Imorse/förmiddags tittade jag på BBC Prime och ett program som heter Changing rooms. Det var säkert en repris, men jag hade inte sett det förr (jag har sett ett antal program).Programmet, för dem som inte vet, går ut på att två grannar eller vänner eller dyl, gör om ett rum i varandras hus/lägenhet. Oftast, men inte alltid tror jag, gör de om motsvarande rum. De två lagen innehåller alltid innehavaren, en vän, en inredare och en hantverkare som båda lagen delar på. Sen finns det naturligtvis en programledare också, som kan en hel del om inredning.Det är alltid vännerna/grannarna som bestämmer hur det ska se ut m h a inredaren. De har ca 2 dagar på sig att göra om rummet och en viss budget (som är på ganska mycket i England).Under tidens gång brukar programledaren fråga innehavarna vad de fasar för att rummet ser ut, eller vad de absolut inte vill ha i det nya rummet. Det kan ju vara ganska bra att veta. :)När de sen är klara med rummen får innehavaren med vän (som jobbat i samma lag) se sitt eget rum och säga vad de tycker. När båda lagen sett sitt nya rum, träffas de och pratar och så är programmet slut.Jag har kanske sett totalt 20 program och folk har alltid varit nöjda. Rummen har, i mina ögon, oftast blivit ganska fina.Men dagens avsnitt gick det inte lika bra.Lagen skulle göra om varandras sovrum.I det ena laget hade kvinnan sagt att de ABSOLUT inte fick måla hennes trägolv. Men det gjorde det andra laget ändå, trots att de var väl medvetna om detta krav. Men de visste vad hon gillade.Det ena laget hade helt missat vad innehavaren gillade, ville ha, absolut INTE gillade och inte ville ha. Så fort programledaren fick reda på vad hon inte ville ha, rusade han över till det andra laget och meddelade inredaren. Hon försäkrade att vännerna visste vad de gjorde.Det kunde inte bli mer fel i det rummet för innehavaren! Hon bara stod och tittade i rummet och det fanns inte någonting alls som hon gillade. Efter en liten stund kom tårarna och jag led verkligen med henne. När de båda lagen träffades i henne sovrum berättade hon att hon avskydde allt de gjort i hennes rum. Grannen lovade då att hon skulle hjälpa till att renovera hennes rum. Här ska tilläggas att inredaren spenderat 713 pund på rummet. Nu fick hon antagligen bekosta hela omgörandet själv.Skulle du våga släppa in en vän eller granne att göra om ett rum i ditt hus/din lägenhet?Skulle jag våga?Nej! Jag är alldeles för bestämd med vad jag gillar. Jag skulle absolut inte våga någon av våra grannar inreda något i vårt hus. Vi är väldigt olika människor med väldigt olika smak.Skulle jag våga låta någon vän då?Det är jag väldigt tveksam till också. Antagligen inte. Framför allt skulle jag inte vilja riskera vår vänskap för det. Jag skulle inte klara av att använda det rummet om jag inte gillade det.Det finns två personer som jag däremot hemskt gärna skulle inreda tillsammans med, det är min mamma och det är en av mina bästa vänner som numera bor i Stockholm.Skulle jag göra något sådant i verkligheten skulle jag som sagt i så fall hellre arbeta tillsammans med vännen eller mamma och först inreda den enas rum ihop, för att sen ta den andres. Då hade det inte varit några problem. Man kan fortfarande få ta del av den andres idéer och mina "absolut inte" hörsammas. För idéer och nya ögon på ett rum som ska göras om behövs alltid. Det är lätt att stirra sig blind och inte se de möjligheter som finns, som kanske jag som ser rummet varje dag blivit blind för att se.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Här hittar ni mig. Trodde jag skulle kunna sluta skriva om barnlöshet. Så naiv jag var då. Vardagen skriver jag också om....

Nu har jag startat en ny blogg. Även maken är ditlagd så vi kommer båda två att skriva i den.     Då våra namn står där kommer vi att lösenordsskydda vissa inlägg (iallafall jag), så vill du ha tillgång till lösenord får du lämna en kommentar till d...

I söndags fick några av våra kompisar en liten bebis. Dessutom en flicka. När jag fick reda på detta i måndags morse genom att sätta på mobilen och läsa sms fick jga reda på det och det blev för mycket. Ångesten kom som på beställning. Jag var ledsen...

Jag vet inte hur jag vill ha det med mitt bloggande. Denna blogg har känts som min ventil för barnlöshet.  Men jag har så mycket mer att erbjuda.     Så just nu skriver jag och lägger in bilder på min pysselblogg istället. Dels för att den känns posi...

Ikväll var Mysan ute på långtur. Hon var verkligen ute i flera timmar, trots att det var väldigt blött ute och hon egentligen inte tycker om sådant väder.     Jag och K har nog varit ute i totalt 1½ timme och letat och kallat på henne. Till sist vid ...