Igår eftermiddag ringde min arbetskamrat till mig. Vi pratade om hur trevligt det var i lördags och att vi tjejer inte tänker ge oss förrän vi vunnit över killarna i TP. Vi har bara otur att inte lyckas komma in i mittcirkeln. Annars är vi duktiga. :) Faktiskt.Jo, jag kunde ju igår inte låta bli att fråga vad som sagts bland övriga kollegor igår när chefen sagt att jag tagit tjänstledigt. Tydligen hade det inte sagts mycket, men det som framkommit var att många sett att jag inte alls mådde bra av att jobba där.Det är nu jag då reagerar och även påtalar för henne i telefon, att om nu så många sett det, varför har ingen pratat med mig eller slagit larm till chefen eller över huvudtaget gjort något? Det är ju inte en enda själ som gjort ett smack.Ok, jag är inte förvånad över att ingen av dem gjort något, eftersom de flesta (99%) är en bunt puckon som jobbar där. Det som upprörde mig är att dessa människor ska vara goda föredömen för eleverna, där vi går och säger till dem att ingen ska få gå och må dåligt och ser man detta måste man göra något åt det - prata med personen eller säga till högre instans (i elevernas fall vi lärare och i vårt fall blir det rektorn). Men som vanligt är lärare i allmänhet skenheliga och "gör som vi säger och inte som vi gör själva", vilket är så oerhört sorgligt.Även om jag mått dåligt på jobbet psykiskt, har jag alltid sett mina arbetskamrater, frågat hur det varit med dem när jag sett att de inte mått bra samt då försökt avlasta dem på ett eller annat sätt, eller bara lyssnat på dem. Det går faktiskt att göra det. Jag är så glad över att ha sluppit dem. Det är verkligen inte en hälsosam arbetsplats får någon som gillar att leva livet med öppna ögon och inte gå med skygglappar eller sopa allt under mattan för att undvika konflikter.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Här hittar ni mig. Trodde jag skulle kunna sluta skriva om barnlöshet. Så naiv jag var då. Vardagen skriver jag också om....

Nu har jag startat en ny blogg. Även maken är ditlagd så vi kommer båda två att skriva i den.     Då våra namn står där kommer vi att lösenordsskydda vissa inlägg (iallafall jag), så vill du ha tillgång till lösenord får du lämna en kommentar till d...

I söndags fick några av våra kompisar en liten bebis. Dessutom en flicka. När jag fick reda på detta i måndags morse genom att sätta på mobilen och läsa sms fick jga reda på det och det blev för mycket. Ångesten kom som på beställning. Jag var ledsen...

Jag vet inte hur jag vill ha det med mitt bloggande. Denna blogg har känts som min ventil för barnlöshet.  Men jag har så mycket mer att erbjuda.     Så just nu skriver jag och lägger in bilder på min pysselblogg istället. Dels för att den känns posi...

Ikväll var Mysan ute på långtur. Hon var verkligen ute i flera timmar, trots att det var väldigt blött ute och hon egentligen inte tycker om sådant väder.     Jag och K har nog varit ute i totalt 1½ timme och letat och kallat på henne. Till sist vid ...