Här och var blossar debatter upp om Björklunds förslag om betyg i skolans tidiga åldrar.Jag, som utbildad lärare, känner mig tudelad.Ett betygssystem av något sätt tror jag kan vara förödande i ämnena. Framför allt ska det inte vara politiker som inte har en aning om hur skolan funkar som ska bestämma systemet. Vi lärare går noga igenom på varje utvecklingssamtal hur det går i varje ämne. Varje termin är det klasskonferens och om någon elev brister i ett ämne där det riskerar att inte klara nationella proven. Då gör lärarna ett åtgärdsprogram där man skriver ner åtgärder för att lyfta eleven i det ämne det gäller.Betyg i rena ämneskunskaper har aldrig varit det jag efterlyst i skolan. Däremot betyg eller omdöme i ordning och uppförande skulle verkligen behövas i dagens skola igen. Ordning och uppförande fanns förr, t ex när mina föräldrar gick i skolan.Det kanske skulle sätta lite press på föräldrarna, som tyvärr inte alls tar det ansvar de borde idag. Nu säger jag inte att detta gäller alla, eller ens majoriteten men det är en ganska stor del av dagens elever som inte har ett hum om hur man uppför sig, både mot kamrater men även mot vuxna.För press på dagens föräldrar från skolans håll finns inte idag. Vi i skolan har inget att säga till om. För få elever får hjälp hemifrån. För många föräldrar struntar i de signaler skolan skickar till hemmet om det ena och det andra. Det ignoreras av en eller annan anledning.I min barnlösa värld skulle mitt/mina barn gå före allt annat. Jag skulle ställa upp så mycket jag bara kunde och jag och maken har alltid pratat om att hjälpa till med ämnena om barnen/barnen behöver hjälp. Barnen är det mest värdefulla som finns. Det är så självklart i min och makens värld. Dock verkar det så att det är för många som tar sina barn för givet och att har inget med skolan att göra även om det är deras barn som behöver hjälp.Dagens barn tror att man kan och att de vuxna ska vara kompisar med dem. Att vara barn och vara vuxen ska mer eller mindre vara samma sak när det gäller rättigheter, men aldrig när det gäller skyldigheter. Många tror tyvärr även att man kan tilltala en vuxen hur som helst. Dagens vuxna vågar inte ställa krav på sina barn. Det är klart att man kan ställa krav, så länge de är rimliga. Jag som lärare har alltid ställt kvar på eleverna, men rimliga som de klarar av. Kraven är också individberoende och mognadsnivåanpassade. Alla elever i en grupp kan inte klara av exakt samma krav och ansvar. Det accepterar man, men att låta eleverna göra som de vill i ett klassrum, att inte ställa krav alls och göra som de vill, funkar inte om någon trodde det.Den egoistiska fasen hos barnen går högre och högre upp i åldrarna idag anser jag. Detta tycker jag är skrämmande. I skolan handlar det tyvärr mycket idag om att vi som är lärare ska uppfostra eleverna i skolan. Detta är inte detsamma som att förbereda dem för livet, vilket många föräldrar verkar tro är samma sak.Det handlar om "mig" och "vad jag vill". Jag skiter i alla andra. Behöver jag hjälp avbryter jag läraren som hjälper någon annan. Jag har inte tid att vänta och jag har heller inte fått lära mig något annat hemifrån, för där funkar det ju. Likadant vet jag som barn att om jag tjatar i skolan så får jag min vilja fram. Det funkar ju också hemma.Att ta hänsyn är något främmande och jobbigt. Vill jag något, gäller det att se till att läraren ser mig. Och gud nåde om han eller hon inte kommer med en gång. Då har jag rätt att störa mina kamrater tills jag får hjälp. Va? Var det fyra andra före mig som ville något? Det skiter väl jag i. Det är inte mitt problem att de behöver något. Jag ser till mitt.Tycker jag något inte faller mig i smaken i skolan kan jag alltid vägra och säga "jag vill inte. Det är tråkigt". Oftast är det för att det är svårt och jag orkar inte utmaningar för att lära mig. Det är jobbigt. Jag vill bara jobba med det jag redan kan. Det spelar ingen roll att läraren ofta gjort olika förslag på hur vi barn skulle kunna jobba med området. För jag tycker som jag tycker och då får läraren hitta på något. Helst att jag slipper göra det och det försöker jag tjata mig till.-----------------------------------------------------------Jag kan tala om att det tyvärr skulle vara ett antal i nästan varje klass som inte skulle få ett godkänt betyg i uppförande idag. Ja, vi lärare har en viss del i att hjälpa till med uppfostran, men det är i huvudsak föräldrarnas ansvar. Det är viktigt att dagens föräldrar och barn förstår att skolan inte är ett uppehållsställe medan föräldrarna är och arbetar, att eleverna inte har mål mot läroplanen som de ska uppnå och struntar de i att arbeta i skolan får de ta igen det hemma.Om föräldrar kunde visa sina barn att skolan är viktig, t o m viktigare än fotbollsträningen eller någon annan sport. När det gäller sport är barnen väl införstådda att ska man bli Ronaldino eller Zlatan, måste man gå in för det och träna på det man har svårt för. Detta gäller även i skolan. Jag som lärare har många gånger vänt utochin på mig själv för att ge eleverna samma motivation om skolarbetet. Men finns inte intresset eller skolbakgrunden i hemmet kan jag oftast lika gärna slå huvudet mot en vägg - hårt!Jag tror att politikerna ska akta sig och verkligen tänka igenom hur det betygssystemet skulle se ut.Men ser det bra ut skulle jag välkomna det, som lärare eller som förälder.Naturligtvis ska eleverna helst lära sig saker med lust och glädje, men allt i skolan är inte kul, precis som i resten av livet. Dock måste man ändå lära sig det, för det är så livet sen också fungerar.Till er engagerade föräldrar som är aktiva i ert/era barns skolgång säger jag BRA! Ni visar era barn att skolan är viktig för resten av livet. Jag tycker att jag är ganska bra insatt i och förstår att det måste vara väldigt jobbigt att vara förälder idag. Det är ingen lätt uppgift och det kräver väldigt mycket av mig. Men detta är saker jag hoppas att alla hade tänkt innan de skaffade barn. Det är nämligen få ursäkter jag godtar till att föräldrar inte ställer upp för sina barn och stöttar dem i skolan.Att införa ordning och reda i skolan som betyg eller dyl handlar inte om att eleverna ska vara rädda för sina lärare. Det handlar om att eleverna ska förstå hur man uppför sig, respekterar sig själv och andra, m m. För med tanke på åt vilket håll barn idag rör sig mot, blir jag mörkrädd för hur Sverige kommer att se ut när jag blir gammal. Jag vet inte ens om jag vill bli gammal då.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Här hittar ni mig. Trodde jag skulle kunna sluta skriva om barnlöshet. Så naiv jag var då. Vardagen skriver jag också om....

Nu har jag startat en ny blogg. Även maken är ditlagd så vi kommer båda två att skriva i den.     Då våra namn står där kommer vi att lösenordsskydda vissa inlägg (iallafall jag), så vill du ha tillgång till lösenord får du lämna en kommentar till d...

I söndags fick några av våra kompisar en liten bebis. Dessutom en flicka. När jag fick reda på detta i måndags morse genom att sätta på mobilen och läsa sms fick jga reda på det och det blev för mycket. Ångesten kom som på beställning. Jag var ledsen...

Jag vet inte hur jag vill ha det med mitt bloggande. Denna blogg har känts som min ventil för barnlöshet.  Men jag har så mycket mer att erbjuda.     Så just nu skriver jag och lägger in bilder på min pysselblogg istället. Dels för att den känns posi...

Ikväll var Mysan ute på långtur. Hon var verkligen ute i flera timmar, trots att det var väldigt blött ute och hon egentligen inte tycker om sådant väder.     Jag och K har nog varit ute i totalt 1½ timme och letat och kallat på henne. Till sist vid ...