Usch. Jag är på skittaskigt humör.Jag antar att man säkert redan förstått det när man läst mina andra inlägg idag.Vi ska ha gäster ikväll. Visserligen bara grannarna, men ändå. När vi har gäster vill jag att här ska vara rent och städat. Det ska kännas fräscht. De närmsta grannarna städar aldrig (läs två gånger om året). Själva är vi också väldigt dåliga på att städa tyvärr. Detta beror mycket på att maken hatar att städa och ska det ske någon städning måste jag ta initiativet, vilket jag inte orkar göra längre.Men idag har det iallafall tagits det värsta så det ska känna lite fräscht iallafall.Naturligtvis kom PMSatan fram och hade jätteroligt och mer eller mindre förpestade tillvaron för oss båda. Jag har lyckats mota bort henne och hoppas hon håller sig borta resten av dagen. Det vore ju trevligt om jag var på gott humör när vi har gäster. Så nu ska det tänkas positiva tankar så in i bängen här hemma. :)

Varför, åh varför, måste supportrar slåss?Blir de inspirerade av spelarna på isen så att de måste slåss under matchen för att sedan fortsätta utanför hockeyarenan?Igår möttes LHC och Djurgården, och tydligen gick flera Djurgårdensupportrar för långt efteråt och slogs och förstörde bl a Resecentrum i Linköping.Men det absolut dummaste som vi hörde på radion imorse var att det blev slagsmål inom supportergänget på det chartrade tåget. Detta ledde till att tåget var tvungen att stanna i Norrköping och en fick åka till Vrinnevisjukhuset där.Vad är det för fel på sådana personer? Saknar de hjärnkapacitet?Varför måste de slåss? Åker sådana personer dit FÖR att slåss? Det låter ju inte som att de är där för att se på matchen.Jag vet att jag ska tänka positivt, men det går inte att ha höga tankar om sådana personer.Det som glädjer mig är att Djurgården får betala dryga böter för var supportrarna åsamkat. Inte mer än rätt. Våld har inte där att göra! Det är skönt att man försöker göra något åt det. Och klubbarna får utesluta sådana människor som förstör för klubben.

Vaknade av att minstingen buffade på mig och var jättekelen. Hon sa inget, men buffade i armhålan och tittade på mig emellanåt för att se om hon lyckats.I sin iver förökte hon samma sak med maken, men när han inte vaknade såg hon lite förskräckt ut och fortsatte med mig istället.När hon var försäkrad om att jag inte skulle somna om lade hon sig längs min sida och jag skulle klappa henne.Det kan man kalla mysigt vaknande. :)