Hamnade i en liten dal/grop/hål i humöret.Skrev en kanske lite tydligare presentation här jämfört med vad jag hade innan. Dock är min flumtext fortfarande kvar, fast längre ner på presentationen.Kom osökt att tänka på att jag inte vet när vi kommer göra vår nästa IVF. Jag kan se både positiva och negativa saker med att vänta, men just nu var det nog bara negativa. Det känns som att livet står lite på pause just nu. Ska jag få ett jobb? När kan vi börja nästa IVF? Jag tycker inte om när det är saker jag inte direkt kan styra utan man bara måste vänta på det och det och det innan man kan få besked om just den saken som kan påverka nästa sak osv. :(Kom även att tänka på att jag känner att jag inte har någon vän att prata med detta om. Jag har ju maken och mina föräldrar, men ingen att åka hem till, eller som kommer hit och som är "bara" vän.Vi hade en hel del vänner innan, eller iallafall kompisar. Jag ställde upp och lyssnade, stöttade, peppade och var där för dem. Alla dessa har barn idag, och det är ju ok, men jag har inte orkat att bara lyssna på dem om deras barn hela tiden när man själv inte lyckas på den fronten. Att få höra hur jobbigt det är och vartenda litet framsteg, som jag naturligtvis förstår är jätteskoj att få berätta om. Det är inte det.Men när man vet att ett par i ens umgängeskrets inte lyckas månad efter månad, kanske man kan tona ner det och prata om saker som man kunde prata om innan man fick barn.Idag umgås vi nästan inte med någon av dem vi umgicks med innan. Det är både valt från oss/mig framför allt, men även av de andra. När de märkte att jag inte orkade vara den som bara lyssnade, stöttade, peppade utan var den som behövde dessa saker själv, var jag inte lika eftertraktad. Detta gjorde att jag inte orkade med dessa människor och flera av dem hade inte den orken eller intresset av att ge mig det jag hade gett dem. Så de försvann.Idag har jag fortfarande kompisar, men endast en vän. Hon bor numera i Stockholm och har fullt upp med sambo, renovering av lägenhet och jobb, så vi hörs inte så ofta.Jag saknar henne.Jag kan ibland känna mig väldigt ensam just p g a detta. Jag förstår naturligtvis att det är helt omöjligt för den som inte gått igenom det vi gått igenom kan föreställa sig hur det är och det förväntar jag mig verkligen inte. Men man kan dock försöka om man påstår sig vara en vän att iallafall kanske bara lyssna och peppa lite och inte bara sätta sig själv i första hand.Naturligtvis har jag inga problem med att fortsätta lyssna, peppa och stötta andra. Det gör jag gärna. Men jag har tröttnat på de som bara bryr sig om sig själva och struntar i mig. De är inte värda min tid och den kärlek och omtanke jag har att ge.T ex har jag rensat hårt i min MSN-lista. Det är visserligen inga vänner på det sättet som jag har där, men jag har rensat där ordentligt enligt kriteriet ovan och jag har inga problem att sålla ännu mer.Man kanske skulle leta efter stödgrupper eller liknande i Linköping där det finns andra som genomgår/genomgått det vi gör.-db-*-db-*-db-*-db-*-db-*-db-*-db-*-db-*-db-*-db-*-db-*-db-Jag har fått undan mer julpynt och fått upp fler och andra lampor. Dock står fortfarande alla ljusstakar på köksbordet. Ska strax ta ner i kartong och lägga ner dem i den.Tavellisten i vardagsrummet är nertagen. Den ska upp i sovrummet och sitta ovanför fönstret. Det låter kanske konstigt. Jag får ta foto när det är klart, så du inte tror att jag är fullkomligt knäpp (vilket jag dock är så det är inte lönt att förneka).Middag kanske hade varit något.Jag har funderat på om jag skulle ta och göra korv stroganoff och ris eller korv och bacon med creme bonjoursås och fullkornspasta.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Här hittar ni mig. Trodde jag skulle kunna sluta skriva om barnlöshet. Så naiv jag var då. Vardagen skriver jag också om....

Nu har jag startat en ny blogg. Även maken är ditlagd så vi kommer båda två att skriva i den.     Då våra namn står där kommer vi att lösenordsskydda vissa inlägg (iallafall jag), så vill du ha tillgång till lösenord får du lämna en kommentar till d...

I söndags fick några av våra kompisar en liten bebis. Dessutom en flicka. När jag fick reda på detta i måndags morse genom att sätta på mobilen och läsa sms fick jga reda på det och det blev för mycket. Ångesten kom som på beställning. Jag var ledsen...

Jag vet inte hur jag vill ha det med mitt bloggande. Denna blogg har känts som min ventil för barnlöshet.  Men jag har så mycket mer att erbjuda.     Så just nu skriver jag och lägger in bilder på min pysselblogg istället. Dels för att den känns posi...

Ikväll var Mysan ute på långtur. Hon var verkligen ute i flera timmar, trots att det var väldigt blött ute och hon egentligen inte tycker om sådant väder.     Jag och K har nog varit ute i totalt 1½ timme och letat och kallat på henne. Till sist vid ...