Jag lyckades till slut somna. Det var nog vid 6-tiden. Jag somnade i soffan, så jag har ont i hela kroppen idag tyvärr. Magontet har tyvärr inte minskat så mycket i intensitet, vilket hade varit ganska bra. Så jag sitter här i soffan med min vetekudde.Maken har varit över och gett grannkatterna mat samt gjort frukost.Det ska bli spännande att se vad jag får gjort idag. Och vi som ska ha gäster ikväll. :(

Vaknade 3.49 av att telefonen ringde. Eftersom telefonen står på makens sida i sovrummet, tog det ett tag innan han svarade. Mitt hjärta hade redan under första ringsignalen satt sig i halsgropen då jag var övertygad om att det hänt mina föräldrar något. En mycket obehaglig känsla.När han väl svarade var det ingen i luren, eller så lade personen på. Vilket av det vet jag inte, men något svar fick maken inte iallafall. Vi lade oss ner och maken somnade om omedelbart. Själv har jag varit vaken sen dess.Naturligtvis satte smärtorna igång rejält när jag vaknade och adrenalinet lagt sig. Jag försökte ligga med vetekudden på olika sätt, men den var så pass sval, att den inte gjorde någon nytta längre.Förutom smärta var jag naturligtvis nyfiken på vad det var för någon som hade ringt oss. Så 04.30 steg jag upp, tog kudde, telefon, vetekudde och bok med mig ner, värmde vetekudden och nu sitter jag här.Jag har kollat upp vad det var för någon. Tittade först på eniro, men som så många gånger förr kändes inte numret igen. Jag gav naturligtvis inte upp utan provade istället Hitta.se och där fick jag svar. Jag blev måttligt irriterad när jag efter en stund förstod vem det måste ha varit. En människa som jag sagt upp bekantskapen med, men som har haft svårt att ta detta. Det är en ganska ytlig bekant som inte betytt något från min och makens sida, men den här personen har svårt att släppa oss uppenbarligen. Hur får man en sådan människa att fatta att man inte vill ha med den att göra? Jag har mailat och sagt ifrån att jag inte vill ha med en sådan person att göra som tror att man kan behandla folk hur som helst (vilket han gjorde). Jag har sagt till att han kan glömma oss och tänka på hur han bemöter andra i framtiden.Men som sagt. Nu ringde han men var tyst i luren.Att någon inte vågar säga något i luren tycker jag är väldigt obehagligt. För ca sex år sen var det en kille som ringde hem till oss så fort jag var själv hemma (mer eller mindre). Han frågade efter min make och jag sa att han inte var hemma. Jag frågade om jag kunde ta namn och nummer (det var ju naturligtvis skyddat) men då lade han på. Ett antal gånger ringde det när även maken var hemma och efter ett tag av dessa samtal ville jag inte alls svara i telefon. Men flera gånger när han då svarade, var det någon i luren, men som inte sa något. Det var fruktansvärt obehagligt.Så nu är jag klarvaken, har ganska ont, och är nere i soffan igen. Antagligen blir det en film som jag tittar på tills jag somnar, vilket jag verkligen hoppas på att göra.Jag hoppas ni andra sover gott.