Glömde ju att jag skulle klippa gräsmattan i eftermiddag. När jag kom på det hade det börjat blåsa upp lite, solen hade gått i moln, men inget regn än. Så maken följde med mig ut och visade hur den fungerade.  Efter en stund fick jag kläm på den. Lyckades med några mindre bra saker också, men utan att den gick sönder *pustar ut*.

Naturligtvis började det regna när jag körde, men jag tänkte inte sluta för det. Å nej. Jag fortsatte köra tills det var klart (så när som på att hammock och bord behöver flyttas, men det sket vi i idag). När jag var "klar" kallade jag på maken som fick hjälpa mig att koppla loss lite saker så jag kunde spola den ren. Blev ännu blötare då, men ren blev den, iallafall från gräs.

Backade sen in den i det förråd där den ska stå. Och det gick bra att backa. Jag är mycket nöjd.

Så nu är gräsmattan klippt. Skönt att ha det gjort nu innan helgen (och om det nu skulle få för sig att störtregna). :)

Snart blir det affären. Vi ska ju se om vi kan hitta ett krocketspel till vännerna vi ska besöka. Dessutom behöver jag köpa fler bindor. Jag "blöder" fortfarande. Det är som om det inte vill sluta *suckar*. Börjar bli måttligt trött på det. Började ju att småblöda så som jag gör nu i onsdags förra veckan. Har det inte slutat efter helgen får jag väl ringa till sjukhuset och höra, för då anser jag att det är smått onormalt. 

Jag har verkligen ingen matlust längre. Jag har svårt att bli sugen på något och sen när jag väl äter det blir jag besviken. Jag får mer eller mindre tvinga i mig mat för att jag inte ska må dåligt.

Detta känns verkligen skittråkigt och nästan lite deprimerande.

Visst äter jag när jag har mat framför mig, men med allt annat än entusiasm eller god aptit. Jag gör det för att mat är ett måste.

Har kommit underfund med att jag mycket hellre dricker (inte alkohol). Vanligt vatten dricker jag hemskt gärna. Kaffe har jag börjat dricka igen. Också gott. Men helst ska det vara kalla drycker på sommaren. Saft går sådär. Läsk funkar. Ramlösa som jag tidigare älskat är inte jättepoppis just nu. Så jag är himla glad att jag iallafall kan njuta av att dricka.

Och eftersom vår våg är knäpp, har jag ingen aning om vad jag väger just nu. Fast det kanske är lika bra att inte veta. Jag vill ju inte gärna bli deppig för en sak till just nu. Jag har så det räcker.

Nu har jag ringt sjukhuset om min arm.

Blev lite orolig för Boels kommentar till ett tidigare inlägg om att det ev kan vara en propp. 

Tycket dock att det vore konstigt eftersom jag tagit totalt sex st blodförtunnande sprutor.  Men jag vill inte äventyra eller dra ut på det, så jag ringde.

Fick prata med en jättetrevlig sköterska som ska kolla upp med en läkare vad det kan vara. Hon ska höra av sig senare i eftermiddag.

Så vi får väl se vad de säger. Jag hoppas bara inte att de får för sig att jag ska läggas in och grejer. Jag SKA till Stockholm i helgen!  

Jag vet inte hur många vuxna som läser Harry Potter-böckerna, men jag är iallafall en av dem. Jag gillar dem och har samtliga på svenska. Letade lite nu och såg att det kommit ett datum för när den sista boken ska komma på svenska.

På engelska kommer den ut den 21/7. Jaha, tänkte jag först. Då lär det ju säkert dröja ett år eller så innan den svenska översättningen kommer. Men vad jag kunde se på www.harrypotter.nu, kommer översättningen redan den 21/11. Så gissa om jag blev glad. Då har jag något att se fram emot i höst. :) 

Inatt somnade jag faktiskt hyfsat tidigt.  Redan vid 00.30-tiden Det var skönt. Men hade jobbiga drömmar. Otäcka och stressande. Det var mindre kul. Vaknade och gick på toaletten. Var lite orolig att hela natten skulle bli så, men tack o lov slutade de dumma drömmarna och jag har sovit ganska bra t o m.

Provade inatt att varken ha fönster öppet eller fläktpelare igång i sovrummet, och det verkar som att jag sov bättre då. Det var ju varmare i sovrummet, men jag har inte slängts mellan att frysa som fan eller svettas som en idiot. Så vi får nog fortsätta med att ha det så här.

Klockan 7 ringde makens klocka. Maken kom dock inte upp då utan strax efter 8 istället. Men det gjorde ju inte mycket eftersom han jobbar hemifrån. Jag låg och drog mig och låg även och läste lite tills han kom upp och berättade att frukosten var klar. Han är så underbar. *ler lyckligt*

Det som är mindre bra idag är att jag har ont i min högra arm, snett ovanför och innanför armvecket. Jag har haft känningar där sen operationen och det har ibland gjort lite ont när jag försökt sträcka på armen. Men inatt fick jag fruktansvärt ont och det sitter i även nu, även om det blivit bättre sen jag vaknade. Jag vet inte vad de hittat på med min arm på sjukhuset, men kul är det inte. Tack o lov är jag vänsterhänt, så helt handlingsförlamad är jag inte. Men smärtfri verkar jag inte få lov att bli. *suckar*

I övrigt mår jag ganska bra, iallafall fysiskt. Luft i magen krånglar tyvärr fortfarande, men det är oftast överkomligt. Såret kliar en hel del, vilket är mindre kul. Men jag har mindre  och mindre ont där iallafall, vilket känns bra. Jag har fortfarande blåmärken på hand och arm, vilket inte är så kul när det är så varmt. Igår när vi lunchade satt jag i en kortärmad top och jag såg att folk satt och tittade lite på mig. Det kändes inte vidare kul. De får ju naturligtvis tro vad de än vill, men de misstänksamma blickarna är ändå inte kul att få på sig. 

Psykiskt känns det lite bättre idag. Gårkvällen gick över förväntan tyckte jag. Blev inte lika ledsen som föregående kvällar, vilket ju känns lite bra.

Idag känns det lite jobbigt eftersom det är torsdag och jag skulle påbörjat en ny vecka, men men. Jag försöker se det positiva.

* Maken är hemma och jag kan pussa på honom när jag vill, vilket jag gör ofta.

* Solen skiner idag även om det är molnigt

* Jag ska göra packlista och börja packa inför vår weekendtripp imorgon

* Jag ska försöka läsa ut boken "De dödas mässa" av Andrew Taylor idag

* Jag ska sätta ihop fina, randiga tidskriftssamlare och sätta i bokhyllan i gästrummet som ska innehålla alla mina Serieparadentidningar som nu ligger i en garderob

Jag tror det kan bli en ganska bra torsdag idag ändå. Jag ska iallafall göra mitt bästa för att det ska bli så. :)

På fredag åker vi till Stockholm och hälsar på en av mina bästa vänner. Vi har inte setts på ett år och vi har inte sett hur de bor nu. Så det ska bli jätteskoj. Skönt att inte behöva fira födelsedag hemma heller. Nu kommer vi att vara sysselsatta och ha trevligt istället. Och min födelsedag är inte mycket att fira ändå. Att fylla 32 är inget speciellt i min värld.

Har precis skrivit ut vägbeskrivningen med tex och karta så att vi ska hitta. Maken får köra och jag läsa karta. Det är säkrast.

Jag försökte höra mig för lite fint vad de hade för utomhusspel och hon ville gärna att vi skulle ta med Riddarspelet för det tyckte hon var kul. Och eftersom hon tyckte det var så skoj ska de få ett, eller rättare sagt vårt. Det är knappt använt. Så tar vi svärföräldrarnas spel sen när vi hälsar på. De tyckte inte det var roligt. Vi ska även köpa ett crocketspel och se om vi ev hittar ett sällskapsspel också.

Dessutom ska jag och väninnan gå på shoppingrunda på lördag. Det blir Panduro och andra pysselaffärer. Det ska bli jätteskoj! Under tiden åker grabbarna och kollar helikopter (modell) och förhoppningsvis köper maken den.

Så jag ser faktiskt fram emot helgen och min födelsedag. Det ska bli jättetrevligt. :) 

Inatt somnade jag vid 02.30-tiden helt utmattad. Jag låg och funderade på besöket hos terapeuten idag. Vad jag ville ha berättat och vad jag ville ha hjälp med.

Var naturligtvis helt slut imorse när vi steg upp. Maken körde till sjukhuset. När vi gick i korridorerna till hissarna för att komma till avd 21, började tårarna rinna nerför kinderna. Det var jättejobbigt att gå där. De fortsatte rinna när vi kom till receptionen och skulle anmäla oss. Sköterskan kände igen oss och frågade så snällt hur det var med mig och tyckte att jag såg ut att må betydligt bättre fysiskt än när jag blev utskriven.

Väl inne hos terapeuten berättade vi lite kort vad som hade hänt och hur det gått till och hon beklagade. Jag berättade om hur min syn är på mig och min kropp just nu samt min ångest över att släppa iväg maken (ens till jobbet). Ångesten att det ska hända honom något.

Jag hade hoppats på att få lite råd, men det tyckte jag inte att vi fick. Ta en dag i taget och försöka förbättra mig lite varje dag. Ta små steg fysiskt och psykiskt. Det var råden vi fick. Vi fick en ny tid i slutet på augusti så får vi se var vi står och hur vi står till IVF och livet.

Efter sjukhuset åkte vi förbi makens kontor. Han behövde fixa lite saker. Ena chefen och en arb.kamrat till maken pratade lite med mig och beklagade sorgen.

Efter kontoret gick vi förbi pysselbutiken jag brukar handla i. Hon ska flytta, så hon reade ut ganska många saker. Jag gjorde många fynd och kände mig nöjd, men tycker det är synd att hon måste flytta och skära ner på sitt sortiment.

Efter det åkte vi till Ikanohuset. Där shoppades det kläder och skor till maken. Vi lunchade även där. Efter det blev det IKEA där vi handlade servetter, tidskrifssamlare, förvaringsburkar till mat, hyllor, konsoller, presentpapper och snöre. Det var ganska mycket folk på IKEA och många skrikande barn. Speciellt ett. Jag höll på att smälla av så odräglig ungen var och hur mamman betedde sig mot barnet och omgivningen. När vi sen åkte hem kunde jag inte låta bli att känna som en kniv mot magen där man känner att livet är så himla orättvist när det finns de som inte borde ha barn alls och som har och en annan lyckas inte. :(

När vi kom hem stod en bukett blommor vid ytterdörren. Det var vita och rosa rosor från mina arb.kamrater på företaget jag är uthyrd till. Ska kontakta dem sen och tacka så mycket för blommorna. Så gulligt av dem. :) 

Nu är vi iallafall hemma. Maken har satt sig för att jobba. Själv ska jag dricka lite och sen ska jag lägga mig och läsa och kanske sova lite. jag är helt slut. Men motion har jag fått iallafall.

Katterna är ute i friska luften.  

Så där ja.

Då har jag packat upp barnböckerna som låg i en flyttkartong. Det gick ganska bra. Trodde jag skulle gråta, men klarade mig. Dock kändes det konstigt att packa upp dem och ställa iordning. För vem gör jag det? Inte för vårt barn. :( Jag får väl se det som att jag gör det till de som har barn som hälsar på och kanske t o m sover över.

Jag tog även upp böcker som stod på nedervåningen. Det var jobbigt fysiskt. Försökte ta det lugnt. Det är nog ganska fuktigt och kvavt ute också som bidrog till att det kändes varmt.

Borde väl äta middag snart, men är inte sugen. Det är kanske bättre att bara äta mackor ikväll. Jag är inte alls sugen på varm mat. Vi får väl se vad det blir och när. Just nu sitter maken i arb.rummet och spelar på sin elgitarr med datorn igång och är lyrisk.

Klockan 21 är det Gilmore Girls iallafall. Det ska jag se. Jag kanske ska krypa ihop i reclinern till dess och läsa lite och dricka vatten? Ja det kanske är en bra idé.