndag lunch?

Vi jobbade till kl 17 idag. Det var kallt, rått och fuktigt ute när jag skulle gå till parkeringshuset. Jag frös i mina trekvartsjeans. Och trots detta hade jag kofta och jacka på mig.

Vi åkte och handlade mat på vägen hem. Det var tack o lov inte mycket folk där. Jag gick och huttrade vid kyldiskarna. Det var svinkallt enligt mig. Inte alls skönt. 

När vi väl kom hem packade vi upp maten för att sen göra tacos. Det var jättegott idag. Det smakade mycket mer och bättre än förra gången, vilket gladde mig. :)

Nu är jag jättemätt och ska dricka mer vatten.

Trött är jag också. Det blir en tidig kväll ikväll.

Och imorgon får jag sova ända tills jag ska stiga upp. Behöver inte stiga upp 40 min tidigare. :)  

Det som gör mig mycket mindre glad, t o m ledsen, är att maken åker till London på torsdag. :(  Tack o lov kommer han hem igen på lördag.

Nu har jag äntligen tagit sista proggisen. 20 dagar med tre tabletter dagligen. Det är fantastiskt skönt att de är tagna. Samtidigt blir jag lite orolig över att kroppen nu helt på egen hand ska fixa allt. Men det får jag förutsätta att den gör bara.

Idag om två veckor är det dags för vårt första UL. Det ska bli jättespännande. Förra gången hann jag inte ens dit. Men det ska jag banne mig göra denna gång. :)

Nu måste jag jobba igen. Men glad är jag att jag slipper proggisarna. :)

Igår var vi på bröllop. Det första jag sa till maken när vi gick från bilen till kyrkan var att det var tur att jag är gravid. Jag hade aldrig orkat med den dagen ananrs. När vi steg ur bilen stötte vi på tre par varav två var väldigt gravida och den tredje hade ett spädbarn.

Det visade sig att nästan alla i vår ålder antingen var gravida nu eller hade precis fått barn. Och trots att jag är gravid, tyckte jag det var lite jobbigt, för jag är ju lite orolig för att det kanske inte kommer att gå bra den här gången heller. Men det är ju klart att det ska. 

Det var mycket gud i vigseln. Gifta blev det och oerhört vacker sång sjöngs i kyrkan. Det var samma kompis som sjöng på vårt bröllop för snart sex år sen. Hon sjunger fantastiskt vackert och tårarna rullade ner för mina kinder.

Brudparet var så vackra så och såg så lyckliga ut när de kom ut från kyrkan. Det kastades ris och fotograferades massor.

Efter ett tag gick vi bort till församlingshemmet där maken och några kompisar riggade upp för att senare kunna visa upp svensexefilmen som min make klippt ihop.

När väl det var klart gick vi ut igen och det var dags för champagne/cider-skålning för brudparet. Alla gäster skulle fotograferas och fick skriva i en liten bok där foto sen ska klistras in.

Till sist gick vi in och satte oss till bords. Männen till höger och vänster om mig var inte värst roliga men det gick bra ändå. Killen mitt emot och "snett" mitt emot kände jag och vi hade jättetrevligt. Jag var jättehungrig och både förrätt och huvudrätt slank ner väldigt fort.

Jag var ganska trött hela kvällen och hade svårt att hitta en bekväm ställning på de stolar som fanns där. Efter middagen dukades det undan och ett band som och började spela. De var jätteduktiga och jag fick dansa ganska mycket, men det gick ju sådär. Min balans var inte den bästa och jag blev lätt yr. Några kompisar bl a bruden fick reda på att jag är gravid och de var jättelyckliga för vår skull.

00.30 orkade jag inte längre och det var ju jag som skulle köra, så vi begav oss hem. Vi stannade iallafall för tårta.

Väl hemma åt vi lite och sen gick vi och lade oss.

Imorse vaknade jag vid 07.30-tiden, tog proggisen och somnade om. Sov till kl 11. Gick sen upp, åt frukost coh sen somnade jag i soffan ett tag. Tog nästa proggis vid 14.30-tiden Låg och slumrade när telefonen ringde. Det var en kompis med flickvän som var ute i närheten och undrade om de fick komma förbi. Som ett skott flög jag upp. Maken tog tvätten, jag tömde diskmaskinen och fick ner disk igen. Torkade av bord, strök dukar till köks- och soffbord, torkade av handfat, m m. Det såg betydligt finare ut här när de dök upp än innan. De stannade på kaffe och vi hade jättetrevligt.

När de sen åkt kände jag att jag var hungrig. De hade annat att göra så det var inte lönt att bjuda in dem på middag. Vi åt och sen lade jag mig ner i soffan och sen hade jag somnat igen. Det är hopplöst att försöka hålla sig vaken idag.

Nu blir det väl lite tv. Jag ska inte lägga mig ner igen. Kommer nog att lägga mig tidigt idag.