Eftersom jag inte kunde koncentrera mig och det inte blev någon promenad, beslöt jag mig för att ta ett varmt bad. Det kändes avkopplande och jag låg där och läste bok och småslumrade. Hankatten höll mig sällskap genom att sova i korgstolen som jag använde som avställningsyta till telefoner.16.55 ringde telefonen. Jag trodde det var maken igen, som ringt innan och sagt att han strax skulle bege sig hem. Men istället var det kvinnan från intervjun. Vi hade ett trevligt samtal där vi kom fram till att båda tyckt att intervjun i onsdags var mycket trevlig. Så den 31/1 ska jag på "slutintervju" med henne och några chefer för företaget jag sökt jobb hos.Jag kände mig betydligt lättad efter samtalet och lade mig tillbaka badkaret för att fortsätta läsa. 17.05 ringde mina föräldrar och vi pratade ett bra tag. Jag fick råd och peppning av dem. Jag grät ett antal gånger under samtalet. Det behövdes nog. Under tiden jag pratade med mina föräldrar, hann maken komma hem, titta på ett tv-program på en timme och mitt badvatten hann kallna avsevärt.När jag väl avslutat samtalet ställde jag mig i duschen och duschade samt rakade mig. Det sista mycket för att jag kände mig som en apa med viktproblem. Det kändes lite bättre efteråt.Droppen idag var dock att jag fick rejäl klåda över hela kroppen efter duschen. Det ville inte sluta klia och det hjälpte inte att jag smorde in mig. Vid det här laget var jag ganska trött och deppig så jag grät nästan hysteriskt och sa att jag inte ville leva medan jag frenetiskt kliade mig. Och just i det ögonblicket menade jag det verkligen. Jag var så trött på allt och ville bara försvinna. Nu känns det betydligt bättre. Klådan gav med sig efter ca en halvtimme, vilket är en evighet om det kliar mycket. Maken ska fylla på salt i hydroforen imorgon fall i fall det vara järnhalten i vattnet som blivit hög nu.Vi satte oss så småningom och åt middag som bestod av stekt kyckling (som jag marinerat innan idag), potatisgratäng med rotfrukter och sallad. Det var jättegott.Till efterrätt blev det resten av våffelsmeten från igår. Det var gott idag med. Dock gillade inte magen det fullt ut.Jag mår bättre nu, men upptäcker att jag inte mår så bra som jag hade hoppats. Det är nog som mamma säger att jag är ganska utarbetad och det är många saker som tillsammans gör att jag mår som jag mår.Det som är tryggt att veta kanske är att jag aldrig ger upp, no matter what. Jag kommer igen, men jag ska ta det lugnt på vägen dit. Jag ska vila mycket och fortsätta kämpa med diverse saker.Nu är jag supertrött och vill krypa ner i sängen i makens famn och bara få vara älskad.Imorgon blir nog en bättre dag.Tack mamma och pappa för att ni är världens bästa föräldrar.Och tack maken för att du inte ger upp om mig.Jag älskar er tre jättemycket!

Varför har inte kvinnan från intervjun ringt? Det är ju inte lång tid kvar innan alla slutar, och hon skulle ju ringa idag.Har de kanske ändrat sig om mig? Hon har kanske pratat med företaget som söker och de har kommit fram till att jag inte duger, att det finns andra som är mer lämpade än jag, och hon vill inte ringa mig?Jag håller på att bli mer och mer nervös här. Jag har svårt att koncentrera mig på något så jag har lagt undan korten nu så att de inte blir förstörda.Jag har kollat och både den vanliga och mobilen funkar (den sistnämnda har inte mycket batteri kvar).Har under dagen funderat på om det var dumt av mig att ta tjänstledigt redan. Rent ekonomiskt hade det varit bättre att jobba tills jag fick något och då tagit tjänstledigt. Gjorde jag fel?Tankarna kring jobb och ekonomi börjar tära på mig mer än vad jag vågar erkänna. Vad gör vi om jag inte får det här jobbet? Naturligtvis håller jag fortfarande på att skicka in ansökningar till jobb som jag skulle klara av samt trivas med, men det tar en evighet, om man ens hör någonting från företagen man sökt jobb hos.Vi har ju lite pengar undanstoppat i vår buffert och maken har sparat till sin hobby, men totalt är det inte mycket.Vad har jag gjort?

Solen är framme och himlen är äntligen blå igen. Det var ett tag sen sist. Så skönt.Frågan är bara om jag ska ge mig ut på en promenad. Hon från intervjun har inte ringt än, och jag har inte mycket batteri kvar på mobilen. Det kanske är dumt.Kan man få önska det här vädret imorgon också när all ved ska in i garaget?

Medan jag satt här och pysslade med mina kort satt jag och funderade. Framför allt fastnade jag på hur man uppfattar sig själv och sin attraktion i beroende till vikten man har.När jag var som tjockast vägde jag, enligt vår våg, 99 kg. Jag tyckte jag var fet, men på något sätt tyckte jag att jag var lite attraktiv ändå. Jag fick många komplimanger att jag var just attraktiv och söt.Nu, några år senare, har jag gått ner ca 16 kg och är smalare. Det märks framför allt på kläderna, som i stort sett alla är för stora. Under 2006 köpte jag ganska mycket kläder som passade mig bättre och ett tag kände jag mig fortfarande attraktiv.Mitt problem är att efter min graviditet har jag inte känt mig ett dugg attraktiv. Jo en gång - på nyårsafton när jag fick väldigt många komplimanger om mina kläder. Men annars har jag inte känt mig varken attraktiv, snygg eller knappt söt (för mig betyder de orden olika saker). För många kanske detta inte har någon betydelse för dem, men för mig är det ett problem. Det spelar ingen roll hur mycket jag klär upp mig, sminkar mig fint, fixar till frisyren, så känner jag mig bara plöffsig, rultig och nästan tjockare än vad jag kände mig när jag var som störst. Det är jättejobbigt.Innan har jag varit väldigt social och flirtig. Nu vill jag helst inte träffa folk på min fritid just p g a detta. Det är jättejobbigt och nu när jag skriver detta är inte tårarna långt borta.Varför känner jag mig inte attraktiv längre? Vad ska jag göra för att må bättre?Några saker som jag försöker med nu är:* börja träna igen* sluta bita på naglarna för att försöka få "långa" fina* fortfarande försöker tänka på vad jag äter & hur mycketDet som är riktigt knäpp är att när jag inte känner mig attraktiv utan bara vill gömma mig i en garderob, får det konsekvenserna som att jag inte tycker att jag är värd mycket och eftersom jag ser ut som jag gör kan jag ju inte vara vidare bra på saker heller. Vad är det för fel på min hjärna? Varför blir det så? Jag vet ju att jag kan jättemycket, men ändå känner jag mig mer eller mindre värdelös. Jag vet ju att utseende och egenskaper inte har med varandra att göra egentligen. Så varför håller då min hjärna på att nästan övertala mig om att jag inte duger? Bör jag läggas in för en psykisk undersökning?Jag vet att maken tycker att jag är attraktiv och det kanske finns andra också som tycker det, vad vet jag.Frågan är vad jag ska göra för att ändra detta.Någon som har tips? Jag tar tacksamt emot alla råd.

Jag lyckades! Jag kom upp och åt frukost med maken. Dock fick maken göra frukosten. :) Själv låg jag ledbruten i sängen. Herregud vad jag känner av träningsvärken idag. Jisses. Nåja, jag har mig själv att skylla.Jag vinkade av maken som vanligt och gick sen över för att ge katterna mat. De var jätteglada att se mig som vanligt, höll på att knuffa mig så pass att all mat höll på att flyga över hela hallen. Men jag lyckades att avstyra det. De smaskade förnöjsamt på maten medan jag vattnade lite blommor. Ska vattna mer ikväll medan maken rensar kattlådorna.Väl tillbaka hemma slängde jag soppåsen. Har ingen aning om det är idag eller nästa fredag det är soptömning, men tyckte det var lika bra. Vi hade ju räkskal i vår soppåse i köket. Ska nog ta och tömma papperskorgarna på toaletterna också fall i fall.Tömde diskmaskinen och satte ner kvällens disk i den. Det enda jag har kvar sen är att torka av köks- och soffbord samt byta ut lite värmeljus. Det kan jag göra senare idag. Just nu känner jag mig väldigt pysselsugen. Så det måste jag ju göra då. :) Jag ska fortsätta med mina kort som jag började med igår. Det blir insidor jag ska fokusera på idag och göra lite fint. Jag har lite idéer. Så det känns bra.Det är några plusgrader idag. Det är grått och det blåser ganska mycket. Det var rått i luften tyckte jag. Inte alls skönt och lockar inte till någon promenad, som jag tänkt mig. Jag hoppas det ljusnar lite under dagen. Katterna får också hålla sig inne. P.s Idag ska kvinnan jag var på intervju hos ringa och berätta vilket datum jag ska på slutintervju. Håll tummarna att det blir det första av två datum som jag får. :)