När jag kom ut i köket nyss, hade maken precis gjort iordning en rabarberpaj. Förut idag så pratade jag nämligen med min kära svärfar. Han berättade att de skulle äta rabarberpaj ikväll. Visserligen på deras färska som kommit betydigt längre än våra.

Jag och maken pratade sen om att det hade varit gott och att vi i så fall skulle använda våra frysta från förra sommaren. Fast jag trodde ju inte det skulle bli någon när pizzagörandet gick emot honom nu ikväll, och själv hade jag verkligen ingen ork att göra en. Men maken hade gjort en.

Jag blev så glad och så rörd att det kom några tårar. Hormoner säger jag bara.

Tack för att du är så underbar älskling! 

Idag blir det hemmagjord pizza. vi glömde dock att följa Almas recept på deg. Det ska vi ta och göra nästa gång. Den var lite svår idag och maken blev irriterad. Följden blev att jag blev lite ledsen, men tog tag i degen och fick ut den på plåten.

På våra pizzor idag är det krossade samt passerade tomater, burksvamp, burkskinka, färsk paprika, lök och ost. På den andra är det köttfärssås (inte rinnig alls, svamp och lite skinka (på en del som inte fick plats på andra).

Det ska bli jättegott.

Tyvärr var jag inte så mycket hjälp som jag hoppats på, eftersom det var mitt förslag från början. Det är bara gröt i huvudet och jag orkar knappt något. Jag har noll energi, vilket känns jobbigt framför allt mot maken.

Men snart är det mat. Sen är det ESC. Det ska bli kul att se. :) 

13.45 gick jag och lade mig. Med en proggis i mig låg jag och tittade på tv. Jag hade tänkt att sova, men bara en liten stund. Jag steg upp 17.18, jättegroggy och väck.

Jag behöver en energikick! 

Vi kom in på det båda två ganska snabbt och pratade om vad vi ska kalla det som finns i min mage och som ska växa och frodas på rätt ställe i magen.

Det blev skrutt*n, fast när vi säger det blir det skrutt. Neutralt och bra tycker vi. För det är ju något jättepyttelitet. :)

Imorse klappade maken magen, frågade Skrutt hur det var i magen och lade sen örat mot magen. :) Han är så söt min lille make. :) 

Jag sover sämre igen. Vet inte vad det är som gör det så, och kul är det inte. Drömmer konstiga drömmar också.

* Brösten är inte lika ömma just nu.

* Magen mår bättre och bättre. Jag känner av äggstockarna mindre och mindre, vilket är skönt.

* Dock känns det när jag går ändå, och tempot är inte högt. Men det är inte konstigt när man känner hur de rör sig lite. Och jag är lite rädd/orolig att de ska vrida sig, vilket jag verkligen inte vill!

* Fortfarande inget illamående, vilket är skönt.

* Var väldigt törstig imorse när jag vaknade och hade lagt mig med proggisen i mig. Maken sov så sött att jag inte hade hjärta att väcka honom. Så jag låg törstig.

* Blir fortare hungrig. Ska försöka äta lite och ofta, istället för sällan och mycket. Det får mig nog att må lite bättre.

* Glömde att kolla blodsockret idag. Ska göra det imorgon istället.

* Börjar bli såååå trött på proggisarna. Det känns som att kroppen inte absorberar något alls utan allt rinner ut igen. Det känns som jätteflytningar eller mens, fast utan mensvärk (förlåt äckelnivån).

På det hela taget mår jag oförskämt bra och är lite orolig över att jag gör så. Men jag ska försöka njuta av det istället för att oroa mig. Det lönar sig inte. 

Igår var vi och såg på spex. Det var jättetrevligt. En bra föreställning med bra manus, skådisar, musik, dekor och kläder m smink. Det var jättetrevligt.

Jag trodde inte det var många gamla spexare som skulle gå med det visade sig att det var det. Efter föreställningen hittade vi varandra och vi beslöt att vi skulle gå ut och äta. Vi hittade en restaurang där vi fick plats alla vid ett bord och sen satt vi där och hade jättetrevligt och åt. Det var lite jobbigt emellanåt att sitta men jag lyckades ändra ställning där jag satt. Det spände nämligen i äggstockarna. Men jag slapp att ta värktablett.

Jag misstänker att en av våra vänner förstod att jag är gravid för jag försökte komma på en bra ursäkt varför jag inte är med på en möhippa idag. Men de ska köra gocart och annat som jag känner att jag inte vågar göra. Dessutom har jag inte orken att fara omkring. Jag är så fantastiskt trött. Jag hade aldrig orkat gårkvällen om jag inte sovit två timmar på eftermiddagen.

På restaurangen berättade jag att jag fått jobb och alla skålade för det. Det gjorde mig jätteglad. Vi skålade för andra saker också.  Så det var fantastiskt trevligt att träffa alla igen och prata om allt möjligt. :) 

Det ösregnade verkligen när vi skulle hem och när vi väl var hemma var vi tvugna att gå över till grannarna för att ge deras katter mat, då grannarna är på minikryssning.

En jättetrevlig kväll var det. :) 

Igår ringde rekryteringsföretaget som jag var på intervju för.

Jag fick jobbet fram till nyår. Det känns helt otroligt. De hade blivit så förtjusta i mig med en gång att de vill att jag ska börja på tisdag. På måndag ska jag till rekryteringsföretaget och skriva på papper.

Jag kunde inte låta bli att ringa VD'n för att kolla läget lite. Han berättade då att killen ska jobba nästa vecka också, och inte bara till tisdag, som han sagt till rekryteringskillen. Jag sa som det var att jag fått ett jobberbjudande och VD'n frågade om det betalade mer. Jag svarade ärligt nej, men att jag inte kunde gå och vänta på dem i evigheter. VD'n var redo, som han sa, "att släppa mig". Herregud om han tror att jag går på hans klyshor. Jag kunde inte låta bli att säga då att det var ju synd om dem eftersom de då får den näst bäste och inte den bästa. :) Det kändes så himla skönt och bra att få säga den kommentaren till honom. Hans svar lät lite faktiskt som att han också insåg det nu att jag banne mig inte tyckte att de var hela mitt liv. Han önskade mig lycka till.

Efter det samtalet ringde jag arb.kamraten K och berättade att jag tyvärr inte skulle jobba med henne utan att jag nappat på ett annat erbjudande. Hon förstod mig, men lät så ledsen. Hon vill verkligen inte jobba med denna killen. Hon berättade att hon var så arg och besviken på ledningen och att hon inte längre pratade med VD'n eftersom att han blivit irriterad när hon ifrågasatt deras metoder och att hon tyckte att jag var mest lämplig. Vi kom överens om att jag ska komma dit en eftermiddag och fika med henne och de andra. Det tyckte jag lät trevligt så det ska jag göra. :) 

Det känns så fantastiskt skönt och det känns som om jag är lite lättare. Visst, vår ekonomi blir kanske inte lika bra som om jag tagit jobbet jag testjobbade, men båda är i stan. Är det så att jag lyckas fortsätta vara gravid, underlättar det en hel del för att undersökningar, kurser m m.

Jag och maken kan träffas för att luncha, vilket vi ALDRIG kunnat när jag jobbat. Och vi har båda gratis parkering och kan samåka på ett annat sätt nu. Båda har flextid, vilket också underlättar jättemycket. Så det känns jättebra. :)

Det andra rekryteringsföretaget ringde i eftermiddag. Han hade ringt VD'n för testjobbet, men de trodde de kunde ge besked på tisdag kommande vecka.

Om det nu är så att det ÄR killens sista dag där, innebär det att arb.kamraten K jobbar helt själv på måndag, 8.45-19.00 Stackars K. Jag lider med dig gumman.

Så det är bara att vänta lite till, och vänta har jag blivit bra på. :)