Frukosten gick bra att få ner. Inga problem. Åt en ciabatta.

Men efter det har jag mer och mer börjat må illa och har nu i 1 ½ timme smuttat på coca cola.

Det som är så trist är att jag inte orkar eller vågar göra något när jag mår så illa. Det är som om jag blir handlingsförlamad.

Ska fylla på mitt glas med mer dryck och gå upp till pysselrummet för att försöka färglägga lite stämplar till korten jag ska göra. Det borde jag klara av.

Under tiden ska maken tömma gästrummet. Jag har ju nära till toaletten iallafall. ;) 

Inatt har jag delat min säng med pluttan. Hon har legat hos mig heeeela natten och nära mig. Jag har inte fått mycket täcke. Tur att det inte behövdes så mycket heller.

Vid 03.30 var det dags för det nattliga toabesöket. Var lite orolig att jag inte skulle somna sen igen, men det tog "bara" ca 35 minuter.

Vid 07.30 vaknade jag igen och funderade på om jag skulle stiga upp, men ville inte och lyckades faktiskt att somna om igen. Och sen vaknade jag inte igen förrän lite innan 11, då jag väckte maken.

Jag är jätteglad att jag kunnat sova så mycket och "i sträck", för då kanske jag inte behöver en tupplur förrän senare i eftermiddag och detta innebär att jag kanske kan få något gjort idag, om nu illamåendet och yrseln kan hålla sig i styr vill säga.

Strax blir det frukost. Jag har hjälpt till lite, vilket också känns bra. 

Jag är hungrig. :) 

Maken har klippt gräset med vår nya åkgräsklippare.

Under tiden han gjorde det tog jag hand om tvätten och laddade en ny maskin, tog hand om disken och har pratat med en kompis som vi ska hälsa på om 2 veckor. Det var lite jobbigt för ryggen att ta tvätt och disk, men det gick och jag kände mig superduktig.

Snart ska jag försöka ta mig in i duschen och bli lite renare. Under tiden ska maken byta lakan och förhoppningsvis ska det göra att jag nyser lite mindre. Rekordet denna säsong är 16 gånger på rad som jag slog innan ikväll. Inte skönt alls. :( 

I eftermiddags kom de förbi och kom in när jag låg här och bara mådde dåligt i soffan. Jag hade försökt stämpla upp lite till födelsedagskort när de tittade förbi och undrade om vi ville äta middag med dem.

Jag tyckte detta lät fantastiskt bra så de lagade mat medan maken var och handlade till oss.

Det blev:

fjärilskotletter, kokt potatis, bearnaisesås och en jättegod sallad.

De drack vin och jag drack en cider.

Tack söta grannar. :) 

Idag fick jag ett mail om jobbet jag sökte för 2 veckor sen.

Tjänsten hade nu blivit tillsatt.

Tala om att jag satt och blev förbannad, eftersom ledningen var intresserad av mig, jag skrev detta till rekryteringsföretaget och jag blev inte ens kallad till intervju.

Dock verkade inte tjänsten längre vara en fast tjänst utan personen som fick det blev inhyrd och enligt vår kompis var det inte säkert att tjänsten skulle finnas länge. Inte ens hon kände sig säker längre, vilket gjorde mig lite ledsen. Ibland undrar man vad företagen håller på med.

För att inte tala om vad jag anser om det rekryteringsföretaget.

Så jag får vara glad att jag har mitt jobb. Jag lider ju inte. Men lite orolig för att jag ska behöva lära upp en ny sen. Jag som inte ens kan allt. Men men.

Så är läget iallafall.

Något av det värsta jag vet är att kräkas. Jag brukar försöka undvika det så mycket jag bara kan, men idag gick det inte.

Jag fick i mig lite frukost och när maken åkte iväg så gick jag och lade mig. Det kändes bara värre och värre och till sist var det bara att springa ut på toaletten.

Jag var dock väldigt glatt överraskad efteråt att jag mådde bättre. Jag var orolig att jag skulle må lika dåligt efteråt, men det gjorde jag tack o lov inte. Jag kunde gå in och lägga mig och somnade efter ett tag. Det var skönt. Jag kunde t o m knapra i mig ett mariekex för att få bort den äckliga smaken.

Nu, nästan 5 timmar senare försöker jag få i mig en ny smörgås med ost och lite saft. Jag tar det lugnt och hoppas jag får behålla maten. Jag mår bara lite lite illa nu, så det ska nog gå bra.

Jag hoppas att detta var första och sista gången denna graviditeten. Men jag har sällan rätt nuförtiden. 

Ikväll ringde dem från skolan jag är tjänstledig från.

En av våra fritidspedagoger dog igår i cancer.

Hon hade varit sjuk länge, så det var inte oväntat, men inte mindre sorgligt för det.

Hon hade en gång tidigare haft cancer, men klarat sig och t o m blivit friskförklarad efter 5 år. Men så kom det tillbaka för något år sen och denna gång lyckades hon inte vinna över det.

Saknaden efter henne har varit stor sen hon blev sjukskriver i höstas. Hennes kropp orkade inte längre att jobba och det har gått ganska snabbt efter det.

Det känns så tragiskt då hon var en väldigt glad och positiv människa. Hennes skratt kunde få vem som helst att le och skratta. Hon var alltid mån om alla och var så omtänksam. Eleverna älskade henne och hon var väldigt omtyckt av samtliga på arbetsplatsen. 

J

Du berörde många hjärtan, stora som små.

Vi är många som aldrig kommer att glömma allt du gjorde för oss.

Hur du berörde våra hjärtan.

Ditt underbara, klingande skratt.

Din omtanke och engagemang.

Du var en fantastisk fritidspedagog och en underbar människa.

Jag kommer alltid att finnas i mitt hjärta.

Jag hoppas du mår bra nu där du är.

Det slut du fick var inte dig värdigt.

Tack för det du lärt mig.

Den enda tröst i allt detta är att även om du försvinner från denna jord så kommer du att bli ihågkommen av alla oss som jobbat med dig och som haft dig i skolan.

Må du vila i frid och vaka över oss. 

Oj vad mat tar plats i magen. Framför allt soppa. Och det var ju så gott att jag var tvungen att äta mycket. Och nu är magen så full och stor att jag känner mig som en val.

Jag har fått sätta mig i reclinerfåtöljen för att räta ut kroppen, och ändå har jag svårt att sitta still. Jag är trött, men kroppen är lite rastlös.

Klockan 21 är det Die Hard 2. Igår såg vi första. Det var längesen jag såg den. Ska nog lägga mig i sängen och se den.