Hamnade i en liten dal/grop/hål i humöret.Skrev en kanske lite tydligare presentation här jämfört med vad jag hade innan. Dock är min flumtext fortfarande kvar, fast längre ner på presentationen.Kom osökt att tänka på att jag inte vet när vi kommer göra vår nästa IVF. Jag kan se både positiva och negativa saker med att vänta, men just nu var det nog bara negativa. Det känns som att livet står lite på pause just nu. Ska jag få ett jobb? När kan vi börja nästa IVF? Jag tycker inte om när det är saker jag inte direkt kan styra utan man bara måste vänta på det och det och det innan man kan få besked om just den saken som kan påverka nästa sak osv. :(Kom även att tänka på att jag känner att jag inte har någon vän att prata med detta om. Jag har ju maken och mina föräldrar, men ingen att åka hem till, eller som kommer hit och som är "bara" vän.Vi hade en hel del vänner innan, eller iallafall kompisar. Jag ställde upp och lyssnade, stöttade, peppade och var där för dem. Alla dessa har barn idag, och det är ju ok, men jag har inte orkat att bara lyssna på dem om deras barn hela tiden när man själv inte lyckas på den fronten. Att få höra hur jobbigt det är och vartenda litet framsteg, som jag naturligtvis förstår är jätteskoj att få berätta om. Det är inte det.Men när man vet att ett par i ens umgängeskrets inte lyckas månad efter månad, kanske man kan tona ner det och prata om saker som man kunde prata om innan man fick barn.Idag umgås vi nästan inte med någon av dem vi umgicks med innan. Det är både valt från oss/mig framför allt, men även av de andra. När de märkte att jag inte orkade vara den som bara lyssnade, stöttade, peppade utan var den som behövde dessa saker själv, var jag inte lika eftertraktad. Detta gjorde att jag inte orkade med dessa människor och flera av dem hade inte den orken eller intresset av att ge mig det jag hade gett dem. Så de försvann.Idag har jag fortfarande kompisar, men endast en vän. Hon bor numera i Stockholm och har fullt upp med sambo, renovering av lägenhet och jobb, så vi hörs inte så ofta.Jag saknar henne.Jag kan ibland känna mig väldigt ensam just p g a detta. Jag förstår naturligtvis att det är helt omöjligt för den som inte gått igenom det vi gått igenom kan föreställa sig hur det är och det förväntar jag mig verkligen inte. Men man kan dock försöka om man påstår sig vara en vän att iallafall kanske bara lyssna och peppa lite och inte bara sätta sig själv i första hand.Naturligtvis har jag inga problem med att fortsätta lyssna, peppa och stötta andra. Det gör jag gärna. Men jag har tröttnat på de som bara bryr sig om sig själva och struntar i mig. De är inte värda min tid och den kärlek och omtanke jag har att ge.T ex har jag rensat hårt i min MSN-lista. Det är visserligen inga vänner på det sättet som jag har där, men jag har rensat där ordentligt enligt kriteriet ovan och jag har inga problem att sålla ännu mer.Man kanske skulle leta efter stödgrupper eller liknande i Linköping där det finns andra som genomgår/genomgått det vi gör.-db-*-db-*-db-*-db-*-db-*-db-*-db-*-db-*-db-*-db-*-db-*-db-Jag har fått undan mer julpynt och fått upp fler och andra lampor. Dock står fortfarande alla ljusstakar på köksbordet. Ska strax ta ner i kartong och lägga ner dem i den.Tavellisten i vardagsrummet är nertagen. Den ska upp i sovrummet och sitta ovanför fönstret. Det låter kanske konstigt. Jag får ta foto när det är klart, så du inte tror att jag är fullkomligt knäpp (vilket jag dock är så det är inte lönt att förneka).Middag kanske hade varit något.Jag har funderat på om jag skulle ta och göra korv stroganoff och ris eller korv och bacon med creme bonjoursås och fullkornspasta.

Tack för de tips jag hittills fått.Jag tar gärna emot fler tips där man gärna skriver en produkt man kan rekommendera, både gällande händer och läppar. :)

Det är lika roligt varje gång en hobbykatalog har kommit. Både mamma och jag sätter oss hyfsat omgående och kollar igenom katalogen och kollar vad vi tycker om.Denna gång var ju inte annorlunda. :)Mamma ringde för att kolla om jag fått katalogen samt om jag tittat igenom den. Klart att jag hade! :) Annars hade det varit något fel på mig. *skrattar*Vi tittade "tillsammans" medan vi pratade i telefon, och märkte hur lika vi är smak. :)Det är kul att vi har så lika smak, men ändå olika, jag och min mamma. Vi har mycket gemensamt. Det är jag glad för. :)Vi kan prata om allt. Det tycker jag om. :)

Efter upprepade mail från mina elever, har jag nu skapat en ny användare på MSN där jag lagt till de adresser jag hittills fått. Det mottogs med stor glädje. Så nu får jag se hur många som kommer hamna på den listan. :)Det är mysigt att de inte bara glömmer en, att man faktiskt betytt något. :)

alldeles för mycket av det som var i katalogen.Jag har bara tittat igenom den en gång, men hittade massor som jag skulle vilja ha.Jaja. Det kommer väl en dag.Eller som maken sa "katalogen var en bra morot att skaffa jobb".

Igår när maken handlade, bad lilla mentalsvaga jag, om han inte kunde köpa choklad och kanske en påse ostbågar till oss (ostbågarna var till mig). Det gjorde han.Jag hade lite dåligt samvete eftersom de pengarna kunde gått till bättre saker, men men.Senare på kvällen öppnade maken chokladen och jag tog en ruta. Jag trodde det skulle vara gudagott, men så fel jag hade. Det var ju inte äcklig, men så värst gott vet jag inte om jag tyckte att det var heller. Jag blev väldigt snopen. Samma sak gällde ostbågarna.När vi gick och lade oss och pratade om godiset visade det sig att maken inte heller tyckt att det var så gott som han trodde det skulle vara.Så förvånad man kan bli och så duktig hjärnan är på att "lura" en att det skulle vara såååååååå gott att få smaka det där igen. :)

Pandurokatalogen kom redan idag! Nu är jag superöverlycklig. Ska skriva upp allt jag vill ha.Varför har jag inget jobb? :(

Nu är det bara 9 dagar tills nya Pandurokatalogen kommer till min brevlåda. Åh vad jag ska bläddra, vika hörn och skriva upp allt jag vill ha/önskar mig. :)