När vi skulle äta började vi titta på en film. Offside med bl a Jonas Karlsson.Den var bra. Jag gillade den. Den hade sina roliga och sina allvarliga stunder. Många tankar och minnen satte den också igång, och då menar jag inte fotbollsminnen.Jag gillade den. Nu blir det sängen och en bok.Ska först se om jag kan hitta en freestyle för att kunna lyssna på ett avslappningsband fall i fall tankarna börjar virvla inatt igen.

Jag har torkat av frysen, rengjort den, fyllt den med mat och satt på den igen.Jag har gråtit ut lite och fått ut den värsta frustrationen, men känner att det finns kvar en hel del. Men tillräckligt kom ut så att jag kunde göra något.Jag och maken har har varit och handlat mat. Mycket grönsaker (fryst & färsk), fisk, frukt, fläsk- & blandfärs, mjöl, matlagningsgrädde, torrjäst, m m.Den vara jag var mest nöjd med var en toning/hårfärg som endast kostade mig 39:- (efter 5:- rabatt). Jag var verkligen i valet och kvalet innan vi åkte om vi hade råd att köpa det. Argumentet för att köpa det var att jag vill se så ordentlig ut som möjligt på intervjun - välvårdad och mån om hur jag ser ut. Det blev ett helt annat märke än vad jag brukar använda, så jag hoppas det är bra.Det var inte sååå mycket folk som jag fasat för först. Det är ju lönedag idag. Det gick ganska smidigt, vilket gladde mig.Just nu gör maken middag. Det blir pommes stripes (3,5g fett, 23g kolhydrater och 10:- för påsen) och hamburgare. Grönsaker skulle vi ändå ha. Hamburgare hade vi redan hemma och så köpte vi hamburgerbröd med fullkorn. Jag hoppas de är goda.Det ska bli jättegott. Jag är superhungrig. Jag ska föreslå att vi ska se en film nu när vi äter. Jag behöver skratta idag känner jag.

Varje dag tänker jag på att jag inte är gravid. Varje dag tänker jag på att jag vill göra nästa IVF.Varje dag tänker jag på att jag inte har ett jobb att gå till.Varje dag är jag frustrerad, iallafall en liten stund.Jag vet att jag inte borde tänka som jag gör, att det är destruktivt, men hjärnan kan inte låta bli ändå. Jag skulle nu varit i 5:e månaden. Lycklig och må bra.Visst, jag är på sätt och vis lycklig. Jag har tagit mig ur min destruktiva jobbsituation. Jag har en underbar make och tre jättehärliga katter som älskar mig för den jag är, underbara föräldrar som alltid ställer upp, ett hus på landet, gåvan att pyssla, m m. Men ändå är jag inte riktigt lycklig. Det är det där lilla barnet som fattas. Graviditeten, den växande magen.Helst skulle jag vilja börja en IVF nu, när jag ändå går hemma. Jag kan spraya och gå och lägga mig igen på morgonen, jag kan åka hem och vila utan att känna att jag behöver ta en ledig dag eller sjukdag vid äggplockande och isättning. Jag kan ta Progesteronet och ligga ner utan att känna att jag inte har tid till det.Men vem vill anställa mig OM jag nu skulle bli gravid. Inte ett enda företag. Det är ingen som skulle ta emot mig.Och det skulle synas på mig ganska tydligt med en gång om jag var gravid. I höstas var jag ganska svullen redan med en gång. Så det går inte att gömma, som många normalgravid kan.Är det dessutom 6 månaders provanställning, lär det verkligen synas DÅ, och den där förlängningen lär jag inte få då. Så jag vet att jag måste vänta. Men att vänta på att få göra nästa IVF är jättejobbigt. Det känns som en evighet bara till onsdag till intervjun. Och vad gör jag om jag inte får jobbet? Paniken kommer då och då. Jag försöker stilla den, men det går inte alltid.Nu de senaste kvällarna har jag haft svårt att somna. Tankarna virvlar runt i huvudet på mig. Vad gör jag om jag inte får det här jobbet? Vad gör jag om ingen vill ha mig? Hur ska vi överleva? Jag kan tala om att det är väldigt svårt att somna då.Naturligtvis kommer även tankarna på att vi fortfarande är barnlösa. Jag känner ingen stress över att vi fortfarande inte har barn, efter snart fem års försök. Men kul är det verkligen inte!Jag verkligen hatar mens! Eftersom vi inte har minsta möjlighet att bli med barn behöver jag väl inte ha den skiten heller. Diskuterade med maken förra veckan om att kanske få nya recept på sprutor som lugnar endometriosen i magen. Men han tyckte inte att jag skulle hoppa på det igen. "Kommer du inte ihåg hur du mådde i våras och somras?" frågade han mig. "Näää", sa jag lite osäkert och förtvivlat. Det var ju så mycket i somras - värmen, renovering, spray, sprutor - att jag inte kan komma ihåg hur jag mådde av just DEM. Samtalet slutade med att jag inte ska ta fler sådana. Iallafall inte förrän jag börjar få ont igen i magen av att det vuxit ihop.Idag har jag varit riktigt ettrig. Jag har kommit med elaka kommentarer till maken m m. Men han har tagit det lugnt och sagt att han älskar mig. Jag har ingen aning om varför jag varit så fruktansvärd. Jag tyckte t o m ett tag att vi skulle måla mig grön eftersom jag kände mig som en drake. Inget var bra, han såg ingenting, det var bara jag som... osv.Ett tag ville jag nog att han skulle bli förbannad på mig, att vi skulle gräla så att jag fick skrika ur mig all den frustration jag har inom mig.Men som om denna frustration över jobb och barnlöshet inte var tillräcklig har jag även lagt på mig prestationen över att det är jag som borde sköta hushållet nu när jag inte jobbar. Vad ska jag bidra med om jag inte har pengar? Jag försöker vara duktig och sköta hemmet hyfsat, förutom att söka jobb. Men det är så förbaskat tråkigt.Idag skulle vi t ex verkligen behöva åka och handla. Eftersom maken jobbar hemma hade det varit bäst ohc smidigast om jag gjorde det innan idag. Men jag kunde verkligen inte göra det, rent psykiskt alltså. Det var som om jag skulle över en 2 metersvägg för att ta mig ut till garaget.Frysen är fortfarande inte klar. Den ska torkas av sen + alla lådor. Efter det måste all mat in igen.Sen har vi fortfarande handlandet kvar. Middag ska lagas och de här sakerna får inte göras för sent.Maken behöver jobba ett tag till eftersom han började jobba vid 11 idag. :( Axlarna är på väg upp till öronen och ögonen tåras mer och mer. Varför kan inte allt bara ordna sig?Jag försöker göra mitt bästa, och mer kan jag inte göra. Men varför känner jag hela tiden som om det inte räcker?Vad ska jag mer göra?

Jag tog, efter många om och men, ett varmt bad. Gjorde dock en hel del saker däremellan som försenade badet en "stund".Det var skönt med ett bad. Kroppen behövde värmas upp efter att ha stått och slitit loss isbitar ur frysen.Jag brukar tycka att det är underbart när man ligger i badet och det är varmt. Men när man sen har duschat och ska torka sig blir det så kallt. Handdukarna är kalla och luften i rummet är lite kyligt.Så här kommer mitt tips (funkar bäst när man inte är ensam hemma)När jag skulle duscha efter badet, bad jag maken sätta igång torktumlaren, där han lagt mina handdukar. Under tiden jag duschade värmdes handdukarna upp. När jag var klar med duschningen kom han med mina handdukar. Mmmmm så mysigt. Jag fryser inte det minsta och handdukarna håller värmen en bra stund.

Fick ett mail idag från CoolStuff. Maken skicka en länk på en helgalen grej. En T-shirt som visar equalizerrörelser till musik.Men denna var värre. :)Toapapper med Sudoku. Ja himmel så många fjantiga saker man kan hitta på. :)

Tog itu med hörnskåpet. Ville ge upp när jag fått ut allt på golvet. Då var det inte roligt längre. Det drog kallt från frysen.Hittade en uttorkad spindel i en skål och tre små skalbaggar, som ser ut som minidammsugare (kakan) i form och färg, i en muffinsform i metall. Glasformen står i diskmaskinen och muffinsformen ska slängas (inte av det skälet).En hel del annat blev slängt och flyttat och jag blev nöjd med resultatet. (se nedan)Diskade lite saker gjorde jag också. Tog mig en titt under vasken och mådde lite illa. Fy så smutsigt det var där. Så ut med allt där, torka rent, tvätta av och ställa iordning. (se nedan).NU vill jag äta en god lunch. Sen ska jag ta mitt bad!Egentligen borde jag åka och handla nu då det är lite mindre folk, men jag vill verkligen inte. Jag får se hur jag gör. Först ska jag iallafall äta lite lunch. :) Blev det någon skillnad om man kollar på bilderna?

När jag skrivit detta ska jag ner i köket för att ta mig an det ena hörnskåpet. Just nu ser det ut som om det varit en tornado i det, men det har det inte. Det är bara alldeles för många saker som står huller om buller. Så det ska jag ta itu med idag hade jag tänkt. Det känns superskönt att få det gjort. Det är typiskt en sådan sak jag tänkt länge på att "det måste vi göra", men inte hunnit eller orkat.Men nu när jag ändå går hemma ska jag banne mig passa på att göra det, så är det gjort när jag börjar jobba igen. :)Det kommer nog vara en hel del som försvinner från det skåpet hoppas och misstänker jag. Och det är ju bra. :)Och eftersom skåpet är ganska nära frysen så har jag ju samtidigt koll där då att det inte rinner ut på golvet. :)Åh, vad det känns bra.

Vi har haft fläckar på våra bakplåtar till ugnen. Vi har skrapat, gnott och skurat för att få bort dem, men det har inte gått. Det har väl varit socker och andra saker som verkligen satt sig.Igårkväll (tror jag att det var) fick maken ett ryck och prova att ta på lite Topprens för att se om det möjligtvis kunde funka där. Och DET gjorde det! :) De ser ut som nya nu.Bra jobba bajbi! :)Lusten och nyfikenheten att köpa ugnsrengöringsmedlet som Elektrolux Home har lockar nu ännu mer. Vill ju ha skinande ugnar. :)