Alla inlägg under januari 2007

Av Patricia - 13 januari 2007 23:02

Medan maken tog en dusch tände jag en eld i kakelugnen, tände div lyktor i vardagsrummet, tinade pizza i ugnen och dukade. Allt var klart och romantiskt när han var klar. :)Vi åt pizza, drack vin och tittade på "På spåret". Jag måste ju säga att jag är mycket imponerad över Johan Wester (Hipp Hipp) och Anne Lundberg (Antikrundan). De är väldigt duktiga. Men så är de ju skåningar, som jag. ;)Vinet var gott. Det blev resten av rödvinet från förra lördagen. Gott var det och efter ca 1 glas var jag fnissig och hyfsat påverkad. Det är sällan jag blir så lättpåverkad. Maken tyckte mest jag var gullig. Tur är väl det. :) Nu har det lagt sig ganska väl.När det var slut gick maken ut och poppade popcorn och gjorde te till mig, medan han gjorde kaffe och lade upp glass till sig. Väl i soffan igen tittade vi på Fun with Dick and Jane. Den var rolig. :) I korta drag handlar den om dessa ovannämnda som plötsligt inte har några arbeten. Hon har slutat frivilligt för att han fått en chefsposition, och han blir uppsagd då företaget går omkull. Ni som läst min blogg kan ju tänka er att jag satt och faktiskt blev lite vemodig där i soffan. Jag måste hitta ett nytt jobb. Eller rättare sagt. Jag hittar ju jobb. Jag ska bara hitta folk som vill ge mig en chans. Totalt sett var den underhållande och i den sitsen de var vill jag aldrig hamna i.Nu börjar jag känna mig lite trött, så det blir nog sängen snart.Det är inte klokt. För 10 år sen var man ute och festade på Slagthuset på lördagnatten och då hade man inte ens åkt dit än vid den här tiden. Ack ljuva ungdom. Nu är man glad om man orkar hålla sig vaken till när de öppnar (om de fortfarande öppnar kl 24/00). :)Nåja, jag klagar inte. :) Livet är ganska bra. :)

Av Patricia - 13 januari 2007 17:25

Vi är klara! Vi har flyttat över 5 kubikmeter ved från uppfarten in i garaget. Det trodde jag aldrig att vi skulle hinna idag.Efter det att jag skrivit i bloggen gick jag ner till vardagsrummet där jag fann maken, som spelade på gitarren. Riktigt fint spelade han också. :)Vi tog på oss oömma kläder och begav oss ut. Först lade vi in den ved som är torr i en garderob som står brevid där veden skulle läggas. Efter det tog vi veden från trädet som sågades ner i höstas och lade på golvet inne i garaget. Nu var skottkärran tom och redo att användas.Vi tog bort presenningarna som vi försökt ha som skydd mot väder och vind och började lasta i ved i skottkärran. Vi försökte ta den blötaste veden först. Vi hade uppenbarligen glömt hur mycket ved det egentligen rörde sig om. Stället i hörnet i garaget, som räckte förra gången, gjorde inte det denna gång. Så vi fick stuva lite överallt i den hörnan. Men det gick.Den enda paus vi hade var ca 10 minuter när vi drack saft och åt lite pepparkakor. Annars har vi hållt på hela tiden. Jag är verkligen jättestolt över oss båda för att vi orkade hålla den takt vi höll hela tiden och för att vi verkligen tog itu med det. Det var stort för att vara vi. :)Jag trodde inte jag skulle fixa det så bra som jag gjorde med min rygg. Men som maken påpekade, det var nog mycket tack vare att jag gått ner i vikt. Jag hade aldrig fixat detta så bra om det varit för något år sen. Så det kändes fantastiskt bra att kunna hjälpa till hela tiden.Förut om att ha fått in veden har jag häftat fast granet med ljus på verandan som blåst ner innan. Maken gick bort med de 50 kg salt (på skottkärran) till hydroforen och fyllde på. Det var tydligen helt tomt på salt i behållaren, så det var inte alls konstigt att det hade kliat på mig som f-n. Så det är skönt att det är gjort också.Ikväll blir det hemmagjord pizza och film. :)Imorgon blir det, om vädret tillåter, att vi flyttar lite lastpallar på uppfarten och flyttar de delar vi sparat av trädet ovanpå pallarna samt tar bort alla presenningsdelar. Det orkade vi inte idag.Man kan inte hinna allt. :)

Av Patricia - 13 januari 2007 12:39

Vaknade vid 10 imorse av att hankatten tyckte att vi skulle stiga upp genom att dra i persiennerna som var nere. Så det var bara att stiga upp. Maken steg också upp.Vi klädde på oss och gick över till grannkatterna. De fick mat och medan de åt rensade maken kattlåda medan jag vattnade de 10 000 blommorna (varav hälften bara är att slänga). När vi var klara och katterna hade ätit upp blev det lite mys med dem.När vi var hemma igen blev det frukost. Efter det plockade vi undan, fixade disk och torkade av div bord och gjorde fint, torkade kattkiss (eftersom vår äldsta tjej går och skvätter här och där i huset tyvärr).Lite mys blev det också för vår del. :)Nu rensar maken kattlådorna här hemma och jag bloggar. När vi är klara ska vi ge oss ut och få in ved. Den har bara legat där i över två år tror jag. :) Men nu ska det bli ändring på det. :)Det är hyfsat ljust ute idag. Molnigt, men man ser himlen här och var, vilket är trevligt.Det vkerkar inte blåsa så fasligt mycket, inte som inatt när det kom ganska kraftiga vindar igen.Psykiskt mår jag lite bättre idag. Jag har väl insett att jag kanske inte mådde så bra som jag trodde trots att jag sluppit min arbetsplats.Jag ska verkligen lyssna på min kropp. Säger den att den är trött ska jag gå och lägga mig. Det är nu jag har tid och möjlighet att vila upp mig. Och komma igång och röra på mig mer ska jag också göra. Vågen gav inga glada besked, även om den är lite opålitlig. Den visade nämligen de första två gångerna idag att jag skulle väga ca 9-11 kg mer än jag gör. Så nu blir det inte mer gottigt att äta i form av våfflor eller dyl och mer motion. Och framför allt ska jag bli bättre på att dricka mycket! Fy mig.Men nu bär det av mot vedhögen.

Av Patricia - 12 januari 2007 23:26

Eftersom jag inte kunde koncentrera mig och det inte blev någon promenad, beslöt jag mig för att ta ett varmt bad. Det kändes avkopplande och jag låg där och läste bok och småslumrade. Hankatten höll mig sällskap genom att sova i korgstolen som jag använde som avställningsyta till telefoner.16.55 ringde telefonen. Jag trodde det var maken igen, som ringt innan och sagt att han strax skulle bege sig hem. Men istället var det kvinnan från intervjun. Vi hade ett trevligt samtal där vi kom fram till att båda tyckt att intervjun i onsdags var mycket trevlig. Så den 31/1 ska jag på "slutintervju" med henne och några chefer för företaget jag sökt jobb hos.Jag kände mig betydligt lättad efter samtalet och lade mig tillbaka badkaret för att fortsätta läsa. 17.05 ringde mina föräldrar och vi pratade ett bra tag. Jag fick råd och peppning av dem. Jag grät ett antal gånger under samtalet. Det behövdes nog. Under tiden jag pratade med mina föräldrar, hann maken komma hem, titta på ett tv-program på en timme och mitt badvatten hann kallna avsevärt.När jag väl avslutat samtalet ställde jag mig i duschen och duschade samt rakade mig. Det sista mycket för att jag kände mig som en apa med viktproblem. Det kändes lite bättre efteråt.Droppen idag var dock att jag fick rejäl klåda över hela kroppen efter duschen. Det ville inte sluta klia och det hjälpte inte att jag smorde in mig. Vid det här laget var jag ganska trött och deppig så jag grät nästan hysteriskt och sa att jag inte ville leva medan jag frenetiskt kliade mig. Och just i det ögonblicket menade jag det verkligen. Jag var så trött på allt och ville bara försvinna. Nu känns det betydligt bättre. Klådan gav med sig efter ca en halvtimme, vilket är en evighet om det kliar mycket. Maken ska fylla på salt i hydroforen imorgon fall i fall det vara järnhalten i vattnet som blivit hög nu.Vi satte oss så småningom och åt middag som bestod av stekt kyckling (som jag marinerat innan idag), potatisgratäng med rotfrukter och sallad. Det var jättegott.Till efterrätt blev det resten av våffelsmeten från igår. Det var gott idag med. Dock gillade inte magen det fullt ut.Jag mår bättre nu, men upptäcker att jag inte mår så bra som jag hade hoppats. Det är nog som mamma säger att jag är ganska utarbetad och det är många saker som tillsammans gör att jag mår som jag mår.Det som är tryggt att veta kanske är att jag aldrig ger upp, no matter what. Jag kommer igen, men jag ska ta det lugnt på vägen dit. Jag ska vila mycket och fortsätta kämpa med diverse saker.Nu är jag supertrött och vill krypa ner i sängen i makens famn och bara få vara älskad.Imorgon blir nog en bättre dag.Tack mamma och pappa för att ni är världens bästa föräldrar.Och tack maken för att du inte ger upp om mig.Jag älskar er tre jättemycket!

Av Patricia - 12 januari 2007 15:15

Varför har inte kvinnan från intervjun ringt? Det är ju inte lång tid kvar innan alla slutar, och hon skulle ju ringa idag.Har de kanske ändrat sig om mig? Hon har kanske pratat med företaget som söker och de har kommit fram till att jag inte duger, att det finns andra som är mer lämpade än jag, och hon vill inte ringa mig?Jag håller på att bli mer och mer nervös här. Jag har svårt att koncentrera mig på något så jag har lagt undan korten nu så att de inte blir förstörda.Jag har kollat och både den vanliga och mobilen funkar (den sistnämnda har inte mycket batteri kvar).Har under dagen funderat på om det var dumt av mig att ta tjänstledigt redan. Rent ekonomiskt hade det varit bättre att jobba tills jag fick något och tagit tjänstledigt. Gjorde jag fel?Tankarna kring jobb och ekonomi börjar tära på mig mer än vad jag vågar erkänna. Vad gör vi om jag inte får det här jobbet? Naturligtvis håller jag fortfarande på att skicka in ansökningar till jobb som jag skulle klara av samt trivas med, men det tar en evighet, om man ens hör någonting från företagen man sökt jobb hos.Vi har ju lite pengar undanstoppat i vår buffert och maken har sparat till sin hobby, men totalt är det inte mycket.Vad har jag gjort?

Av Patricia - 12 januari 2007 14:43

Solen är framme och himlen är äntligen blå igen. Det var ett tag sen sist. Så skönt.Frågan är bara om jag ska ge mig ut på en promenad. Hon från intervjun har inte ringt än, och jag har inte mycket batteri kvar på mobilen. Det kanske är dumt.Kan man få önska det här vädret imorgon också när all ved ska in i garaget?

Av Patricia - 12 januari 2007 11:35

Medan jag satt här och pysslade med mina kort satt jag och funderade. Framför allt fastnade jag på hur man uppfattar sig själv och sin attraktion i beroende till vikten man har.När jag var som tjockast vägde jag, enligt vår våg, 99 kg. Jag tyckte jag var fet, men på något sätt tyckte jag att jag var lite attraktiv ändå. Jag fick många komplimanger att jag var just attraktiv och söt.Nu, några år senare, har jag gått ner ca 16 kg och är smalare. Det märks framför allt på kläderna, som i stort sett alla är för stora. Under 2006 köpte jag ganska mycket kläder som passade mig bättre och ett tag kände jag mig fortfarande attraktiv.Mitt problem är att efter min graviditet har jag inte känt mig ett dugg attraktiv. Jo en gång - på nyårsafton när jag fick väldigt många komplimanger om mina kläder. Men annars har jag inte känt mig varken attraktiv, snygg eller knappt söt (för mig betyder de orden olika saker). För många kanske detta inte har någon betydelse för dem, men för mig är det ett problem. Det spelar ingen roll hur mycket jag klär upp mig, sminkar mig fint, fixar till frisyren, så känner jag mig bara plöffsig, rultig och nästan tjockare än vad jag kände mig när jag var som störst. Det är jättejobbigt.Innan har jag varit väldigt social och flirtig. Nu vill jag helst inte träffa folk på min fritid just p g a detta. Det är jättejobbigt och nu när jag skriver detta är inte tårarna långt borta.Varför känner jag mig inte attraktiv längre? Vad ska jag göra för att må bättre?Några saker som jag försöker med nu är:* börja träna igen* sluta bita på naglarna för att försöka få "långa" fina* fortfarande försöker tänka på vad jag äter & hur mycketDet som är riktigt knäpp är att när jag inte känner mig attraktiv utan bara vill gömma mig i en garderob, får det konsekvenserna som att jag inte tycker att jag är värd mycket och eftersom jag ser ut som jag gör kan jag ju inte vara vidare bra på saker heller. Vad är det för fel på min hjärna? Varför blir det så? Jag vet ju att jag kan jättemycket, men ändå känner jag mig mer eller mindre värdelös. Jag vet ju att utseende och egenskaper inte har med varandra att göra egentligen. Så varför håller då min hjärna på att nästan övertala mig om att jag inte duger? Bör jag läggas in för en psykisk undersökning?Jag vet att maken tycker att jag är attraktiv och det kanske finns andra också som tycker det, vad vet jag.Frågan är vad jag ska göra för att ändra detta.Någon som har tips? Jag tar tacksamt emot alla råd.

Av Patricia - 12 januari 2007 08:34

Jag lyckades! Jag kom upp och åt frukost med maken. Dock fick maken göra frukosten. :) Själv låg jag ledbruten i sängen. Herregud vad jag känner av träningsvärken idag. Jisses. Nåja, jag har mig själv att skylla.Jag vinkade av maken som vanligt och gick sen över för att ge katterna mat. De var jätteglada att se mig som vanligt, höll på att knuffa mig så pass att all mat höll på att flyga över hela hallen. Men jag lyckades att avstyra det. De smaskade förnöjsamt på maten medan jag vattnade lite blommor. Ska vattna mer ikväll medan maken rensar kattlådorna.Väl tillbaka hemma slängde jag soppåsen. Har ingen aning om det är idag eller nästa fredag det är soptömning, men tyckte det var lika bra. Vi hade ju räkskal i vår soppåse i köket. Ska nog ta och tömma papperskorgarna på toaletterna också fall i fall.Tömde diskmaskinen och satte ner kvällens disk i den. Det enda jag har kvar sen är att torka av köks- och soffbord samt byta ut lite värmeljus. Det kan jag göra senare idag. Just nu känner jag mig väldigt pysselsugen. Så det måste jag ju göra då. :) Jag ska fortsätta med mina kort som jag började med igår. Det blir insidor jag ska fokusera på idag och göra lite fint. Jag har lite idéer. Så det känns bra.Det är några plusgrader idag. Det är grått och det blåser ganska mycket. Det var rått i luften tyckte jag. Inte alls skönt och lockar inte till någon promenad, som jag tänkt mig. Jag hoppas det ljusnar lite under dagen. Katterna får också hålla sig inne. P.s Idag ska kvinnan jag var på intervju hos ringa och berätta vilket datum jag ska på slutintervju. Håll tummarna att det blir det första av två datum som jag får. :)

Ovido - Quiz & Flashcards