Eftersom jag inte kunde koncentrera mig och det inte blev någon promenad, beslöt jag mig för att ta ett varmt bad. Det kändes avkopplande och jag låg där och läste bok och småslumrade. Hankatten höll mig sällskap genom att sova i korgstolen som jag använde som avställningsyta till telefoner.16.55 ringde telefonen. Jag trodde det var maken igen, som ringt innan och sagt att han strax skulle bege sig hem. Men istället var det kvinnan från intervjun. Vi hade ett trevligt samtal där vi kom fram till att båda tyckt att intervjun i onsdags var mycket trevlig. Så den 31/1 ska jag på "slutintervju" med henne och några chefer för företaget jag sökt jobb hos.Jag kände mig betydligt lättad efter samtalet och lade mig tillbaka badkaret för att fortsätta läsa. 17.05 ringde mina föräldrar och vi pratade ett bra tag. Jag fick råd och peppning av dem. Jag grät ett antal gånger under samtalet. Det behövdes nog. Under tiden jag pratade med mina föräldrar, hann maken komma hem, titta på ett tv-program på en timme och mitt badvatten hann kallna avsevärt.När jag väl avslutat samtalet ställde jag mig i duschen och duschade samt rakade mig. Det sista mycket för att jag kände mig som en apa med viktproblem. Det kändes lite bättre efteråt.Droppen idag var dock att jag fick rejäl klåda över hela kroppen efter duschen. Det ville inte sluta klia och det hjälpte inte att jag smorde in mig. Vid det här laget var jag ganska trött och deppig så jag grät nästan hysteriskt och sa att jag inte ville leva medan jag frenetiskt kliade mig. Och just i det ögonblicket menade jag det verkligen. Jag var så trött på allt och ville bara försvinna. Nu känns det betydligt bättre. Klådan gav med sig efter ca en halvtimme, vilket är en evighet om det kliar mycket. Maken ska fylla på salt i hydroforen imorgon fall i fall det vara järnhalten i vattnet som blivit hög nu.Vi satte oss så småningom och åt middag som bestod av stekt kyckling (som jag marinerat innan idag), potatisgratäng med rotfrukter och sallad. Det var jättegott.Till efterrätt blev det resten av våffelsmeten från igår. Det var gott idag med. Dock gillade inte magen det fullt ut.Jag mår bättre nu, men upptäcker att jag inte mår så bra som jag hade hoppats. Det är nog som mamma säger att jag är ganska utarbetad och det är många saker som tillsammans gör att jag mår som jag mår.Det som är tryggt att veta kanske är att jag aldrig ger upp, no matter what. Jag kommer igen, men jag ska ta det lugnt på vägen dit. Jag ska vila mycket och fortsätta kämpa med diverse saker.Nu är jag supertrött och vill krypa ner i sängen i makens famn och bara få vara älskad.Imorgon blir nog en bättre dag.Tack mamma och pappa för att ni är världens bästa föräldrar.Och tack maken för att du inte ger upp om mig.Jag älskar er tre jättemycket!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Här hittar ni mig. Trodde jag skulle kunna sluta skriva om barnlöshet. Så naiv jag var då. Vardagen skriver jag också om....

Nu har jag startat en ny blogg. Även maken är ditlagd så vi kommer båda två att skriva i den.     Då våra namn står där kommer vi att lösenordsskydda vissa inlägg (iallafall jag), så vill du ha tillgång till lösenord får du lämna en kommentar till d...

I söndags fick några av våra kompisar en liten bebis. Dessutom en flicka. När jag fick reda på detta i måndags morse genom att sätta på mobilen och läsa sms fick jga reda på det och det blev för mycket. Ångesten kom som på beställning. Jag var ledsen...

Jag vet inte hur jag vill ha det med mitt bloggande. Denna blogg har känts som min ventil för barnlöshet.  Men jag har så mycket mer att erbjuda.     Så just nu skriver jag och lägger in bilder på min pysselblogg istället. Dels för att den känns posi...

Ikväll var Mysan ute på långtur. Hon var verkligen ute i flera timmar, trots att det var väldigt blött ute och hon egentligen inte tycker om sådant väder.     Jag och K har nog varit ute i totalt 1½ timme och letat och kallat på henne. Till sist vid ...