Ikväll har jag bara tagit det lugnt. Jag har tittat på tv, vi har ätit mat som vi gjorde ihop, druckit te, suttit invirad i min/pluttans pläd och bara varit. Det har varit skönt. Jag känner att jag mår bättre. Har inte tagit någon värktablett sen kl 12 idag och jag tänker låta bli att ta en inatt för att se om jag mår sämre eller så här.

Så imorgon blir det jobbet igen. Jag vill ju verkligen jobba. 

Nu är det sängdags. Ska försöka läsa lite i min ångestbok. Min tid är ju på torsdag kl 17 och då kan det ju vara bra att ha läst lite mer än 80 sidor tycker jag.  Fy mig.

Jag klarade/orkade inte vara kvar på jobbet. Jag mådde bara sämre och sämre så till sist gav jag upp och åkte hem.

Så nu är jag hemma, i sängen, och vilar. Och hoppas på att må bättre imorgon.

Vill och orkar inte bli sjuk igen. :(

Kvart över nio gick vi och lade oss igår. Maken låg och höll om mig och jag somnade. Lade oss för oss själva (i samma säng) vid 22. Somnade om. Vaknade till emellanåt av att maken satt i sängen och jobbade och surfade. Somnade om. Höll på så ett antal gånger.

Vaknade rejält kl 3 inatt. Var jättevarm, kunde inte andas, hade jätteont i tungroten och var kissnödig. Maken var på toaletten. Steg upp, tog av mig min pyjamastunika (frös när jag gick och lade mig), gick på toa och gick ner för att ta en Ibumetin. Gick och lade mig igen och maken var klarvaken. Vi låg och pratade en stund och han höll om mig igen. Jag hade drömt något obehagligt men kom tack o lov inte ihåg vad det var. Somnade till sist.

Kom absolut inte upp kl 6 idag. Låg i sängen till 7.50 när jag till slut släpade mig upp för att göra vid mig. Maken steg också upp, mer död än levande.

8.45 var jag på jobbet. Det är jättelugnt här, så detär ju bra.

Jag borde väl egentligen vara hemma, men vi behöver pengarna och jag vill inte sumpa chansen till förlängning. Därför tar jag mig hit. Men maken får nog köra hem i eftermiddag och även imorgon bitti tror jag. Det tar för mycket av min energi. Men frukost har jag fått i mig. Det känns bra.