De har nog legat hela dagen och väntat. Väntat på att få komma ut. Ut som ett vattenfall. Och nu kom de och med sig fick de en dos ångest som kom ut.

Jag känner mig handlingsförlamad. Det är så mycket jag behöver och måste göra, men klarar det inte. Jag klarar inte minsta lilla sak. Och att erkänna det är pinsamt. Och jag överdriver inte. Jag har fått kämpa för att göra minsta lilla känns det som. Jag har t ex tvingat mig att äta lunch idag. Jag kände inte för att äta, ville inte äta, men tvingade mig. Men det är inte det värsta. Jag ser och luktar fruktansvärt, men kan inte ställa mig i duschen. Jag vet inte varför. Det låter säkert jättelöjligt och många kanske skakar på huvudet åt mig, men så är det. Jag klarar det inte. Man hade lika gärna kunnat be mig åka jorden runt. Det är lika omöjligt. 

Jag känner mig så dum nu när jag skriver.  Jag måste ändra mitt liv! Och detta dramatiskt.

Jag måste komma igång och motionera och röra på mig mer totalt.

Jag måste börja äta mindre och nyttigare.

Jag måste få i mig mer vätska varje dag.

Jag måste gå ner i vikt!

Jag behöver ändra mitt utseende. Kanske få lite färg, klippa mig och få en ny frisyr, raka mig och försöka känna mig som en kvinna istället för en klump.

Och jag skäms för att jag ringde Kalle och grät i telefon, igen. Skäms för att jag behöver ha hem honom.

Nu ringde han igen och sa att han är på väg. Och tårarna kom igen som en fors.

Jag har frågat om vi kan ta en promenad när han kommer hem och det ska vi försöka göra. Jag ska försöka få på mig kläder och inte bli helt tömd på energi. Så blir det en promenad och sen ska vi handla mat, vardagssaker och ev något att äta ikväll. Jag hoppas jag återfår min aptit. 

 

Dockmamman, liten mus i ett stort hus

30 mars 2008 09:58

Kära kära Flisan!
Om jag kunde hålla dig i min famn och vagga dig till tröst och vara din vän.
Jag vet hur det är, man känner sig så ensam fast man har många många människor men när det verkligen krisar sig så finns det ingen man kan lita på så bra att man kan kasta sig i famnen och utelämna sig helt i den sorg man är i just då.

DEt är så jobbigt med ensamheten men jag tror att när man har det jobbigt så på något vis så kanske man stöter bort inte med vilja men undermedvetet för att man inte riktigt litar kanske på någon.

Jag har själv sökt mig till en präst för att jag vet att dom har tystnadsplikt in till döden, men det är ju inte samma sak.

Felet är väl att människan ska visa sig så duktig inför mäniskor och nrä man visar hur det är så springer de flest iväg av ren förskräckelse, det är då man får se vilka som är ens riktiga vänner men man vill inte chansa för det kostar så mycket av ens liv och hjärta att öppna sig för andra, för det är tron om att de inte för det vidare.

Det blev ett lång kommentar men jag vill visa dig att vi bryr sig om dig.
Jag önskar er lycka till i Göteborg, har inte uppfattat vad du ska göra men jag önskar lycka till vad det än är/Kram från en liten mus i ett stort hus

http://stickmonster.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Här hittar ni mig. Trodde jag skulle kunna sluta skriva om barnlöshet. Så naiv jag var då. Vardagen skriver jag också om....

Nu har jag startat en ny blogg. Även maken är ditlagd så vi kommer båda två att skriva i den.     Då våra namn står där kommer vi att lösenordsskydda vissa inlägg (iallafall jag), så vill du ha tillgång till lösenord får du lämna en kommentar till d...

I söndags fick några av våra kompisar en liten bebis. Dessutom en flicka. När jag fick reda på detta i måndags morse genom att sätta på mobilen och läsa sms fick jga reda på det och det blev för mycket. Ångesten kom som på beställning. Jag var ledsen...

Jag vet inte hur jag vill ha det med mitt bloggande. Denna blogg har känts som min ventil för barnlöshet.  Men jag har så mycket mer att erbjuda.     Så just nu skriver jag och lägger in bilder på min pysselblogg istället. Dels för att den känns posi...

Ikväll var Mysan ute på långtur. Hon var verkligen ute i flera timmar, trots att det var väldigt blött ute och hon egentligen inte tycker om sådant väder.     Jag och K har nog varit ute i totalt 1½ timme och letat och kallat på henne. Till sist vid ...