Medan jag satt här och pysslade med mina kort satt jag och funderade. Framför allt fastnade jag på hur man uppfattar sig själv och sin attraktion i beroende till vikten man har.När jag var som tjockast vägde jag, enligt vår våg, 99 kg. Jag tyckte jag var fet, men på något sätt tyckte jag att jag var lite attraktiv ändå. Jag fick många komplimanger att jag var just attraktiv och söt.Nu, några år senare, har jag gått ner ca 16 kg och är smalare. Det märks framför allt på kläderna, som i stort sett alla är för stora. Under 2006 köpte jag ganska mycket kläder som passade mig bättre och ett tag kände jag mig fortfarande attraktiv.Mitt problem är att efter min graviditet har jag inte känt mig ett dugg attraktiv. Jo en gång - på nyårsafton när jag fick väldigt många komplimanger om mina kläder. Men annars har jag inte känt mig varken attraktiv, snygg eller knappt söt (för mig betyder de orden olika saker). För många kanske detta inte har någon betydelse för dem, men för mig är det ett problem. Det spelar ingen roll hur mycket jag klär upp mig, sminkar mig fint, fixar till frisyren, så känner jag mig bara plöffsig, rultig och nästan tjockare än vad jag kände mig när jag var som störst. Det är jättejobbigt.Innan har jag varit väldigt social och flirtig. Nu vill jag helst inte träffa folk på min fritid just p g a detta. Det är jättejobbigt och nu när jag skriver detta är inte tårarna långt borta.Varför känner jag mig inte attraktiv längre? Vad ska jag göra för att må bättre?Några saker som jag försöker med nu är:* börja träna igen* sluta bita på naglarna för att försöka få "långa" fina* fortfarande försöker tänka på vad jag äter & hur mycketDet som är riktigt knäpp är att när jag inte känner mig attraktiv utan bara vill gömma mig i en garderob, får det konsekvenserna som att jag inte tycker att jag är värd mycket och eftersom jag ser ut som jag gör kan jag ju inte vara vidare bra på saker heller. Vad är det för fel på min hjärna? Varför blir det så? Jag vet ju att jag kan jättemycket, men ändå känner jag mig mer eller mindre värdelös. Jag vet ju att utseende och egenskaper inte har med varandra att göra egentligen. Så varför håller då min hjärna på att nästan övertala mig om att jag inte duger? Bör jag läggas in för en psykisk undersökning?Jag vet att maken tycker att jag är attraktiv och det kanske finns andra också som tycker det, vad vet jag.Frågan är vad jag ska göra för att ändra detta.Någon som har tips? Jag tar tacksamt emot alla råd.

 

KK

12 januari 2007 11:55

Gullegumman. Du kanske skulle pröva tricket att stå framför en spegel varje dag och säga positiva saker till dig själv? Det ska tydligen få hjärnan på rätt spår även om det känns konstigt och som att man ljuger. Lite som att när man ler så blir man gladare.

http://kk.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Här hittar ni mig. Trodde jag skulle kunna sluta skriva om barnlöshet. Så naiv jag var då. Vardagen skriver jag också om....

Nu har jag startat en ny blogg. Även maken är ditlagd så vi kommer båda två att skriva i den.     Då våra namn står där kommer vi att lösenordsskydda vissa inlägg (iallafall jag), så vill du ha tillgång till lösenord får du lämna en kommentar till d...

I söndags fick några av våra kompisar en liten bebis. Dessutom en flicka. När jag fick reda på detta i måndags morse genom att sätta på mobilen och läsa sms fick jga reda på det och det blev för mycket. Ångesten kom som på beställning. Jag var ledsen...

Jag vet inte hur jag vill ha det med mitt bloggande. Denna blogg har känts som min ventil för barnlöshet.  Men jag har så mycket mer att erbjuda.     Så just nu skriver jag och lägger in bilder på min pysselblogg istället. Dels för att den känns posi...

Ikväll var Mysan ute på långtur. Hon var verkligen ute i flera timmar, trots att det var väldigt blött ute och hon egentligen inte tycker om sådant väder.     Jag och K har nog varit ute i totalt 1½ timme och letat och kallat på henne. Till sist vid ...