Inatt vaknade jag ur en konstig dröm av att hjärtat dunkade jättehårt och oerhört fort så jag blev rejält skrämd. Det kändes väldigt obehagligt och det tog ett bra tag innan jag fått ner pulsen. Rejält uppskrämd blev jag. Lyckades ta mig ut på toaletten där jag sen började må oerhört illa. Och som om det inte räckte började hela golvet röra sig och jag var oerhört nära att svimma.

Satt där och svettades som om jag suttit i en bastu. Både Duracell och Mysan kom och kollade till mig. Själv satt jag där paralyserad och mådde så otroligt dåligt. Kunde inte sträcka mig efter papperskorgen fall i fall jag skulle kräkas. Kunde inte blöta en handduk så att jag kunde svalka mig. Kunde inte heller få av mig min t-shirt. Jag bara satt där och försökte lugna mitt ångestanfall.

Efter en jättelång stund (som jag inte vet hur länge) kom jag in i sovrummet igen. Lyckades öppna fönstret lite för att få luft. Det kändes som om jag höll på att kvävas. Satt på sängkanten och frös. Långt om länge klarade jag av att prata och väcka Kalle för att be honom om coca cola. Dock hade vi inte det så jag fick Sprite. Kolsyrat funkar. Fick i mig tre små klunkar. Lade mig ner. Det funkade hyfsat. Låg och andades lugnt. Kalle kröp över och klappade mig lite. Då fick jag panik igen då jag började må illa. Andningen blev ytlig igen och tack o lov kunde han fråga om jag mådde illa och om han skulle sluta. Jag lyckades nicka och få ut ett ynkligt mmmm. Jag tyckte så synd om honom eftersom jag visste att han bara ville lugna mig.

Efter en halv evighet lyckades jag till sist somna. Vi steg inte upp förrän vid 8.45 Jag var supertrött och låg och grät. Jag var först inne på att stanna hemma, men tänkte att jag gör ett försök idag ändå. Kalle fick köra in idag. Jag kände att jag inte hade den närvaron som krävs. Vi parkerade i "hans" parkeringshus och jag gick därifrån till jobbet. Fick inte med mig min nässpray så jag ska handla en sen. Såg på väg till jobbet att det ligger ett apotek på vägen. Bra. Fick även låna Kalles lite för stora mössa eftersom jag kände mig frusen.

Och här är jag, på jobbet. Det är lugnt här idag tack o lov. Systemet som vi är beroende av ligger nere idag så det är inte så mycket jag kan göra. Har hört mig för om det finns något jag kan göra, men tyvärr inte.

Är alldeles blek, trött, lite rödgråten idag, så flera har frågat lite försiktigt vad det är med mig. Och då är det bara att förklara mitt ångestanfall. Inte lönt att skämmas över det. Jag försökte mitt bästa och kom ändå till jobbet, om än sent.

Det känns lite bättre nu. Gustav har fått mig att skratta och det känns bra. Tack. :)

 

Dockmamman i Jämtland

26 mars 2008 07:38

åh, jag sänder dig styrkekramar, du gör alldeles riktigt som inte tiger om ångesten för det är det alla gör idag för att man skäms.

Jag har också börjat öppet tala om min ångest och sedan började jag att tala öppet om varför jag har ångest men så hände något som gjorde att det förvärades, min äldsta dotter fick ångest p.g.a samma orsak som jag och då trodde jag att jag skulle dö.

Jag undrar om vi kan länka till varandra så jag hittar lättare till dig/Önskar en god dag

http://stickmonster.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Här hittar ni mig. Trodde jag skulle kunna sluta skriva om barnlöshet. Så naiv jag var då. Vardagen skriver jag också om....

Nu har jag startat en ny blogg. Även maken är ditlagd så vi kommer båda två att skriva i den.     Då våra namn står där kommer vi att lösenordsskydda vissa inlägg (iallafall jag), så vill du ha tillgång till lösenord får du lämna en kommentar till d...

I söndags fick några av våra kompisar en liten bebis. Dessutom en flicka. När jag fick reda på detta i måndags morse genom att sätta på mobilen och läsa sms fick jga reda på det och det blev för mycket. Ångesten kom som på beställning. Jag var ledsen...

Jag vet inte hur jag vill ha det med mitt bloggande. Denna blogg har känts som min ventil för barnlöshet.  Men jag har så mycket mer att erbjuda.     Så just nu skriver jag och lägger in bilder på min pysselblogg istället. Dels för att den känns posi...

Ikväll var Mysan ute på långtur. Hon var verkligen ute i flera timmar, trots att det var väldigt blött ute och hon egentligen inte tycker om sådant väder.     Jag och K har nog varit ute i totalt 1½ timme och letat och kallat på henne. Till sist vid ...