Igår morse åkte jag till Arlanda Stad med jobbet.  Detta gjorde att vi var tvungna att stiga upp kl 5. Vi åt frukost för första gången vid vår köksbänk och tittade ut genom fönstret. Det var mysigt.

Ända fram tills jag satte mig i bilen igår morse kändes det jättebra. Jag hade packat och såg verkligen fram emot det. Men när jag satt i vår bil och blev skjutsad till jobbet igår morse började jag må sämre och sämre. Ett ångestanfall satte igång och blev bara värre och värre. Jag mådde rejält illa när vi kom fram. Jag fick sitta med dörren öppet för att få frisk luft för att inte kräkas.

Mina arb.kamrater som skulle hämta upp mig var lite sena och när de kom var jag tvungen att komma in på jobbet.

Vi kom iväg efter en liten stund. Magen var i uppror och ångesten ville inte lägga sig. Till slut lyckades jag somna i bilen.

Väl framme var vi ca en timme sena. Detta p g a en olycka  på motorvägen vilket ledde till låååånga köer. Vi hade lite svårt att hitta parkering och fick gå en bra bit för att komma till konferenslokalen.

Mötet började och en hel del avhandlades.

När vi hade paus var vi flera som tog lite mjukglass. Det fanns en glassmaskin där och fyra olika sorters strössel. Den var helt ok.

Det var mycket genomgång av olika saker och jag höll på att somna (OBS! Gjorde det inte men blundade). Jag klarar inte av att bara sitta tyst och lyssna i över 1 ½ timme. Det kanske bara är jag som är sådan, men så är det.

Vi fick höra att vi konsulter kostar en hel del (vi var fyra av totalt sex st där). Inte riktigt det man vill höra när företaget valt att hyra en konsulter istället för att anställa fast.

Strax innan lunch började jag frysa otroligt mycket. Det var inte skönt.

Vid 12.30 var det dags för lunch. Två olika rätter och ett salladsbord fanns där. Det var god mat, men jag klarade inte av att äta så mycket. När jag har ångest har jag väldigt svårt att äta.

När vi ätit passade vi på att checka in så att det var gjort. Sen var det tillbaka till mötet igen.

Den stora räddningen dessa dagar har varit godisskålen som stod på ett bord på väg in i lokalen. Den behövdes för att hålla sig vaken eftersom paltkoman slog in sen. Vi hade fortfarande alldeles för långa pass.

Vid 16.45 var arb.dagen slut och vi gick till våra rum. Jag slöade i sängen trots att jag tänkt att ta en promenad. Men jag orkade inte. Jag var så slut och hade fortfarande lite ångest. Jag låg och tittade på tv och läste lite. Ringde Kalle och kollade vad han gjorde.

Ett tag funderade jag t o m på att inte gå ner till middagen vid 19 p g a min ångest. Men jag kämpade, bytte om och tog mig ner. Mage var jättegod, men jag hade fortfarande svårt att äta. Till maten fick vi vin. Jag kände ganska snabbt av vinet, men inte för mycket.

Efter maten satt vi ett gäng och snackade vid baren. Vid 22 gick jag upp till mitt rum. Jag var trött av all ångest och lade mig och tittade på tv. Kalle ringde när Martin, som hjälpt honom med bänkskivan, åkt hem. Vi pratade en liten stund. Jag såg inte alls fram emot att sova eftersom jag hatar att sova själv. Det gav mig t o m panik. Jag låg och tittade på tv för att försöka koppla bort det och sent inatt somnade jag äntligen för att sova oroligt.

6.30 ringde klockan och jag kände mig förstörd av för lite sömn och ångest för dagen. Tydligen hade det snöat lite inatt då det var lite vitt ute.

Gjorde vid mig och gick ner till restaurangen för att försöka få i mig frukost. Fick knappt i mig något p g a att jag mådde så illa och hade ångest. Några kollegor frågade hur jag hade sovit och jag förklarade lite kort att jag inte kan sova ensam. Då fick jag två erbjudanden av två äldre kollegor att de gärna hade ställt upp. :)

Efter att ha kämpat i 35 min med att få i mig lite mat gick jag upp för att borsta tänderna och packa det sista. Jag åkte ner igen och checkade ut för att sedan bege mig till konferenslokalen i andra ändan av komplexet. Hade nu kommit på varför jag hade ångest. Jag stod helt på egna ben. Min snuttefilt (läs: Kalle) var ju inte med mig. Jag hade ingen att luta mig mot och var tvungen att vara stark hela tiden.

När vi började jobba idag började vi med grupparbete. Jag var orolig att jag inte skulle tillföra något, men det var tvärtom. Jag tillförde massor, vilket stärkte mig och jag kände mig väldigt stolt över mig själv.

När vi fikade 9.30 var jag jättehungrig och fick i mig 1 ½ fralla. Det gjorde att jag mådde betydligt bättre.  Men även idag körde vi lite för långa pass och jag blev jättetrött. Jag skulle haft tuggummi med mig.

Lunchen var god idag också, men återigen hade jag svårt att äta. Mådde lite småilla ganska fort. Så istället fick jag försöka dricka lite vatten.

När vi ätit gick jag och G i affärerna som fanns där. Han hittade två T-shirts och jag hittade en vår/sommarjacka. En trenchcoat i beige på Kappahl och eftersom jag hade en rabattkupong hade fick jag 150 :- rabatt på jackan.  Inte dumt alls.

Eftermiddagen flöt på med besök och info. Det var trevligt. Solen sken när vi åkte hem och jag slumrade till en stund i bilen. Eftersom trafiken flöt på var vi hemma ganska snabbt.

Jag fick stå och vänta en stund på Kalle utanför kontoret. Vi åkte hem och åt lite.

Nu ikväll har jag fixat två nedre hörnskåp med snurrhyllor och dörrar samt fått in fyra av sex hyllor i de övre hörnskåpen. Kalle fick in de två sista i det sista skåpet. Jag har satt in lite fler lådor i skåpen samt skruvat tillbaka rörhållare i väggen.

Att fixa de nedre skåpen var inte det lättaste kan jag säga. Smidigt går det inte. Svor och blev lagom förbannad.  

Under tiden har Kalle och Martin kaklat. Det har inte varit smidigt hela tiden heller. De är förhoppningsvis snart färdiga. Imorgon ska det fogas. Jag ska fixa till det sista hörnskåpet och jag hoppas vi hinner fixa till lådfronterna i helgen.

Nu är jag helt utmattad. Det ska bli spännande att se hur effektivt jag jobbar imorgon. Och efter jobbet är det dags för veckans samtal.

Packa upp orkar jag inte göra idag. Så strax blir det sängen. Förhoppningsvis kommer jag sova gott inatt.