blåser friska idag och dragracingen hörs ganska rejält. Tur att man inte bor närmre.

Jag är trött idag. Trots att jag sov en stund igår kväll i soffan och sen ändå lyckades somna omedelbart när vi gick och lade oss och har sovit hela natten.

Jag funderar på att ev gå ut i garaget och rensa lite bland sakerna vi ska spara i förrådet sen. Men det lockar inte.

Jag har förberett ett kort till elevassistenten jag jobbade med på skolan. Hon fyller år på onsdag, så jag ska skicka ett litet kort. Det är bara frimärken som ska på.

Baksidan till Mimmis kort gjorde jag igår kväll. Många andra som gör liknande kort skriver inget på baksidan, men jag går emot strömmen där och vill ilalfall skriva något litet. Dessutom skrev jag för första gången att kortet var gjort av mig. Det blev jättefint, så jag kommer att fortsätta at göra det hädanefter. Det blir ju lite som en stämpel nästan. Man ska veta att det är gjort av mig. :)

Dit ska vi i eftermiddag. Det hoppas jag ska bli trevligt. Jag hoppas bara att jag inte får en massa frågor om magen. :S Förhoppningsvis kan jag hålla mig och inte börja gråta. 

Oj vad det regnar nu. Nåja, då är det uppehåll i dragracingen. :)

jag hoppas katterna kommit in.

Jag håller även om att säkerhetskopiera en mapp med bilder till servern fall i fall laptoper får för sig att krångla. Det kändes skönt att göra det. Har inte gjort det på alldeles för länge.

Jag gjorde klart alla kort till min förvaringslåda igår kväll. Men jag kan inte laminera. Min lamineringsmaskin vägrar att smälta plasten. Så jag är så lagom glad på den. Maken ska se imorgon om de har en på jobbet.

Jag funderar på att leta upp en kallaminering istället sen. 

Men nu får vi väl göra frukost. Så får jag se sen vad jag tar mig för. 

Igår eftermiddag när det började åska över och omkring oss, åkte jag och maken hem för att dra ut alla kontakter i huset. Vi ville inte ha något förstört och båda hade vi missat att det skulle åska här.

Väl hemma gick jag och lade mig och slocknade. Jag var fullkomligt slut. Jag satte inte klockan på något då jag inte trodde att maken skulle sova och vi skulle vara hos våra andra grannar (inte de närmsta) kl 19:00.

Men maken somnade och vi trynade - jag i sängen och han i soffan. Det var tur att telefonen ringde 18.25 Det var svärfar som undrade om de kunde stanna till lite här idag när de var på väg till Nyköping. Det gick så fint så.

Jag ville verkligen inte gå upp. Jag hade lätt kunnat stanna kvar där och sov lite till. Men det gick ju inte. Så upp, hitta något att ha på sig, göra vid sig för att sen plocka ihop de saker vi sagt att vi skulle ha med oss. Bl a ett våffeljärn.

Det var vi som för ovanlighetens skull var sena. Vi var väl där närmare 19.30 tror jag. De hade redan börjat göra drinkar och drack. Det var nämligen årets drinkkväll med grannarna igår. Varje år hålls en sådan där vi tar fram all sprit vi har, samlar den, köper juice och läsk och sen blandas det friskt. Till detta brukar vi äta något och i år blev det våfflor. Vi brukar vara hos oss och sitta på altanen, men det har ju varit betydligt kallare i sommar, så vi beslöt oss för att vara inomhus hos grannarna.

Igår löste vi lite till på det speciella korsord från Rekorderlig (ciderkorsord). Det är gigantiskt och vi skriver in allt annat än det som det ska bli. Det är jättekul att hitta på bättre ord som ska in. Det är sällan de passar, men vi är mästare på att knö in dem ändå.

Kubb spelades det också. Banan blev jättelång (avståndsbedmningen hos de som satte upp det var inte den bästa). och det blev tjejerna mot killarna. Tjejerna vann överlägset första gången och killarna andra. Kallt och blåsigt var det ute och jag var glad när vi kom in igen. Jag lyckades ställa en pinne som lutade mot en av de kubbar vi skulle få ner. Maken tog foto. Jag hoppas kunna lägga in det här sen. Det händer inte ofta att man lyckas med det. :)

Vi var alla lite trötta och sega och redan vid 22-22.30-tiden, men hade ändå trevligt. Vår närmsta grannfru gick hem då hon var jättetrött. Vi andra stannade kvar.

Jag noterade att alla drack betydligt färre drinkar i år än tidigare. Jag drack två totalt och sen bara cider. Jag var inte sugen och vågade inte med tanke på blodtryck och annat.

Till slut var vi uttråkade ang korsordet så vi började spela poker. Då tyckte en av killarna att vi kunde spela klädpoker. Efter protester från värdinnan blev det ändå så och vi började. Vi var tre killar och två tjejer. Det gick inte alls bra för oss tjejer i början, men sen... :) Killarna satt plötsligt nakna allihop medan vi hade två plagg var på oss ett bra tag. Men till sist blev alla nakna. Det var ingen större affär eftersom vi brukar åka på somrarna och bada nakna.

Till strax efter 01.30 stannade vi. Sen begav vi oss hem.

Väl hemma drack jag ett glas saft innan vi gick och lade oss.

Imorse vaknade jag ohc hade huvudvärk. Dels känner jag att det sitter i axlarna men det är även vätskebrist. Så idag blir det att ta det lugnt ohc försöka kurera huvudvärken.

Vid 13-tiden kommer svärföräldrarna. Det regnar och vi kan göra saker inomhus. Idag vill jag bara göra roliga saker. Imorgon fyller Mimmiår så hennes födelsedagskort måste bli klart. Jag ska komma på något fint att skriva på det. Och imogon ska vi hitta en liten present till henne. :)

Men nu är det frukost.

Innan på morgonen här på jobbet satt jag och åt min macka medan jag jobbade. Jag åt bara fil med havrepuffar imorse.

Jag satt och åt i lugn och ro. Kastade inte i mig mackan. Hade suttit en bra stund på stolen.

Plötsligt började jag må illa. Och naturligtvis började jag känna mig svimfärdig, precis som i onsdags. Så det var bara ner med huvudet mellan benen så gott det gick (har en hyfsat snäv och lång jeanskjol) och satt så en stund. Naturligtvis ringde min jobbtelefon då, men arb.kamraten L tog samtalet medan jag satt framåtlutad.

Efter ett tag kändes det bättre. Men varför händer detta? Jag tar ju mina järntabletter och båda gångerna har jag suttit ner. Det hade varit en annan sak om jag hastigt rest mig upp, men det har jag ju inte.

Jag har lovat mig själv och arb.kamraterna att kontakta sjukhuset om det händer en gång till (oavsett hur många dagar det går mellan idag och nästa gång). Det här är obehagligt. :(

I eftermiddags följde en arb.kamrat med mig hem för att leka. :)

Vi skulle pyssla ihop ett kort till en annan arb.kamrat som slutar imorgon.

Vi hade jättetrevligt och jag lärde henne några olika tekniker och visade henne att det inte behövde vara så svårt. Vi bestämde tillsammans färgval, papper, stämpel osv. Först visade jag hur man gjorde de olika sakerna och sen provade hon.

Under tiden vi pysslade gjorde maken middag. Han är verkligen guld värd! :)

Här är resultatet av vad vi gjorde. Iallafall framsidan. :)

På kuvertet embossade vi en flicka med en blomma i handen. Enkelt men snyggt.

Nu blir det lite GH innan maken ska packa ihop det för att ta med det till jobbet imorgon.:)

Igår var en sämsta dagen på länge.

Maken glömde att ringa när han var framme hos kompisarna, vilket ledde till att jag fick ett rejält ångestanfall som tog en bra stund att lugna.

För att koncentrera mig på annat klippte jag vår gräsmatta. Det behövdes verkligen. Men det var jobbigt. Jag var helt slut efter anfallet och var inte helt skärpt märkte jag. Körförmågan var hyfsat taskig.

Maken kom hem 21.15 och bad så hemskt mycket om ursäkt för att han glömt att ringa mig innan. Vi försökte spela lite GH, men det gick kasst. Vi var båda alldeles för trötta och jag hade ont i ögonen av allt gråtande. Så det blev bara en liten stund.

Jag plockade undan inför pysslandet ikväll då en arb.kamrat ska med hem. Vi ska göra ett kort till en annan arb.kamrat som slutar imorgon för att börja jobba på akuten.

Ändå hade jag ganska svårt att komma till ro när jag skulle sova och har sovit oroligt inatt. Inte kul alls.

Är jättetrött idag, men känner mig lite gladare. :) Tur är ju det. Det jag oroar mig lite för är att mina ångestattacker är så mycket värre än tidigare. Jag tycker de är riktigt obehagliga. Igår kunde jag inte andas när det var som värst. Det kändes som om jag blev kvävd. Usch ja.

Nu ska jag jobba vidare.

Eftersom maken skulle till en kompis idag och jag kände att jag inte fixade att åka dit med honom (ångest, ledsen, trött) åkte jag hem istället.

Först skulle jag ta tåg. Jag kom på tåget bra och hittade tågvärden. En otrevlig tjej satt där med en attityd som var sanslös. Otrevlig, tyckte att jag var jobbig som skulle betala med kort och idiotförklarade mig säkert när jag frågade om jag kunde betala bussresan hos henne också.

Efter mycket suck och stön från hennes sida fick jag betalt med kortet.

Väl på min avgångsstation begav jag mig till busshållplatsen. Där stod min buss och väntade och jag steg på. Busschauffören var jättetrevlig. 17 min stod vi och väntade tills bussen skulle avgå 16.40 Egentligen hade det varit mycket smidigare om bussen kunnat gå 5 min senare för att man då kunde åka från stan med 16.30-tåget istället. Men nej, det verkar inte trafikbolaget tycka.

Nåja. Bussen körde iväg på avsatt tid och det gick så fint, tills  vi kommit en bra bit. Då ringde trafikledningen till chauffören och snäste åt honom att han skulle vända och köra tillbaka till tågstationen för att hämta upp en kund. Chauffören förklarade att han väntat tills 16.40, men de tvingade honom att vänta.

Väl tillbaka steg en snorunge upp på ca 15 år. Han hade tagit 16.30-tåget från sta'n. Detta betyder att det var hans fel, att vi fick vända tillbaka, eftersom tåget inte skulle vara inne förrän 16.43 Nu hade tydligen det tåget dessutom varit försenat så han hade kommit ytterligare lite senare. Hur vore det om den förbannade snorungen lärde sig klockan? Jag hade lätt kunnat strypa honom när han förklarade detta.

Och som om detta inte var nog var bussen tvungen att köra totalt en mil omväg för att den SEN, när skolan börjar, hämta upp gymnasieungdomar som ska till tåget på eftermiddagarna. Så istället för att åka upp på "vår" väg, körde vi förbi för att åka en omväg där det ändå inte stod någon. Det står tydligen aldrig någon där nu på sommaren.

Så, 8 km tog 30 minuter idag. Totalt tog mig resan från sta'n och hem 1 timme och 5 minuter.

Nu när jag kom hem ringde jag trafikupplysningen, krävde att han antecknade mina klagomål samt mitt namn och nummer. Jag krävde även att någon där ska ringa upp mig när de läst mina klagomål. Det är f-an inte klokt. Hur vill de att man ska åka kollektivtrafik när de lägger rutterna och tiderna så? De har ingen rätt att klaga på att det är så få resenärer. Det är ju deras eget fel. Iallafall i det här fallet.

Jag kommer INTE att åka kollektivtrafik på väldigt länge. När (läs: OM) de kontaktar mig ska jag kräva ersättning eller tillgodo. Det här accepterar jag inte.

Hellre åker jag med och mår dåligt dit maken ska och gråter och har ångest, eller jobbar över alla de timmarna det handlar om. Men jag tänker inte åka kollektivt här igen.

Och jag säger bara - stackars busschaufförer!

Jag lider med er. 

Hade jättesvårt att komma upp i morse. Tung och hängig i huvudet (antagligen förkylningen).

Jag kom till sist upp 06.30 Eftersom vi var en halvtimme senare upp än vanligt blev det en snabbfrukost utan fil och yoghurt.

I bilen på väg till jobbet började jag plötsligt må illa och kände mig svimfärdig. Det var riktigt obehagligt och jag fick lite panik. Det tog mig flera minuter innan jag ens kunde prata igen och be maken slå på fläkten i bilen samt sänka temperaturen.

Så småningom började jag må lite bättre, men då kom tårarna. Tankarna vandrade tillbaka till natten den 17/6 när vi åkte in till akuten. Tårarna rann längs kinderna och ångesten kom som på beställning. Det enda jag ville var att åka hem. Men det gick ju inte. Dels behöver jag jobba och dels var vi på motorvägen och det gick inte att komma av den förrän vi var i sta'n. Så det var bara att bita ihop.

Och det bästa (läs: sämsta) är att maken ska efter jobbet åka till en kompis för att spela in musik och jag måste ta mig hem själv på något sätt och vara hemma själv ikväll. :(

Men det kunde varit värre.

Jag är glad för att:

* solen skiner (hyfsat iallafall)

* jag slutar strax

* jag har så roligt på jobbet varje dag

* jag ska pyssla när jag kommer hem (maken ska laga mat)

* jag känner mig positiv och ser ljust på livet (just nu iallafall)

* det är Gilmore Girls på tv ikväll = mys i soffan

* maken är så söt på alla sätt och vis (puss bajbi)

Nu ska jag packa ihop och bege mig till p-huset och pussa på maken. :)