När jag loggade in här på bloggen nu ikväll låg det två kommentare, varav denna:

"Ååå, lycka till! Barn är det finaste som finns!!!!"

Kommentaren var till ett inlägg jag skrev den 15 juni förra året, när jag fortfarande var gravid.

Det kändes som om hjärtat rycktes ur bröstet när jag läste det. Jag grät inte. Jag gör det sällan nuförtiden, men ont som fan gjorde det. Jag blev inte arg, men skrev en kommentar till personen där jag skrev så här:

"Hej!

Jag vet inte riktigt hur du hittade det inlägget du kommenterade hos mig, men om du läst vidare så hade du nog inte skrivit det du skrev. Nu är det inte så att jag ska komma här och vara otrevlig, men ibland kan det vara bra att läsa vidare. Jag fick nämligen ett utomkvedeshavandeskap 2 dagar efter det inlägget du kommenterade som höll på att kosta mig livet. Vägen tillbaka har varit hård och det är fortfarande jobbigt psykiskt. Så det gjorde ont i hjärtat att läsa din kommentar. Jag är väl medveten om att du bara menade väl. Men det kan bli så fel. Så jag ber dig att gärna läsa några fler inlägg innan du skriver så till någon annan. Det kan ta så illa och fel och det är ju inte din mening."
 

Idag är jag själv väldigt noga med vad och hur jag skriver när jag kommenterar. Jag menar absolut inte att man ska tassa på tå runt de som är gravida, men det kan gå fel, och är det så pass längesen som jag nu skrev inlägget, kan så mycket ha hänt. 

Så det är en önskan. Jag vill inte att fler ska behöva känna sorg mer än vad de redan gör. 

Jag har aldrig tyckt om ärtsoppa. Det har varit jätteäckligt. Jag kunde verkligen inte äta det, så jag fick alltid äta annat i skolan, eller hemma.

Och i vuxen ålder har jag inte provat att äta det på jag vet inte hur många år.

Men när vi var och handlade mat i lördags såg jag korvar med ärtor och fläsk. Tre paket för 25:- tror jag att det var. Why not, tänkte jag och tog tre.

Och idag tog jag fram och värmde två. Jag tillsatte lite vatten och tog fram knäckebröd och senap till. Och jag tyckte det var gott! Så det kommer vi att ha fler gånger. :)

Maken har vispat till våffelsmet. Man ska ju egentligen ha pannkakor, men det tar längre tid att göra. Maken ska ha grädde och sylt medan jag ska ha lightglass. 

Senare i eftermiddag kom chefen jag hade skickat mail till tidigare idag och meddelade att han bett om en konsult t o m sista mars, samt att han kontaktat min handläggare. Han trodde han skulle få besked nu på onsdag.

Så gissa om jag hoppas och att jag ber er att hålla tummarna för mig. Visst, mars ut är inte så länge, men det ger min handläggare mer tid att hitta något till mig och förhoppningsvis slipper jag gå på garantilön. 

I eftermiddag bjöd ev av arb.kamraterna på kaka för att han har namnsdag. Alla tog varsin bit, utom jag. Och jag var inte ens sugen på den. Och det som var riktigt karaktärsdanande var att jag fick skära upp bitar till fem arb.kamrater och ge dem. Jag tog en kopp te istället. Te har hjälpt min hals idag. Har fortfarande lite ont och lite svårt att svälja. Jag hoppas det inte blir värre igen.

Och igår när vi skulle äta ost och kex frågade maken var vi skulle ha att dricka. Eftersom det var så pass sent ville jag inte ha ett glas vin utan jag ville ha vatten. Själv hade han tagit julmustflaskan när jag påpekade att jag inte ville ha för att försöka bli av med mitt sockerbehov, men att han fick dricka om han ville. Då gick han ut i köket och hällde ut flaskan som nästan var full.

Jag kan påtala att det aldrig hänt i vårt hushåll att vi hällt ut julmust eftersom vi älskar det båda två. Men igår var maken så duktig. Men jag ska erkänna att det faktiskt gjorde ont i hjärtat när han gjorde det. Men duktiga kände vi oss. Till detta hör till att vi ändå har 4 oöppnade flaskor julmust, några läsk och några cider. Men de får fortsätta att stå oöppnade ett bra tag till eller till när vi har gäster som vill ha.

För jag SKA ha ner mitt sockerbehov.

Tog mig friheten och mailade en chef här på jobbet som behöver folk snart. Skrev att jag inte fått något nytt uppdrag än och tycker han att jag är lämplig så kunde han kontakta min handläggare. Skrev dit namn och nummer till handläggaren för att göra det så smidigt som möjligt.

Hoppas hoppas hoppas!

Det kan ju inte vara fel att visa sitt intresse. Och jag kan ju systemen rätt bra och då borde det vara bättre att ta in mig och lära upp mig det lilla som fattas istället för att ta in någon som aldrig jobbat med systemen.

Vill vill vill!

I helgen kom jag på, när jag fyllde i min nya almanacka, div telefonsamtal jag måste göra snarast. Helst idag. Ärendena skrevs upp i almanackan och har gjorts idag.

Jag har:

* ringt psykologmottagningen för att kolla när min tid är denna veckan. Jag tror det är tors kl 17.

* ringt mitt nya fack och skrivit in mig

* skrivit ett uppsägningsbrev jag ska posta imorgon till mitt nuvarande fackförbund

* ringt och sagt upp en tidningsprenumeration

* mailat min handläggare och efterfrågat ett nytt anställningsavtal om att jag är fast anställd

Och förutom detta jobbar jag med mina arb.uppgifter Men ovanstående punkter var ganska viktiga att uträtta så nu känns det mycket bättre.

Solen skiner här och jag mår lite bättre. Jag har inte lika ont i halsen längre. Vet inte om det beror på värktabletten eller om det är kroppen på egen hand som mår bättre. Är fortfarande stel, men försöker ta pauser då och då. Men det känns bättre iallafall och det är huvudsaken.

Det är måndag och jag ler. :)

Igårkväll åt vi ost och kex. HImmel så onyttigt men himmel så gott. :)

Någon film blev det inte, men det gjorde inget. Vi tittade lite på tv och zappade mellan kanalerna.

Vi gick och lade oss i hyfsad tid och låg och läste. Det var mysigt. Dock kände jag hur jag mer och mer började få ont i muskeln igen, så maken fick smörja in mig med tigerbalsam. Jag hade fortfarande ont i tungroten.

Somnade ganska snabbt för att sen vakna kl 4 av att inte få luft, jättevarm och kissnödig. Hade lite problem att somna igen. Hade mer ont i halsen och muskeln. Somnade av ren utmattning till sist och mådde skit imorse när klockan ringde. Jag tror att jag har feber, men har tagit febernedsättande och är på jobbet. Vi får se hur länge jag klarar av att jobba idag. Men jag ska göra mitt bästa för att orka.