Jag har redan en intervju inbokad på onsdag på eftermiddagen denna veckan. Min handläggare än snabb. Det låter som ett bra jobb. Det jag inte gillar är att det är 80% i början om jag får jobbet.

Det är vikariat för en sjukskrivning och när jag kommit in i jobbet och de tycker att det funkar fint blir det i så fall 100%, som jag förstått det. Det är ju ett antal tusenlappar mindre varje månad, vilket inte alls känns skönt.

Jag försöker att inte få ångest över det. Kalle säger att det ordnar sig. Men det säger han alltid, så det funkar inte så bra på mig som jag skulle önska. Men jag ska dit iallafall.

Och imorgon ska jag klippa mig. Nu måste jag bara få tag på tjejen som fixar mina naglar. Det ska egentligen göras på torsdag, men nu skulle jag verkligen behöva fixa det till onsdag. Jag får väl se om jag lyckas.

Jag får sluta idag.

Chefen kom och pratade för en stund sen. Hans nya chef ville inte förlänga. Trots att jag behövs, fick jag inte förlängt. Min chef var lite chockad.

Så jag ska rensa idag  på mitt skrivbord.

Min chef sa förvisso "man ska aldrig säga aldrig", men det lär inte ske någon förändring. Ledningen här är knäppa och bryr sig inte om sina anställda. Så de som är kvar får mer att göra med en person mindre.

Det känns inte alls kul. Men jag vägrar att få ångest över det. Min handläggare har inte hört av sig, men det förväntar jag mig att hon gör. Så får hon väl berätta vad som väntas av mig nu och vad hon tänker göra.

C'est la vie (hoppas jag kommer ihåg stavningen)

Men ibland suger livet lite, som nu t ex.

Jag vet fortfarande inte om det är sista dagen på "jobbet" för mig idag. Alltså sista dagen på denna arbetsplatsen. Fast anställning har jag ju. Men blir det inte förlängt här måste min handläggare hitta nytt till mig. Under tiden kan jag pyssla hemma och få iordning det sista i köket samt komma igång med träning.

Så det är spännande för mig och Gustav idag. Det är ev hans sista dag idag också. Men vi deppar inte för det. Man får ta det när det kommer, om det kommer.