Igår kväll innan jag skulle gå och lägga mig kollade jag jobbmailen. Jag vet egentligen inte riktigt varför jag gjorde det. Antagligen sitter det i att jag automatiskt kollar av den 1-2 gånger om dagen och bara gjorde det igår kväll då.När jag blivit inloggad och öppnade mailboxen, såg jag fyra mail från olika elever från min klass. I korthet stod det att de saknade mig jättemycket, de undrade när jag skulle hälsa på för det ville de hemskt gärna att jag skulle och så berättade de i kortet vad de hade gjort i skolan igår. Tårarna kom ganska snabbt och de rann längs kinderna medan jag svarade på vartenda ett av mailen. Efteråt när jag kom ut från pysselrummet, gav maken mig en lång kram när jag berättade varför jag grät. Det kändes jättefint att de ändå saknar mig så pass att de mailar. Då var jag ingen dålig lärare, även om jag själv inte känt det riktigt så, men chefen och vissa kollegor uttryckt sig så (klumpigt) och sagt att jag inte ska vara lärare, utan syssla med något hela annat.Även idag har jag fått mail från elever och även dessa har jag svarat på. Nu förväntar jag mig ingen långvarit mailkonversation med dem, men jag njuter så länge det varar. Jag vet ju lite vad de ska hitta på de närmsta veckorna, så lite frågor kan jag ställa till dem. :) Är t ex lite avis på dem att de ska gå och titta på en konsert med musik från Harry Potter-filmerna. Och jag tycker om den musiken. Så jag får väl höra med dem efteråt vad de tyckte.Så för att sammanfatta det hela fick jag en liten egoboost igårkväll när det gäller min roll som lärare. Det behövde jag! :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Här hittar ni mig. Trodde jag skulle kunna sluta skriva om barnlöshet. Så naiv jag var då. Vardagen skriver jag också om....

Nu har jag startat en ny blogg. Även maken är ditlagd så vi kommer båda två att skriva i den.     Då våra namn står där kommer vi att lösenordsskydda vissa inlägg (iallafall jag), så vill du ha tillgång till lösenord får du lämna en kommentar till d...

I söndags fick några av våra kompisar en liten bebis. Dessutom en flicka. När jag fick reda på detta i måndags morse genom att sätta på mobilen och läsa sms fick jga reda på det och det blev för mycket. Ångesten kom som på beställning. Jag var ledsen...

Jag vet inte hur jag vill ha det med mitt bloggande. Denna blogg har känts som min ventil för barnlöshet.  Men jag har så mycket mer att erbjuda.     Så just nu skriver jag och lägger in bilder på min pysselblogg istället. Dels för att den känns posi...

Ikväll var Mysan ute på långtur. Hon var verkligen ute i flera timmar, trots att det var väldigt blött ute och hon egentligen inte tycker om sådant väder.     Jag och K har nog varit ute i totalt 1½ timme och letat och kallat på henne. Till sist vid ...