I eftermiddag har det blivit mycket klippande av bilder. Jag skulle kunna hålla på att klippa i evighet känns det som.Och, som vanligt, när man gör samma sak en längre stund, får man träningsvärk så småningom, och det har även jag fått idag. I en muskel jag nu döpt till saxmuskeln. Handen som hållt i saxen är ganska öm. Men några fina bilder har det blivit. Kanske inte såå många som jag skulle önska, men en del ändå.Ett av mina mål är att vara nöjd med det jag gjort, istället för att vara missnöjd med det jag inte hunnit göra. :) Så jag är nöjd med idag, framför allt med tanke på att jag haft och har ganska ont.Det ska bli spännande att se vad det blir till middag ikväll. Maken är ansvarig för att hitta på något. :)

Tre stycken halva supar har det blivit. Smärtan börjar lindras så smått.Lunch har jag fått i mig. Pizza från igår blev det. Maken fick också pizza med sig till lunch. Resten av pizzorna delade vi upp och fryste in i portioner.Jag har skruvat ihop toarullehållare och två hyllor som vi ska sätta upp på toaletten sen när maken kommer hem i eftermiddag. Det kan underlätta om de är ihopskruvade så att vi inte behöver tänka på det då.Nu ska jag fortsätta klippa ut söta bilder till kort.Solen skiner fortfarande och himlen är blå. :)

Den 25/1 är en härlig dag. Då kommer nya vår- och påskkatalogen från Panduro Hobby ut. :) Jag längtar. Jag fick deras tidning Hobbyidéer igår. Där i stod det att den nya katalogen kommer snart. Över 1000 nyheter ska den tydligen innehålla.För vissa kan detta säkert låta helt knäppt att jag låter exalterad över detta, men jag tycker verkligen det är supermysigt att få idéer och uppslag från den katalogen. Det är sällan jag gör som de gjort utan jag spinner vidare på egna idéer, som väldigt ofta blir ännu bättre (tycker jag iallafall). :)Tänk att man kan bli glad för så lite.Det tycker jag är härligt. :)

Äntligen kommer denna ljuvliga smärta från äggstocken. Den som ramsretas: "nanananananaaa, det blev ingen bebis". Som om jag inte visste det redan! Jag tog en värktablett imorse när jag åt frukost just för att minska risken för att få för ont. Men som det känns nu är den chansen väldigt liten. Är det riktigt illa lär jag ha verkligen skitont idag. Jag har inte tid, ork eller lust att ha ont.I värsta fall får jag ta mig en sup eller en liten grogg. Det brukar hjälpa. Men det innebär också att jag inte kan köra bil sen. Alltså måste jag vänta med att handla mat tills maken kommer hem. Å andra sidan kanske det är lika bra att göra det. Att ensam åka för att gå och handla och ha så hääär ont eller värre, är nog inte att rekommendera. Så jag får göra vad jag kan och klarar av här hemma istället tills dess att han kommer hem.Funderar på att vända mig till sjukhuset och be att få utskrivet några sprutor, som jag fick i våras, mot endometrios. Då slapp jag även mens och mådde bättre. I så fall ringer jag på måndag och ber om det.Fy fan för att vara kvinna ibland.Inte nog med att hormonerna leker hela havet stormar i kroppen. Kroppen får även för sig att den ska samla vatten, svullnar allmänt och sen, som om detta inte var nog, ska jag ha djävulusiskt ont - inte bara i magen utan även bak i rygg och ner i benen. Var ligger det logiska i att det måste göra ont? Det räcker väl att jag blöder tycker jag, och DET gör jag med råge. Ibland tror jag att jag menstruerar för fler än mig själv. :(Det är sällan jag är avundsjuk på andra, men jag är verkligen avundsjuk på de kvinnor som knappt känner av sin mens, varken mängdmässigt eller smärtmässigt. Så. Nu har jag fått häva ur mig lite frustration. En sup eller två nu så blir jag snart varm, nästan smärtfri och på betydligt bättre humör. :)P.s Sprit använder jag som allra sista nödlösning för att kunna fungera och inte ligga som ett kolli i sängen. Dock tar jag inte den minsta droppe om jag ska arbeta.

Jag sitter och ska författa ett brev till elever och föräldrar, där jag berättar att jag ska ha tjänstledigt. Men det är inte lätt. Det ska vara bra formulerat så att barnen förstår. De exakta anledningarna till varför jag tar tjänstledigt kan jag tyvärr inte skriva, utan får dra till med den anledningen att jag vill hitta ett arbete närmre hemmet (vilket ligger långt ner på listan!).Sen ska man formulera sig så att barnen verkligen känner att det inte är p g a dem som jag tar tjänstledigt, vilket det heller inte är. Men det blir betydligt svårare att försöka övertala dem om det när man inte kan skriva de egentliga skälen till varför man inte vill vara kvar där.Nu har jag iallafall skrivit ner ett förslag. Jag har mailat maken det och han har lovat att titta på det till mig. Det är alltid bra med ett par extra ögon.Solen skiner och det ser ut att bli en fin dag. :)