Fick precis detta mail.

I år delas 5,5 miljoner telefonkataloger ut. Rätt
onödigt va? De flesta checkar ju ändå telnummer via nätet.

Telefonkatalogen belastar miljön på onödigt sätt vad det

gäller transporter och papper (0,7% av Sveriges förbrukning).

Det är lätt att avbeställa katalogerna. Det tar 1 minut av
din tid och du gör en insats för miljön!
2007 var det enbart 3500 personer som avbeställde
telefonklatalogerna, låt det bli 1 miljon nästa år.

Gå in här och avbeställ katalogen. Det har jag gjort.

Nu har jag kunnat sova en stund. Det var skönt. Har lite mindre ont i magen vilket underlättar en del.

Ångestträningen gick jättebra. Lite nyfiken var jag och gluttade ibland på datorn, men kände inte ångest eller oro. Dessutom skrev maken på msn när han loggat in. :)

Borde ta och fixa lunch, men är lite motvilllig till att stå upp. Det låter fånigt, men det är bäst när jag ligger ner. Så jag får se om jag får i mig någon mat eller om jag får vänta tills middagen ikväll. 

Jag borde ringa rektorn också och säga upp mig. Men orkar inte med henne just nu. Så jag väntar lite. 

Eftersom jag sovit sådär inatt, har jätteont fortfarande och knappt kan röra mig är jag hemma idag, stationerad i sängen. Det blir min plats idag.

Maken har värmt vetekudden, tagit upp dator till mig, gett mig juice, värktablett, telefon och en frukost som är lika fin som den jag får när jag fyller år. Han är så underbar. *ler lyckligt*

Jag vet att jag skrev för ca en månad sen att jag trodde att det bara fanns en återförsäljare av Whipper Snapper-stämplar. Jag hade fel. Jag har hittat ett nytt ställe, för mig, som har mycket därav bl a w s.  Stämpelgården heter den.  Jag skulle vilja besöka den affären nästa gång jag är nere i Malmö. 

Gissa om jag blev glad att se att de har dem och dessutom ett riktigt bra utbud av stämplarna. Önskar jag hade pengar så jag kunde beställa några därifrån.

Och förutom detta idag har jag ångestträning.

Maken åkte nyss till jobbet. Jag försöker känna mig "normal" att han åkt. Det kommer att gå bra. Inget kommer att hända honom. Jag ska äta min frukost och läsa lite Harry Potter. Jag ska förutsätta att han kommer fram bra. Jag tittade inte på klockan när han åkte och har inte tittat på klockan nu heller. Jag ska inte hänga över datorn för att kolla när han loggar in på jobbet.

Jag undrar hur det kommer att gå.

Än så länge känns det rätt ok. Lite oro finns det, men jag försöker mota bort den och än så länge går det faktiskt riktigt bra. Hoppas jag kan klara det. Det hade varit så skönt att få berätta det imorgon på samtalet att jag klarat av det bra en gång. 

Ja det är jag glad om jag klarar imorgon.

Har ganska ont fortfarande, men framför allt kan jag inte röra mig. Det brukar kännas bättre när jag ligger ner , men idag hjälper inte ens det. :( Jag börjar få panik och får väl ligga på ett antal handdukar inatt. :(

Måtte det vara bättre imorgon! 

Jag har fått fast anställning.

Handläggaren vill behålla mig och arb.kamraten Och efter nyår kommer vår nuvarande anställning att gå över till en fast. Och eftersom vi inte var ensamma i ett rum utan hon berättade i ett öppet landskap har vi vittnen på att vi blir fast anställda.

Så nu kan jag ringa rektorn och säga upp mig.

Jag är så oerhört lycklig mitt i all magsmärta. Jag kommer att bli fri från den värld som jag mått så oerhört dåligt av i 6½ år. Jag känner mig mycket lättare. :)

Nu ska här jobbas vidare.

Imorse när jag vaknade visste jag direkt. M hade kommit på månadsbesök. Och det gick i en hiskelig fart också. Pang, sa det så hade jag jätteont, var jättesvullen (ser ut som om jag var höggravid) och mådde illa. Tack, tänkte jag då.

Jag har fortfarande inte lyckats få i mig frukost.

Maken körde till jobbet. Jag satt brevid och profylaxandades. Det har jag gjort mer eller mindre hela morgonen. Smärtan är fulländad i magen och är så stor att den även måste ut i ryggen och ner i benen. Fantastiskt underbart. Iallafall för en självplågare.

Jag får se hur länge jag klarar av den här dagen. Vetekudden är med mig. Jag får värma den när jag kommer ner till matsalen när det är dags för fika och vi ska träffa handläggaren. Jag hoppas verkligen på att få besked idag och kommer så snällt jag bara kan att påpeka att hon faktiskt sa att hon skulle ge besked redan förra veckan.

Efter det får jag se hur länge jag klarar av att vara kvar.

Jag är ärligt talat lite orolig över hur jag ska klara av att köra hem själv. Maken har ingen möjlighet idag. Han är på ännu en meningslös konferens med sitt jobb där de ältar samma saker om igen. Trots detta kan han inte komma ifrån och köra mig hem. Så vill jag hem får jag klara mig själv. 

Emellanåt snöar det.

Det lägger sig inte här inne i sta'n men snöar det även ute hos oss lägger det sig där.

Jag vill att det ska snöa länge och massor. Jag älskar det visa landskapet.

Så fortsätt snöa och ge oss stooora flingor. :)

Mitt ansikte blir mer och mer prickigt.

Finne efter finne börjar poppa upp, och det är ingen vacker syn. :(

Skönt är det inte heller när man känner på ansiktet.

Hoppas de försvinner snart.

Dumma hormoner. :(