Vill hälsa alla som läser

Det är en laddad dag som istället för glädje innebär sorg och/eller ledsamhet.

Men precis som jag ska försöka, hoppas jag att du som känner så också kan vända det och göra det bästa av det. För det ska jag verkligen försöka göra.

Till sist vill jag visa dig älskling om hur vi har det.

En liten påminnelse.

Ljusningen kommer på lördag när jag kommer hem igen.

Jag saknar dig jättemycket och längtar efter dig.

Jag älskar dig!

Och jag vidhåller att man varje dag ska på något sätt visa att man älskar varandra. Det handlar inte om att det ska kosta pengar. Gratis är bättre. Känslor kostar inget, men är mer värt än någon sak.

Snart är det lunch.

Eftersom jag inte sover hemma har jag heller ingen lunch med mig idag.

Det lutar åt att gå bort och handla PAD HIMMAPAN - Wokade tigerräkor m. färska grönsaker & cashewnötter i ostronsås. Visst låter det gott?! :)

Och solen skiner så det blir nog en skön promenad.

Frågan är bara när jag ska äta.

Jag sov över förväntan inatt. Antagligen för att jag var helt utmattad. Har vaknat några gånger, men somnat om fort igen.

Mobilen väckte mig kl 6.20 imorse, men var så trött att jag mådde illa. Så jag följde inte med och rastade hundarna. Istället tog jag det lugnt, klädde på mig och sminkade mig.

Jag har kelat med vovvar och katt nu på morgonen. Jag har ganska bra disciplin på hundarna. De blir så lätt exalterade och det kan till viss det vara mitt fel också. Men supermysigt är det att vara så omtyckt av dem.

Det var skönt att ta det lugnt på morgonen. Strax innan 8.30 var jag på jobbet. Jag har jobbat in några timmar denna veckan, så det känns bra.

Jag känner mig glad och lugn. Visst, det känns inte så kul alls att jag och maken bor på olika håll eller att han går där och mår dåligt och har världens utmaning framför sig, både kort- och långsiktigt. Men jag bor jättebra och känner mig ovanligt bra idag.

Ikväll kommer maken förbi på fika. Det ser jag jättemycket fram emot och längtar. Jag har kommit på några saker som jag hoppas han kan ta med sig.

Buketten jag fick av honom igår är väldigt vacker, så den ska jag försöka ta lite bra bilder på. Vill föreviga en sådan vacker bukett.

Tack framför allt mamma, men även pappa.

Du har varit ett jättebra stöd idag mamma.

Du har peppat mig, ställt upp och stärkt mig.

Jag uppskattar det jättemycket.

Och tack Grodis för dina stärkande ord. Du har varit med mig hela dagen. Bilden har kommit fram titt som tätt idag och dina ord värmer otroligt ska du veta.

Många kramar till er alla tre.

Här är det ovärderliga tipset för dem som inte kan använda msn, icq eller dylikt på jobbet.

Meebo heter det. Jag kör det nu på vännernas laptop. Det har ett eget fönster och är webbaserat, men funkar hur bra som helst så här tycker jag. Det går att göra som en meny om man kör Firefox, men det kanske inte är så vanligt på arbeten. Men detta kan ju vara bättre än inget alls. 

I eftermiddags tog jag modet till mig och ringde hem till ett par vänner. Mannen där, M,  var hemma sjuk. Han håller på att återhämta sig från influensa. Han skulle höra med sin sambo om det var ok.

Medan jag väntade på att höra av honom sms:ade mamma och jag ringde upp henne. Vid det här laget höll jag på att stänga ner datorn på jobbetför att bege mig till samtalet. Jag avslutade samtalet med mamma för att gå ner i garaget för att åka. Jag trodde inte jag hade täckning därnere, men M lyckades få tag på mig. Det var inga problem att sova där. De får ytterligare en gäst på fredag som ska sova över, men jag kan sova på soffan. Jag är så otroligt glad att få sova hos dem och slippa vandrarhem.

Väl på väg till samtalet ringde jag mamma igen, som blev oerhört lättad över att höra att jag hittat någonstans att sova.

Vi har haft samtalet. Det var jobbigt. Både jag och maken grät, men jag tror vi kom fram till bra saker. Jobbiga saker, men bra. När vi träffades utanför fick jag en jättefin bukett blommor som jag ska ta foto på sen. Det var jobbigt. Vi hade svårt att släppa varandra. Det blev många kramar och pussar. Det har aldrig känts så jobbigt att skiljas åt som det gjort idag. Men som längst är det till söndag. 

Nu är jag hemma hos kompisarna och M har fixat en egen laptop till mig. Vi har ätit mackor och druckit te. Mycket gott. :) 

Jag mår lite bättre nu. Hundar har hoppat på mig och slickat på mig. Katterna har jag inte sett röken av än, men hoppas få göra det. Katten T är tydligen världens buse nu och är inte så populär här hemma. :)

Jag tänker massor på dig älskling. Jag trodde aldrig att veckan skulle bli så här. Inte i min vildaste fantasi. Men nu är det så här och jag känner att vi kommer att klara det här. DU kommer att klara det vi pratade om idag. Jag tror på dig och finns här för dig. Jag älskar dig! 

Och tack M & Å för att ni är så fantastiska vänner. 

Jag har sms:at en kompis. Ville inte ringa, så jag skickade ett mess istället. Ja, jag är feg. Men vill inte vara till besvär.

Så genom att messa är det förhoppningsvis inte lika jobbigt att tacka nej som om man frågar i telefon. Hoppas bara att det är ett nummer som hon kollar. Det är hennes arbetstelefon. Annars har jag inget. Vet inte vart jag ska ta vägen. Allt är för dyrt. Alldeles för dyrt.

Pratade med maken för 45 min sen. Han saknade mig jättemycket, och jag honom. Jag tror att han tror att jag kommer att följa med hem ikväll efter samtalet. Men jag sover hellre i bilen, än åker hem igen när svärfar är kvar.

Stället utanför stan var dyrare än det i stan.

Börjar få rejäl panik nu. Jag vet inte vart jag ska ta vägen.

Försöker ta fram min bild för att lyckas hålla paniken på avstånd, men den kommer bara närmre och närmre, stor, mörk, hotande och argsint som aldrig tidigare.