Då var de två sista julkorten till beställningen klara och upplagda.

Jag har känt mig sämre igen, men ingen feber och det är ju skönt.

Men jag har inte orkat mycket. Varit stel och haft väldigt ont i axlar och huvud har gjort att jag inte velat göra mycket.

Dock har jag handlat mat (körde nya bilen. *ler stort*), pysslat klart beställningen, chattat, pratat i telefon med kompisar som jag inte pratat med på länge (de ringde), tittat på film, organiserat i pysselrummet, m m.

Nu blir det vuxenmiddag. Fläskkorv med rotmos. Mitt initiativ och jag har värmt det. :) Jag hoppas det är gott också. Fläskkorv har jag ju tyckt om innan, men inte rotmos. Vi får väl se. :) 

Nu, äntligen, har vi fått hem vår bil.

Den är jättefin! Vi är jättenöjda med den förutom att hastighetsmätaren visade 110 när vi körde i 100. Hur vet vi detta då? Jo, när vi åkte hem från bilhandlaren (maken körde nya bilen och jag gamla) körde han först på motorvägen och jag efter honom. Jag tyckte han körde sakta. Och förra helgen körde vi ju med gps när vi skulle till pysselmässan i Karlstad och passade då på att kolla hur vår hastighetsmätare låg i jämförelse med gps'en, vilket tydligen var väldigt lika.

Maken ringde mig när vi körde där och undrade hur mycket jag höll. 100, svarade jag. Så tydligen kör vi i 110 när nya hastighetsmätaren visar 120 km/h. Känns inte så jättekul precis. Men men.

Annars är den jättefin och så mycket mer. Rymlig, bekväm, trevlig att köra, m m.

Nu står båda bilarna i garaget och nannar sött. :)

Och vi känner oss såååå vuxna som dels har två bilar, men även att de får plats i garaget. ;)

Nu är det bara gps som fattas. *blinkevink till maken*

Idag känns det som kaos på jobbet.

Massor med nya, krångliga anl att lägga upp. Men det är inte säkert att de ska läggas upp, så vi måste få tag på ett antal andra företag. Men nästan alla är lediga idag, så det är mer eller mindre kört.

Dessutom har vi fått mail idag där chefen för kundservice vill att vi ska skriva allt vi gör samt specificera de prioriterade uppgifterna. Detta ska sedan mailas till personen och efter det ska vi ha ett telefonmöte och gå igenom vad som ska planeras upp (vad nu det innebär).

*suckar*

Vill inte ens jobba halvdag idag. Jag vill hem nu och skita i jobbet. Iallafall för den här veckan, men gärna längre. Jag är smått trött på den här "skiten" nu.

Jag kunde inte låta bli att ringa bilfirman för att höra om bilen. Jag har ju möte till strax innan de stänger i eftermiddag och imorgon vill vi jobba halvdag och har ingen lust att åka tillbaka för att hämta bilen.

Jag upplevde lite att han tyckte att jag tjatade, men det får han tycka.

Den blir förhoppningsvis klar i eftermiddag definitivt till imorgon lunch. Så har vi tur kan vi åka och hämta den efter mitt samtal. Annars blir det imorgon när vi slutat på jobben. Så skönt det ska bli med halvdag. Trist att man får betalt för precis de timmarna, men men. Ledighet är mycket värt just nu.

Jag har ett problem. Jo, jag vet, jag har många problem. Men här är ett av dem som blir större och större.

Jag har i en veckas tid försökt ta telefonen och ringa en person och jag har försökt skriva ett mail. Ett helt vanligt samtal och/eller mail där jag undrar hur mottagaren har det, vad de hittar på, hur de mår, osv. Men jag lyckas inte. Det är som om det fanns en osynlig vägg framför telefonen och jag lyckas inte skriva det där mailet. Jag vet inte varför det är så, men det är så. Det går bara inte. Och för varje dag och vecka som går känns pressen större att göra detta vilket gör att det går ännu mindre.

Det känns som att vi sakta men säkert håller på att glida ifrån varandra, och det vill jag inte. Men jag vet inte hur jag vill ha det. Det känns jättehemskt för att jag känner att jag just nu inte orkar jobba med den biten, fastän den är väldigt viktig. Just nu försöker jag intala mig att jag måste fokusera på mig, på att få vardagen att flyta så smidigt som möjligt, att ta en dag i taget och må bra med mig själv. Och detta är inte den lilla uppgiften. Men samtidigt som jag vet att den relation jag beskriver ovan inte är bra klarar jag inte av att fokusera på den just nu heller. Det känns som att jag sviker personerna där. Men hur ska jag kunna ha relationer till andra om jag själv inte mår bra?

Men inte ens detta klarar jag av att förmedla till personerna. Det går inte. Jag hittar inte orden. Är rädd för att såra, att det missförstås, att det blir fel.

Så vad göra?

Jag vet ju att jag och den andra parten behöver jobba på vår relation för att den ska bli bra igen, men hur vi ska göra detta vet jag inte. Och det känns så taskigt för jag har inte energin för det heller just nu. Jag har inte energi för att jobba på någon relation mer än den till maken och den är tack o lov bra. Och om igen känner jag att jag sviker folk genom att tänka så här. Jag är så trött på att svika andra. Det kanske är så att jag inte sviker andra, men jag upplever det så och det är en jobbig känsla.

Det är tur att det är samtalsdags i eftermiddag.

Nu ska jag ringa och höra lite om vår bil - när den blir klar. Jag vill ju veta om vi kan jobba halvdag imorgon eller inte.